Publicerad 2009-02-26 17:11:33 i Allmänt,
Ja, det kan man verkligen undra! Har någon kidnappat den, eller har den åkt på chartersemester? De senaste dagarna har det varit riktigt varm, och jag har till och med kunnat gå utomhus utan vantar, och mina händer har ändå fortsatt att vara just händer och inte någon slags sandpappersimitation.
Fåglarna kvittrar, det droppar från istapparna, och folk börjar prata om vår. Men. Jag är inte så lättlurad. En annan har väl varit med förr. Jag slår vad om att det om några dagar kommer att bli smällkallt igen, och att himlen vräker ur sig tjugo centimeter snö på en kväll.
Dock måste jag erkänna att jag i smyg lyssnar lite extra när jag hör ordet "vår". En svag, svag förhoppning skulle vilja slå rot, men förnuftet gör allt för att kuva den. Tanken på att våren finns någonstans under all denna snö känns så avlägsen. Det enda tecknet på att hoppet inte är helt ute är att jag såg små ludna videkissar på en sälg utanför skolan igår. Det finns alltså en chans att våren trots allt kommer hit också. Jag längtar efter att gå i tunna vårskor, plocka vitsippor, långpromenader ljusa kvällar, cykla runt och bara andas in allt som är vår.
FRITT FRAM!
Publicerad 2009-02-25 21:18:13 i Allmänt,
Jag vet att jag har tagit upp det här med drömmar förut, men de kan verkligen vara konstiga. Hur arbetar egentligen det undermedvetna? Hur kan en del saker framställas så märkliga? Vissa saker som man drömt kan man ju faktiskt hitta en koppling till, om man tänker efter, även om de omformaterats lite i drömmen. Men vissa saker är fullständigt och komplett ologiska! Hur kommer det sig att jag plötsligt drömmer om en lågstadieklasskompis mamma? En person som jag inte haft någon kontakt med sedan jag gick på Montessori! (Nej, de två eller tre gånger vi hälsat på varandra på Konsum el. liknande räknas inte) Vad kan jag ha varit med om under de gångna dagarna som fått hennes ansikte att ploppa upp?
Ibland funderar jag på om två personer kan drömma samma sak samtidigt. När drömmen känns så där extra verklighetstrogen skulle det nästan kännas mer naturligt om man var två som "delade" dröm.
Just i natt drömde jag en sådan "stark" dröm, som förföljer en i tankarna hela dagen, som involverade en annan person. Egentligen hände inget allvarligt, men jag minns att jag i drömmen upplevde situationen som väldigt opassande och på gränsen till obehaglig. Jag vaknade direkt efteråt, och var helt genomsvettig. Att sedan träffa den här personen under dagen, och låtsas som om ingenting, trots att man upplevde det så på riktigt, känns snudd på märkligt.
Att drömma verklighetstrogna saker om andra personer kan ge mig en konstig känsla, nästan som om jag tjuvtittat på dem, spanat in i deras privatliv utan att de vet om det. Det är nästan så att jag kan känna mig lite smutsig efter sådana drömmar. Jag menar, personen i fråga har ju ingen rimlig chans att försvara sig eller stänga nån ute i drömmen. Så det är väl tur då, att det bara är just det, en dröm.
Just nu håller jag på och gör mig i ordning för en ny natt, och hoppas att jag får vara ifred...
Publicerad 2009-02-24 11:43:28 i Allmänt,
Jag har funderat lite på alkohol, och det är en ganska konstig grej egentligen. Inom loppet av två veckor har jag befunnit mig inom Systemets väggar två gånger (dock inte för eget bruk, utan enbart i egenskap av sällskap), och det är väl ungefär lika mycket som det totala antalet besök på bolaget hitills i mitt mycket långa liv.
Jag måste säga att det övergår mitt förstånd hur en del städer (tex Östersund, Umeå och städer i den storleken) kan ha ett behov av två stycken affärer inom stadsskyltarna. Finns det verkligen en så stor efterfrågan?
Ytterligare förvånas jag av människors behov av en viss mängd alkohol i blodet för att slappna av, släppa loss och ha roligt. Vilket tråkigt och begränsat liv man måste ha om en fest eller utekväll blir tråkig, bara därför att man måste vara nykter!
När jag åkte buss ner till Mora i höstas satt jag i närheten av två bullriga tonårskillar som planerade för hur mycket de skulle festa och supa i helgen, varpå den ena kläcker ur sig "aaah, fan, jag har varit nykter i tre veckor nu!" Ärligt talat, är det inte lite sorgligt om det har gått så långt att det är en bedrift? Jag har, helt utan att anstränga mig, varit nykter i över nitton år, men det bemöts allt som oftast med en viss medömkan i blicken hos folk. Jaha ja, stackars liten, är du en sån där tillknäppt typ...
Dock vill jag poängtera att jag inte på något sätt är ute efter att agera moraltant. Det är upp till var och en om man vill dricka eller inte, och de flesta (antar jag?) sköter sin alkoholkonsumtion ganska hyffsat. Men visst, lite irriterad blir jag på folk som glider runt någonstans mellan "jag dricker inte" och "jag står för att jag dricker". Jag har en bekant som brukar säga "jag dricker inte", och när jag svarar "jag har inget behov av det" på frågan varför jag inte dricker håller med och säger "nej, inte jag heller", och som jag sedan sett dricka både öl och vin. Hallå dubbelmoral? Visst kan man göra saker utan att ha nåt egentligt behov av det (att äta choklad är ett utmärkt exempel), men stå för det då också, för sjutton!
Jag kan inte påstå att jag är någon stenhård nykterist, dock är mitt alkoholintag i det närmaste obefintligt (i våras och somras delade jag och en kompis på en x-cider kanske två gånger, och en annan gång fick jag vin till maten hos en kompis. Dock drack jag bara ur en tredjedel, eftersom det hade varit ytterst pinsamt att bli snurrig hemma hos kompisens föräldrar). Att jag har klivit in i den rollen det här året på Birka beror väl egentligen bara på att det råkade bli så att jag inte ville vara med och dela på en bag-in-box på fjällenresan i augusti. Att upprätthålla den bilden av mig själv , som har skapats av andra kanske lika mycket som av mig själv, har sedan inte varit något problem (men, vad klassen inte vet är att jag drack champagne på Lisas underbara Marie Antoinette-kväll på jullovet, det får väl bli min mörka hemlighet...), eftersom jag inte behövt välja bort något. Man kan väl säga att jag snarare väljer att lägga till, de få gånger jag smuttar lite försiktigt på något starkare än te.
Kanske är det för att jag är rädd för att släppa kontrollen efter att ha sett hur folk inte verkar ha några skrupler efter att ha fått i sig lite för mycket. Eller är det kanske för att bespara min omgivning den troligtvis odrägliga person jag skulle förvandlas till (ännu mer hyperspeedad än vad jag redan blir när jag är glad och umgås med folk jag tycker om, alternativt superdepp) om jag var onykter. Jag vet inte. Men en sak är säker i alla fall; att vara hög på glädje, stämning och kärlek är helt klart den bästa fyllan, och det höjer värmen i hjärtat flera dagar efteråt! Billigt är det också.
Publicerad 2009-02-22 18:14:01 i Allmänt,
Birkas folkmusiklinje har nu återvänt till Östersund efter att ha förlustat sig i Umeå. Helgen och festivalen var kalas på många sätt! Dock började det hela tämligen dramatiskt med att Erin fick kom för sent och fick springa efter bussen för att hinna med.
Bussresan mellan Östersund och Umeå var erbarmligt tråkig (för att citera Jonas: "undrar hur många tusen träd vi sett idag?"), men till sist kom vi fram, och lyckades skrämma slag på Mimerskolans expeditionspersonal när vi kom inklampandes och sa att vi tänka sova på deras skola i helgen, kunde de säga vart vi skulle ta vägen? "VA?!" Efter en förvirrad halvminut fick vi dock vägbeskrivningen till en iskall och halvsunkig gympasal som blev vårt tillfälliga hem. Speglar och tvål inne på toaletterna hade höjt standarden avsevärt.
Jag har sett så många bra band i helgen! Ranarim, Norrland+Kraja, Kraa, Folkoholics mfl. Mm, musik! Att det gick bra på vår spel-till-dans-halvtimme är också ett plus.
Något som tyvärr drog ner upplevelsen var att jag tappade min sjal. Materialistiskt att sörja något sådant kan tyckas, men ja... Det här var en så perfekt sjal, den personifierade mig på nåt sätt... Mossgrön. Nu måste jag alltså inleda ett omständigt sökande efter en ny halsduk, och sedan en viss tillvänjningstid innan den känns som jag. Ack och ve. (Man skulle kanske kunna tro att det här är skrivet med ironi, dock vill jag upplysa om att jag är uppriktigt smådeppig över min förlorade sjal.)
Ska man se livet från den ljusa sidan gick jag in på Åhléns, på jakt efter löv-örhängena som inte varit kompletta sedan jag tappade det ena i julas. Vad hittade jag, om inte ett sista par löv-örhängen? Silverfärgade dock, men jag antar att man inte kan få allt. Jag slog till direkt och kände mig lite nöjd. Nu återstår bara att se om jag kommer att våga använda dem, eller om jag kommer att vara rädd för att tappa ett utav de här också. (Tänk dig Hajen-soundtracket i bakgrunden)
Min förkylning vägrar att ge sig av, trots att jag sagt till på skarpen flera gånger! Jag har inte joggat på över en vecka, men eftersom det de senaste dagarna mest handlat om ett överskott av snor har jag tänkt ge mig ut på en försikig liten runda imorgon(jag vet ju egentligen att man inte ska jogga när man har ont i halsen, men jag lyckades på nåt sätt intala mig att jag kunde lura systemet förra veckan. Hoppas att jag inte lurar mig själv imorgon igen). Kul att se om konditionen farit all världens väg. Jag är trött på det här nu.
Publicerad 2009-02-20 00:20:57 i Allmänt,
Någon gång i livet måste jag har varit riktigt snäll, en god medmänniska eller nåt. Något bra måste jag ha gjort för att förtjäna året här på Birka. Åter igen kommer jag hem och är hög av lycka efter att ha umgåtts med min klass. Helgen, som större delen av klassen kommer att tillbringa i Umeå, kommer ett vara ett enda långt, dimmigt lyckorus.
Jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket under ett år som jag gjort det här läsåret! Ömhetsmuskeln i hjärtat får kramp allt som oftast, och det gör lite ont att tänka på att tiden är förgänglig.
Men hitills alltså, allt som oftast total lycka! Ibland väntar jag bara på att trilla ner från mitt lilla moln, eller att någon ska komma fram och säga att det är förbjudet att vara så glad, ta dig samman och deppa ihop lite grann, bete dig som folk!
Det låter så klyshigt att säga att världen vore bättre om man bemötte alla med ett leende, men inatt är jag nog benägen att hålla med. Det är fantastiskt mycket lättare att vara glad, öppen och social om man redan är en del av det goda hjulet, men det måste ju börja någonstans.
Så, ut och le med er, och var trevliga!
Publicerad 2009-02-18 09:47:45 i Allmänt,
Just nu faller snön mot marken här i Ås. Jag vill inte har mer snö. Jag kan tänka mig att ha kvar den snö som redan finns ett tag till, men inte mer! Nu räcker det! Anki har talat, punkt slut!
Min förkylning håller tyvärr i sig, ena sekunden är näsan igentäppt, för att nästa sekund rinna till likt Niagarafallen (hur mår ditt snor idag?). Detta trots att jag tagit det lugnt med träningen, och de gånger jag faktiskt tränat kompenserat detta med sömn och långa varma duschar efteråt, precis lagom länge för att man ska få lite dåligt miljösamvete.
Faster bjöd ner mig till Mora i helgen.
"Jag tänkte att vi kunde åka Tjejvasan. Ja, med bil alltså. Så slipper man tänka på vallning och sånt."
Låter helt klart som ett mycket smidigare alternativ. Synd bara att jag ska till Umeå i helgen. Jag får uppsöka min faders hemstad senare. Jag har ändå inte plats i frysen nu, men klassen verkar ju uppskatta när jag kommer dragandes med fastrarnas bakverk.
Snart dags att knalla iväg till veckans love-to-hate-lektion. Nej, jag har inga idéer om vad jag vill göra. Inte den här veckan heller. Sticka kanske? En vante alltså, inte därifrån (även om det onekligen är ett mycket lockande alternativ...)
Suck. Och det snöar fortfarande. Och min förkylning verkar ha gått in i något slags diplomatiskt stadie, där det rinner ur ena näsborren, och är täppt i den andra.
Näsborre... Vad är det för ord egentligen..?!
Publicerad 2009-02-15 02:33:20 i Allmänt,
Jag borde verkligen gå och lägga mig, men jag är så hög av lycka! Jag har haft en supertrevligunderbarfantastisk kväll!
Folkmusikkursen var verkligen helt okej, men lite mer laid back än vanligt, och trots att jag anträngde mig till det yttersta (nästan), lyckades jag hamna i paltkoma efter all god mat som dagen inneburit.
Ja, helgkursen i all ära, men World Rythm Fest var i en klass för sig! Jag har umgåtts med trevligt folk, lyssnat på bra musik, dansat polska och släppt loss och dansat som folk gör mest (utanför folkmusik och -dansbubblan som jag befinner mig i), pratat med mina mer eller mindre fulla lärare (dock lyckades vi inte lura någon av dem till att bjuda på en runda i baren eller ha efterfest hemma hos sig), och skrattat, skrattat, skrattat! I kväll (i natt? klockan är ju trots allt halv tre) känner jag mig så levande! Jag förstår inte hur folk kan behöva alkohol för att släppa loss och ha kul! Själv blir jag uppåt och flamsig bara av stämningen, men har ändå kvar kontrollen. Det måste ju vara det ultimata.
Guldstjärna till mig förresten, som faktiskt dansat flera gånger det senaste året. Jag som var stel som en pinne för mindre än ett år sedan, och ungefär lika spännande som en salt pinne utan salt.
Nu ska jag vara den där irriterande personen som spolar i kranen sent på natten när man vill sova, och borsta tänderna innan jag kryper till kojs. Frukost om fem timmar, sedan fortsättningen på helgkursen. Heja!
Publicerad 2009-02-13 15:31:26 i Allmänt,
Mamma och mathias har lämnat Östersund bakom sig och styrt kosan söderut. Ett litet bidrag till World Rythm Fest blev det, helt utan känslomässig utpressning.
Jag var och hämtade mina saker på keramiken idag, och när jag klampade in i keramiksalen satt två überkreativa människor där och bara skapade. Jag försökte att lite diskret smussla ner mina misslyckade saker i väskan och skyndade därifrån. Hur tänkte jag egentligen när jag valde keramik? Bild och formgivning har aldrig varit min starka sida precis...
Vart veckorna tar vägen egentligen vet jag inte, för tiden går supersnabbt (ja, utom på onsdagar då, mellan 9.50 och tolv. Keramik.), och plötsligt är det helg igen. Det här veckoslutet ser jag dock fram emot, eftersom det kommer att fyllas med en massa trevliga saker. Folkmusikhelgkurs(matfrossa?) inleder helgen klockan 18.00, och pågår fram till söndag eftermiddag, då övning och grillning i skogen med klassen (åh, min klass, mina lärare, Birka, Ås, Östersund! Idag är en blödig dag...) tar vid. Jag har dessutom varit och hämtat biljetter till mig och tre grabbs från klassen till ovan nämnda festival imorgon. Kan det bli bättre? (och jag är inte ens bitter över att det är alla hjärtans dag imorgon! det känns som om man måste ha någon slags älska-eller-hata-inställning till den fjortonde februari)
Nu ska jag ut och jogga trots träningsvärk i benen. Ont skall med ont bedrivas. Har jag dessutom tillräckligt hög volym så kan jag kanske låtsas att jag inte har lite ont i halsen?
Publicerad 2009-02-12 23:42:48 i Allmänt,
Idag anlände mor och bror till Birka, Ås. Trevligt. Vi tog en sväng in till Östersund, och lekte "Den fattiga dottern tillika studenten och modern med fast inkomst" på Willys. Nu slipper jag ta ost från matsalen på ett bra tag framöver (så kan jag koncentrera mig helhjärtat på keson och de torkade aprikoserna).
Utanför Willys sprang vi på Anna (eller okej, det uppstod egentligen aldrig någon kollision på riktigt, utan hon fick syn på mig bakifrån och ropade). Hennes förvånade min när hon fick syn på Mathias slogs enbart av skuttet hon gjorde när mamma sedan kom ut. Obetalbart! (Vi hade dessutom kunnat starta den där Smålandsfilialen som jag och Anna pratat om, hela fyra stycken från enbart Gislaved i Östersund samtidigt! Dessutom har Markus besök av sin morbror med familj, som till vardags huserar i Smålandsstenar, så de skulle helt klart få vara med. En republik i republiken kanske?)
Efter shoppingrundan gick vi på konsert i aulan här på skolan. Min lärare spelade med ett av sina band, och hans (treåriga?) dotter fullkomligen stal showen när hon lade sig på golvet (efter att med plutande underläpp tultat upp på scenen och sagt "jag vill vara med dig pappa"), och medan de spelade snurrade runt och utförde rörelser som kunde varit hämtade ur en föreställning med modern dans. Bara en riktig torrboll kan ha hållit sig för skratt.
Igår hämtade jag hem min fiol. Gött att ha sitt "eget ljud" igen efter över veckas lånande av andras fioler. Dock drog det iväg med månadsbudgeten ganska rejält, så det blir till att tillämpa asketism och leva på allmosor nu ett tag. Tur för mig att jag tycker om gröt.
På lördag är det World Rythm Fest på Gamla Teatern. Jag har försökt hinta för mamma att hon gärna får lämna ett bidrag till inträdet, men det känns lite fånigt att tvinga välgörenhet ur folk, även om "folk" den här gången betyder mamma. Hon betalade ju trots allt lite mer än den där osten som hon var skyldig mig (iofs fick jag ju hela 1,5 kr av Mathias. "Köp nåt fint" sa han. Han är så generös, min bror, alldeles översvallande). Det kan också vara så att hon är duktig på att ignorera mina hintar, samt att jag är uppfostrad så att jag dålig på att använda "snälla snälla snälla"-taktiken. Jag kanske kan prova "men mamma, älskar inte du mig?".
Publicerad 2009-02-11 11:52:53 i Allmänt,
och inspirationen flödar. Inte.
Jag har precis smitit ifrån keramiken. Frågan är om jag inte är mindre kreativ på keramiken än under de hyfsat händelselösa helgerna. Hur man nu lyckas med det... Lerklumpen blir liksom inte mer spännande än just en lerklump (även om jga var igång där ett tag med min elefantliknande blomvasskålnåntingtjofräs), och jag är på ungefär samma nivå. Hej hopp.
Nähä, dags att gå och hämta jackan och sluta lite tidigare, för att balansera upp de faktum att jag kom för sent... Jag har så förfallit på folkis.
Publicerad 2009-02-09 18:20:11 i Allmänt,
Idag begav jag mig till Frösön och Astrid som jobbar äger Östersunds fiolverkstad. På bussen in till stan var det en fjortis som satt med mp3 och sjöng med jättestarkt, utan att tänka på oss stackars övriga medpassagerare. Jag hade god lust att likt en Idoljury tala om att hennes sångröst inte var något vidare, men eftersom jag är svensk pratar jag inte med folk jag inte känner på bussen (...). Istället plockade jag mycket demonstrativt upp min egen mp3, och klev tacksam av vid Traktören och lämnade falsksången kvar på bussen.
Lite vemodigt kändes det att lämna fiolen hos Astrid, men hon lovade att fixa den så fort hon kunde. Tack tack, och sedan var det bara att vandra därifrån med en lånefiol i lådan.
På bussen tillbaka till Birka lyckades jag naturligtvis sätta mig bakom ett par som inte kunde hålla sig ifrån varandra (det här måste vara den mest misslyckade bussåkardagen hitills). Jag försökte stirra ut genom fönstret och koncentrera mig på att jag skulle bädda min säng när jag kom tillbaka, men kände att jag ändå höll på att bli lite bitter över avsaknaden av kärlek i mitt liv.
Jag hade inga större förhoppningar när jag plockade upp lånefiolen, den tredje på en vecka. "Dominantsträngar" hade Astrid sagt, och jag bestämde mig redan på plats att nej, det tycker jag inte om (för det är det ju på Hannas fiol, och det tog lång tid innan jag vande mig vid det ljudet). Tveksamt började jag spela en skala som uppvärmning, och fingrarna som fått en chock av att komma in i rumstemperatur kändes tjocka och osmidiga. Och sedan... Tycke uppstod! Trots att det är Dominantsträngar, trots att fiolen är lite mer orangeglänsande än vad som faller mig i smaken, och trots att det inte är min, så gillar jag den här fiolen skarpt! Lättspelad och med bra ljud, fin ton.
Missuppfatta mig rätt. Jag vill naturligtvis ha tillbaka min egen fiol, men det behöver inte nödvändigtvis vara klart till imorgon. Det räcker kanske med... tja... torsdag-fredag?
Publicerad 2009-02-07 11:25:29 i Allmänt,
Jag hade egentligen inte tänkt kapitulera, nej, utan med halvslutna ögon göra det jag skulle och sedan snabbt ta mig därifrån. Det var min plan, men den gick i stöpet.
När jag kom ner i köket gick det inte att blunda inför verkligheten. Vad är det för människor jag bor med egentligen? Ouppfostrade grisar(det här är egentligen en osjysst attack på grisar, som sägs vara ett väldigt renligt djur)? Folk som helt utan skrupler lämnar ruccolasallad att kladda fast på golvet, kaffespill och stearin på bordet och en massa kladdig, äcklig disk i diskhon? Dessutom verkar det som att det finns någon slags magisk tidsgräns, så när det har gått 1 timme sedan man bara ställde ifrån sig sin disk så har den totalt försvunnit ur ens medvetande, och man kommer inte tillbaka senare för att ta hand om den.
Jag hade alltså tänkt strunta totalt i att en inspektör från hälsovårdsmyndigheten skulle fått hjärtflimmer av att vistas i det rum där vi förväntas laga mat, men blev så irriterad att jag ställde mig och diskade upp alltihop, torkade av bord och bänkar och mikron. Att jag inte kunde hitta diskproppen var inget problem, för någon hade omtänksamt nog lämnat kvar en gegga av nudlar, ris och sallad som gjorde att vattnet inte rann ur. Lite Kajsa Warg över det hela ("Man tager vad man haver").
Dock gick det inte så långt att jag faktiskt skrev och satte upp de arga lappar som jag i fantasin författade medan jag gnodde bort andras flottfläckar från glas och tallrikar. Det får bli nästa gång.
Ja, jag är kanske lite bitter.
Publicerad 2009-02-06 21:02:44 i Allmänt,
Kära, snälla, rara små stämskruvar. Sluta bråka. Jag vill kunna spela på min fiol!
Jag hade föreställt mig så fint att det skulle funka nu när jag fått skruvpastan(dock inte att förväxla med vridna makaroner) av Rickard skulle allt vara frid och fröjd, men icke. Min fiol är ungefär lika mycket fiol som ett äppelskrutt är äpple. Eller något sånt.
Jag är bara så uppgiven och frustrerad, det är inte bara fiolen som är nedstämd. Detta innebär att jag inte kommer att kunna spela på min fiol förrän tidigast tisdag! Det är LÅNGT dit! Jag kommer att hinna bli gravt psykiskt ostabil tills dess!
JAG VILL SPELA PÅ MIN FIOL, NUUUUU!!
Nu ska jag spela på Hannas fiol en stund, sedan ska jag gå ner till mitt rum och gråta en skvätt.
Publicerad 2009-02-05 22:49:54 i Allmänt,
En av livets stora funderingar; hur viker man lakan ensam?
Det går ju sådär bra (läs: dåligt). Tur att mamma kommer nästa vecka.
Jag vill också påpeka att jag är en mycket vuxen och självständig person.
Publicerad 2009-02-05 19:26:05 i Allmänt,
Idag har varit en synnerligen slapp dag. Temadagen spenderades på Boda Borg (mitt lag klarade hela 6 av 16 banor, heja!) Till lunch serverades den mycket näringsrika rätten grillad korv/soja korv med bröd och halloumiost. Gott, visst, men det var inte utan att jag saknade skolans salladsbuffé. Vitt mjöl, fett och socker mättar inte jättebra.
Resten av dagen har jag lallat runt i mjukiskläder, druckit te och läst. Alla tiders! Det är inte utan att jag funderar på om världen inte vore en bätte plats om alla gick runt i over-sizemjukisbyxor (just den här biten är mycket viktig; de får inte sitta tajt och ha nåt flashigt tryck på ändan! Då faller hela mjukiskänslan på en gång), hood-tröja/mysig kofta, och raggsockar. (Är du kvinna bör du dessutom komplettera med sport-bh för att få den rätta ledighets-känslan.) Samhället vore mycket mer avslappnat då.
Jag har även visat prov på mina kunskaper i matlagning. Mikrad vegetarisk burgare och mikrade wokgrönsaker. När jag kommer hem ska jag söka jobb som mästerkock på Höganloft. De kommer att tappa hakorna när jag svischar fram till mickrovågsugnen med en färdiglagad burgare på en tallrik. Sedan kommer de inte ge mig en lugn stund förrän jag utförligt förklarat hur jag fått till en sådan teknik och känsla för hur länge och på hur många watt denna gourmetmiddag tillagas. "Hemligt recept" svarar jag då, och toppar grönsakerna med sambal oelek av hemköps billigaste märke och lite timjan (samtidigt som Coldplay sjunger "it's only time" i bakgrunden och på så sätt säkrar dagens ordvits). Jag har ju mitt sommarjobb som i en liten ask.
Publicerad 2009-02-05 18:37:23 i Allmänt,
Jag har lite ont i själen... Jag hade tänkt att det bara skulle vara att stämma upp fiolen igen, fortsätta spela och allt skulle vara frid och fröjd. Men icke. Stämskruvarna ville inte fastna, så min fiol var obrukbar, och kommer att vara så tills jag får tag på någonting som får dem att fästa. Dessutom blir jag hispig varje gång E-strängen strular, för min förmåga att förstöra just E-strängar är ganska god. Det är ingen bra egenskap.
Men jaha, hur löste sig dagens lektion då? undrar ni säkert. Som tur var kunde Jenny låna ut sin fiol och istället spela nyckelharpa (vilket hon borde göra oftare, för det är ett underbart instrument), men det blir inte riktigt samma sak. Jag vill ha min fiol. Att byta instrument är som att låna ett par skor av någon som har samma storlek. Visst, det funkar, och man kan gå, men skon är ju formad efter någon annans fot. (Okej, fiolen formar sig iofs inte efter någons hand, men man hittar alltid bättre på sitt eget instrument.) Och ljudet var helt annorlunda. Det är som om man skulle låna någon annans röst, hur det låter är ju så personligt. Usch. Hemma bäst.
Det känns inte helt sunt att jag har moderskänslor för min fiol och på allvar blir orolig för hur den ska klara sig genom det här. Hur kommer jag att reagera om jag någon gång får riktiga barn, som kan skada sig och bli sjuka? Antingen blir jag en riktig hönsmamma, eller så är jag så avtrubbad efter att ha tagit ut alla mina känslor i förskott på fiolen att de får flänga runt som de vill. Klättra i takkronorna och så. Hoppas att jag får de här eventuella barnen med en någorlunda psykiskt stabil man (som dessutom är rik så att vi kan köpa ett stort hus till alla mina pryttlar som jag redan nu samlar på mig med stort engagemang, gärna bor där jag bestämmer att jag vill bo, kan dansa polska, schottis, snoa och vals, är folkmusiker, tycker om att massera mig, inte röker eller dricker, är trevlig, gärna ser bra ut, helt kristen, har bra hand med barn, är allmänt händig, och gärna är tvåspråkig också. Jag kommer nog att få fila ett tag på den där kontaktannonsen...).
Publicerad 2009-02-03 12:41:14 i Allmänt,
Jag vet att jag skrev igår att jag skulle byta lakan och sedan gå och lägga mig. Hur många tror att jag verkligen gjorde det?
Ibland förundras jag verkligen över min ineffektivitet. Hur är det möjligt att göra så lite på så lång tid?
Dock var jag duktig idag och bytte lakan och städade mitt rum. Till och med våttorkade hyllor och golv (det är egentligen ingen större bedrift, med tanke på att mit golv är ca 7 kvm, och jag har 3 hyllor. Men ändå...)
Nu är det dags för min mycket seriösa och kunskapskrävande lektion för dagen. Stickning.
För övrigt fanns det med en tjuvlyssning från Gislaved på tjuvlyssnat.se;
"Vänta en sekund, det ringer hos mig"
Gislaveds Gymnasium, Gislaved
Två killar ~18 sitter och pratar om vad de gjort i helgen.
Kille 1: Jag var på krogen i lördags och det blev värsta slagsmålet.
Kille 2: Fick du stryk?
Kille 1: Ja. En kille slog mig med en rak höger rakt på tinnitus.
Cred: Winston
Det känns bra att ha gått på den skolan, där intelligensen fullkomligen flödar.
Publicerad 2009-02-02 22:18:48 i Allmänt,
Jag överlevde kvällens joggingtur, det var faktiskt riktigt skönt. Dock var jag så påpälsad att de som såg mig mycket väl kunde missta mig för Michelingubbens syster. Dagens joggingoutfit: Knästrumpor, underställsbyxor, mjukisbyxor, 2 st underställströjor, 1 st hoodtröja, vindjacka, 1 stickad krage, reflexväst, 2 par fingervantar, 1 par tumvantar, hårband (iofs mest för att hålla hörlurarna på plats), mössa och joggingskor. (Ja, naturligtvis hade jag underkläder också. Eftersom det är så självklart hade jag inte tänkt nämna det, men nu blev jag så medveten om att det skulle kunna feltolkas om jag inte tog upp det, trots att ingen troligtvis tänkt på det om jag inte påpekat att...*error*)
Skönt att komma ut lite i alla fall, efter det paltkoma-liknande tillståndet jag hamnade i efter middagen. Resterna av lördagens tonfiskröra petades tillsammans med sambal oelek ner i nybakade pitabröd (jag är så mycket mer kreativ på veckorna. Okej, inte helt sant, jag bakade bröd igår också). Avnjöt detta i värmen på mitt rum tillsammans med ett stort glas rooiboste.
Idag har jag konverserat med min fader via e-mail. Han är så artig och skriver Du, med stort D. Man kan tycka att det rimligtvis borde vara tvärtom, om man nu ska hålla på represalierna (jag tror att det här är rätt ord, och låter det stå kvar tills någon hör av sig om att det är fel).
Min bästa vän idag, tillsammans med långkalsongerna som jag luffsat runt i hela dagen, är handkräm. Tack vare den känns ovansidan på min hand bara som ett utslitet kardborreband (du vet hur de blir efter ett tag, när de är utslitna och det har fastnat ett massa ludd och skräp i dem). Kemikalier kan fylla sin funktion ibland.
Dagens läskigaste var (ja, bortsett från fjortisbloggen som jag råkade halka in på) när det helt oväntat smällde till på mitt rum. Tre strängar på fiolen lossnade på en gång. Tämligen otippat. Som tur var gick inte någon sönder (det hade varit obehagligt om tre strängar pajade samtidigt. Dyrt.), men det är kanske ett tecken på att det är lite för kallt i det här huset.
Dags att byta lakan och sedan krypa ner mellan dem.
Sov gott!
Publicerad 2009-02-02 17:03:06 i Allmänt,
Idag gav jag mig ut på en promenad på isen. Solen värmde i ryggen, inte ett moln på himlen, snön gnistrade. Det var så vackert att jag nästan blev gråtmild. Idealväder helt enkelt (borde packeteras och säljas bredvid idealmjölet och idealmakaronerna.) Alla borde få uppleva en vinter i Jämtland! (hm... deja vú... har kanske skrivit det här förut, men det tål att upprepas)
Jag överansträngde nästan pekfingret när jag febrilt försökte ta kort för att fånga skönheten på bild, dock förgäves. Kameran kan inte ersätta verkligheten. (Nej, det beror inte alls på mina fotograf-skills.)
Idag var jag bättre utrustad än igår, och hade fingervantar under vantarna, underställ, mössa och raggsockar. Dessutom åkte den riktiga vinterjackan på.
Det var ungefär minus tio grader i luften, och under hela promenaden höll mina fötter ungefär samma temperatur. Jag måste ha nån slags sensor i tårna som gör att blodflödet avstannar så fort det blir under nollan. Det spelar ingen roll hur mycket eller vad jag tar på mig, efter fem minuter skulle man kunna kapa av fossingarna och ha den som isklampar i en kylväska. Den som någon gång kan skapa ett par fotdon som lyckas med att behålla värmen i mina fötter borde belönas med något stort och viktigt pris.
När det är riktigt kallt ute är det skönt att komma in igen. Förutsatt att det är varmare inne än ute. Det verkar som om de missat det här på skolan. Korridorerna på internaten är iskalla, och köken... hu! Trots ett par vanliga strumpor och ett par raggsockar känner man hur kallt golvet är. Och det drar från fönstrena, jag kontrollerade till och med att de var oredentlige stängda. Det var de... Brr....
Nu ska jag gå och peta in pitabröd i ugnen, som inte heller blir särskilt varm... Högre värme och tålamod är det som gäller där. Dock tänker jag inte sitta i köket under tiden och vänta. Man vill ju inte frysa ihjäl. Det spar jag till joggingrundan.
Publicerad 2009-02-01 15:38:22 i Allmänt,
Jag erkänner; ibland läser jag kontaktannonser. Inte för eget bruk (jag är inte så desperat. Än?), nej, utan snarare för att det kan vara ganska intressant att se hur folk formulerar sig.
Egentligen ska man ha en hiskelig tur om nån fastnar för ens egen annons, med tanke på att de flesta är relativ lika. Dessutom börjar det vid den här tiden av året dyka upp allt fler fraser som "möt våren tillsammans". För mig känns det inte som nåt man hakar på, våren klarar man i regel ganska bra, trots att man är ensam. Skulle jag nån gång sätta in en kontaktannons i december-januari-februari skulle jag nog istället satsa på nåt i stil med "kom så överlever vi resten av vintern."
En del kontaktannonser är totalt avskräckande, rent ut sagt. "44 år söker ung nyfiken oerfaren tjej." Inte så att man kastar sig på telefonen precis. Pedofilvarning lång väg.
Ytterligare en sak som jag förundras av är att en del väljer att avsluta sin annons med "puss i ljumsken." Nej tack, jag vill inte ha nån puss i ljumsken, speciellt inte av en total främling.
Hur folk disponerar sina tecken är också intressant (i ÖP är det ett maximum på 150 tecken). Kontaktannonser kan nog vara ett av de ställen där flest särskrivningar och syftningsfel uppstår. då folk skär ner på diverse skiljetecken. "59 år fräsch, snäll, nykter, frånskild, inga sociala problem. Söker kvinna ålder bara en siffra.kram". Hallå, jag menar, ska man vara petig så är siffra i singular, alltså söker han en kvinna mellan 1 och 9 år. Ingen större framgång där alltså. "Ungdomlig sprit och rökfri man" är ett annat exemplar på ett vanligt syftningsfel. Jag är inte särskilt insatt i ämnet alkohol, så jag vet inte vad som klassas som "ungdomlig sprit". Men jag undrar om de ska dela på kvinnan de söker?
Ibland får man en känsla av att folk redan har träffat personen med stort P. "Hoppet, hör av dig, fisken 1" känns väldigt internt. Och "...söker rysk tjej boende i Umeåområdet" är antingen från en person med väldigt höga krav, eller nån som redan har spanat in sig drömtjej.
Jag hoppas i alla fall att det går bra för personen som skickat in "Jag är en thailändska som är snäll seriös och positiv", men av någon anledning hamnat under rubriken "Man söker man".
Och dagens roligaste är helt klart "...gör inget om du har barn o är intr av bilar." Tråkigast är nog "Man söker kvinna 50-70 år."
Om jag någonsin sätter in en kontaktannons, då minsann, ska jag slå på stort. Eller kanske bara göra som signaturen Leif; "Vill gärna träffa dig så hör av dig till mig."