Publicerad 2009-03-29 12:30:54 i Allmänt,
Jag brukar ha hyffsat bra koll på saker och ting, har och större delen av min skolgång varit den som tagit hand om papper som ska sparas och sådana saker. Dock svek mitt sinne för ordning mig imorse.
Jag sov ovanligt länge (somnade om klockan 6, och sov fram till kvart över nio! Sensation!!). Jag bestämde mig för att gå till kyrkan, och skyndade mig med påklädning hela baletten, och hastade iväg till bussen. Som inte kom. "Illa" tyckte jag. En kvart är ändå en ganska betydande försening...
Som tur var hade jag min (iofs ganska tråkiga) bok med mig, och medan jag stod där och läste gick plötsligt Hanna förbi. "Jo, men jag kan vänta lite med dig". Så stod vi där i två minuter ungefär, och jag konstaterade att det är ju en helt vanlig söndag, ingen helgdag.
"Men du har ställt om klockan till sommartid?"
Doh.
Publicerad 2009-03-27 23:13:51 i Allmänt,
Ack, du arma hjärta... Tag ditt förnuft till fånga.
Publicerad 2009-03-25 20:48:05 i Allmänt,
Jag tycker inte om plötsliga förändringar (tror jag)... Jag vill gärna ha lite tid på mig, se dem komma och vänja mig vid tanken. Därför är det extra jobbigt när det är emotionella plötsliga förändringar... Jag hinner inte med att ställa om mig. Hur kan man gå och vara superglad och lycklig och kär i våren och allt och alla hela dagen, och sedan plöstligt bara göra ett superstörtdyk, rakt ner i bitterhet och självförakt? Som om det fanns en gräns för hur bra man får må under en dag, och när man nåt taket måste man abrupt tas ner på jorden igen, och gärna lite längre ner ändå.
Det är så påfrestande för psyket! Jag önskar att jag inte hade så många känslor.
Och egentligen, hur patetiskt är det inte att jag bloggar om det? Snacka om att vara en produkt av sin tid...
Publicerad 2009-03-24 10:39:56 i Allmänt,
I natt bestämde sig både min mage och min hjärna för att de minsann inte skulle sova! Jag försökte tala förnuftigt med dem och få dem att förstå att jag skulle vara jättetrött idag om de inte valde att sammarbeta NU. Övertalningsförmågan hjälpte föga. Istället drack jag ett glas vatten och tände lampan och läste Håkan Nesser (underbar författare) i en timme tills jag fick ont i ögonen.
Klockan fyra släckte jag lampan, och vred på mig en stund till innan jag gled in i något som var en mycket okvalitativ sömn, där jag vaknade till med en halvtimmes mellanrum. Under tiden drömde jag konstigt och osammanhängande att jag gömde mig för en mördare som var ute efter mig eftersom jag bevittnat ett mord (fast egentligen hade jag inte det, eftersom jag visste om att han skulle vara där, och passade på att se åt andra hållet... makes sense?!), varvat med att jag och bror åt turkisk mat på ett grekiskt torg, innan jag begav mig till faster som hade byggt om och flyttat in i stallet... Dessa drömmar...
Vid kvart i sju hade jag visserligen kunnat sova en stund till, men när jag sneglade ut genom persiennen insåg jag att det här var en sådan där morgon man inte vill missa, så jag krängde på mig mjukiskläder, tog med mig kameran och pallrade mig ut på en uppfriskande morgonpromenad. På grund av kameran tog rundan lite längre tid än vanligt, och jag har ca 25 bilder på samma motiv. Men det var ju fint ju....
Ikväll borde jag gå och lägga mig vid åtta. Eller så försover jag mig och missar friluftsdagen. Femkamp och snöbollsbrännboll låter inte jättelockande, om jag ska vara ärlig.
Publicerad 2009-03-23 09:38:17 i Allmänt,
Nej, nej, NEEJ!!
Imorse drog jag upp persiennen och möttes av ca 8 centimeter pudersnö! WHUT?! Vad hände med det milda vädret? Onsdagens syndaflod som porlade fram, ackompanjerat av fågelkvitter och solsken?
Till våren har jag bara en sak att säga; FÖRRÄDARE!
Publicerad 2009-03-22 09:44:15 i Allmänt,
Idag vaknade jag och både kände mig och såg ut som skrutt. Flötigt hår, och små trötta grisögon som gömt sig långt inne i huvudet. Jag fattar inte vad mina sovfunktioner håller på med. Jag är ju trött!! Men sov då! Det är helt ologiskt att jag vaknar klockan fem och inte kan sova ordentligt efter det, när min kropp och mitt huvud skriker att de vill sova mer!
I alla fall, på grund av ovan nämnda omständigheter skolkar jag från att gå till kyrkan idag. Att jag inte känner att jag kommit in församlingen är också en bidragande orsak. (Mm, jo, men det blir ju mycket bättre av att jag inte går dit, visst, nästa vecka så säger de att de har saaaaknat mig, var var jag förra söndagen, och de senaste två månaderna?)
Det visar väl egentligen bara på hur självisk jag är. "Jag tycker inte att jag får ut nånting av att gå till kyrkan, så då går jag inte dit." Men det är ju inte det det handlar om egentligen. Varför är det bara jag som ska få ut något av det? Tänk om man skulle kunna tillföra något för nån annan bara genom att vara där?
Men, idag ska jag alltså vara självisk. Jag har tänkt sitta på mitt rum med mina små grisögon och se på en film. Sedan ska jag ta en lång promenad, och efter det ska fiolen få sig en omgång.
Det här med att strunta i att gå till kyrkan för att jag inte känner för det, är en sak som jag inte skulle kunna säga till en person i mitt kök. Han skulle nog undra vart min kristna identitet tagit vägen. Ärligt talat undrar jag det själv ibland. Men misstolka mig rätt. Det är inte Gud jag tvivlar på, utan mig själv. Låter det flummigt?
Publicerad 2009-03-19 17:35:40 i Allmänt,
Idag har min mage dömt mig till att sitta ensam och uggla på mitt rum. Vi är inte alls kompisar idag, och den uppför sig inte så att man blir speciellt sugen på att träna den sociala biten. Eventuellt skulle det kunna vara mens på intåg... Kul att jag nu, efter en sisådär sju år, kan börja se mönster i hur kroppen beter sig. Dock är den inte alltid att lita på.
Allt har varit så mycket idag. Jag har varit jättetrött, jättekissnödig och jättehungrig. Helt bottenlös. Och chokladsugen så till den milda grad, trots att det bara är torsdag, och torkade aprikoser borde vara det onyttigase som söndedelas mellan mina gaddar (Ja, naturligtvis föll jag för chokladfrestelsen...). Jag hoppas att detta också är en konsekvens av eventuell mens, för det vore snopet om jag hade gått och blivit hetsätare också. Det är inte precis något jag eftersträvar...
Det är för tillfället förenat med livsfara att försöka ta sig fram på cykelvägen fram till skolan, och alla andra vägar också. Isen som smälter under dagen och sedan fryser på igen på kvällen gör att man trippar fram likt någon som kissat på sig. Dagens vurpa klarade jag av utanför Jamtli. Lite oväntat faktiskt, plötsligt låg jag bara på marken. Då var det nästan mer klass på gårdagens. Hade jag varit en seriefigur hade det varit en snygg vissel-ljudeffekt, och sedan ett maffigt brak när jag drattade på ändan. Jag halkade runt där på isen och kände hur jag för varje steg tappade kontrollen mer och mer, men inte kunde göra något åt det. Och fiolen hade jag naturligtvis på ryggen båda gångerna, men den klarade sig.
Idag har jag linser igen! Äntligen, efter allt krångel! Och vad är det för puckat företag som skickar ut höger- och vänsterslinserna i olika leveranser med två dagars mellanrum?! Hallå?! Vill man byta vill man ju gärna ha båda på samma gång.
Nu ska jag och min krångelmage söka lyckan hos Håkan Nesser. Najs.
Publicerad 2009-03-12 20:28:50 i Allmänt,
Idag tog jag mod till mig och frågade min lärare om han kan rekommendera mig till Malung. Hans anseende inom folkmusikvärlden är ganska högt, och Jonas sa att han gled in ganska lätt tack vare Kjell-Eriks rekomendation förra året, och förhoppningsvis har hans namn inte sjunkit i värde.
Det känns bra att han inte skrattade och frågade vad jag tror att jag skulle ha på Malung att göra, utan istället sa att ja, men det tror jag är rätt för dig. Jag ska ta till mig det, och upprepa det som ett mantra när Jante försöker infiltrera min hjärna. Jag är inte kass på att spela, faktiskt. Jag må vara en medelmåtta, men jag kan faktiskt spela. Faktiskt. (ja, jag är medveten om mitt överanvändade av ett visst ord de senaste tre meningarna)
Aaaah, Jante har nog redan hunnit nästla sig in ganska ordentligt.
Publicerad 2009-03-12 20:18:11 i Allmänt,
Jag gjorde precis en mycket konstig upptäckt..! Skolan har blockerat swebusexpress hemsida! Vadan detta undrar jag. Finns det någon rimlig förklaring? Hade det inte varit mer logiskt om de blockerade piratebay's hemsida istället?
Så, jaha... Nu kan jag inte boka någon bussbiljett.... Nähä... Får väl hoppas på SJ:s sista minuten istället...
Lite skrattretande är det faktiskt... Swebus?!
Publicerad 2009-03-12 18:18:36 i Allmänt,
Paaah, jag fattar inte vad det är med mig! Jag är så trött i kroppen! Mina joggingturer går så motigt och håller så lågt tempo att en pensionär med gåbord och stelopererat knä skulle kunna hålla mig sällskap. Okej, kanske inte riktigt så långsamt. Men jag stapplar fram några kilometer på ren vilja, och höjer volymen lite för att inte höra hur benen ropar till mig att de är TRÖTTA! Det är ingen idé att lyssna på sånt när man har två kilometer och en seg uppförsbacke kvar. Dock verkar det som om att volymen aldrig går att höja tillräckligt mycket. Kanske för att musiken trots allt kommer utifrån hjärnan?
Jag skojade med Peter innan och sa att man ska härdas. Det är inget kul att härdas.
Idag var Elisabet tvungen att åka hem till Belgien igen, och lämna oss kvar. Sorgligt. Det kommer att bli ett tomrum i klassen efter henne. Det är en sak som är så bra med folkis, att man umgås med så blandade åldrar. Trots att Elisabet är 25 år äldre än mig så var det inget problem, men jag tror inte att jag hade umgåtts med en 45-åring hemma. Då hade nog ålderskillnaden varit för stor.
Men, jag ska inte hänga läpp, för med stor sannolikhet kommer hon och hälsar på nån gång runt påsk. Yey! :)
Nu ska jag peta i mig lite proteinrik keso, så att mina muskler ska förstå att de ska skärpa sig och börja sammarbeta.
Publicerad 2009-03-10 22:28:52 i Allmänt,
Igår var en sådan dag när jag fick och även genomförde en av mina sämsta idéer.
Solen sken och jag tänkte ge mig ut på en liten promenad eftersom det var för fint väder för att sitta inne och uggla. Jag hade inte riktigt bestämt mig vart jag skulle gå, men så fick jag syn på Hanna och Sigrid som åkte skidor nere på isen. Finemang, tänkte jag, då genar jag bara över den där åkern, och så kan jag ta sällskap med dem sista biten. Jo, men bra tänkt...
Jag hittade en skoterspår som höll ganska bra och följde det de första tjugo metrarna ungefär, sedan insåg jag att det fortsatte åt fel håll. Det var med andra ord bara att vika av från skoterspåret. Första steget gick helt okej. Andra, tja... det funkade. Tredje, oj, hoppsan, där trampade jag visst igenom skaren. Sedan... När folk hemma har frågat hur mycket snö vi har, har jag svarat "tja, kanske en halvmeter...". Jag vet nu att det var en klar underdrift. Jag pulsade inte fram över åkern (jag hade hunnit så pass långt att det var lika bra att fullfölja det som hade utvecklats från en bra, till en fullkomligt idiotisk idé). Jag satte ner ett ben, sjönk ner så att jag hade snö halvvägs upp på låret, tog hjälp av händerna för att lyfta upp det andra benet ur snön osv. Ibland kröp jag lite också, dock märkte jag snabbt att det inte var någon särskilt effektiv metod.
Till sist tog jag mig ialla fall ner på isen, och där kunde jag pulsa mig fram till Hanna och Sigrid. Frid och fröjd några minuter där, tills vi skulle upp igen. Bara att upprepa samma procedur som tidigare.
Hela tiden kände jag mig som en mycket naiv person från södra Sverige som inte alls har någon erfarenhet av snö.
Men ganska kul var det.
Vill bara påpeka att jag inte alls är någon naiv person som inte har erfarenhet av snö. Jag tänker bara inte alltid efter före.
Publicerad 2009-03-08 21:51:29 i Allmänt,
Jag är nu tillbaka i Blås-Ås efter att ha tillbringat en vecka hemma i Gislaved. En ganska rastlös vecka, och jag orkade inte klämma ur mig nåt blogginlägg. Jag har en känsla av att alla mina två läsare (eller nåt sånt) hade ganska bra koll på mig ändå, eftersom jag träffade den ena av dem. Trevligt för övrigt.
Det är lite känslomässigt påfrestande att fara och flänga mellan hemmen. Det behövs en eller två dagar tillvänjningstid i båda ändarna. Första dagen i hemma-Gislaved är jag oftast rastlös och längtar tillbaka till alla rutiner och vardagslunket på Birka. Men de första dagarna i hemma-Östersund är det lite märkligt att inte kunna ringa till Lisa och fråga om hon vill ta en kopp te, eller dra på sig jackan över pyjamasen och ta en promenad med Maria sent på kvällen. "Att skiljas är att dö en smula" lär någon ha sagt nån gång, och det stämmer.
Dock är det inte Gislaved i sig som hägrar. Det kommer alltid att vara hemma-hemma, där tryggheten finns, där man först lärde sig vilka vägar som snabbast leder dit man ska osv. Men den här veckan insåg jag verkligen att mina vägar leder bort från Gislaved, i alla fall för tillfället. Inte så att jag söker framgång, rikedom och lycka, eller att det är för "ohäftigt", men jag känner tydligt att jag och Gislaved är ganska färdiga med varandra och behöver en paus. Vi har helt enkelt inget mer att tillföra varandra just nu.
Att komma tillbaka till internatet innebär i och för sig inte odelad glädje det heller. Det är inte ett dugg mer spännande att komma ner i köket och försöka gissa vad folk har lagat för mat i veckan. Något med lök, om man tittar på golvet i alla fall. Köttfärs eller liknande om man tar sig en titt på spisen. Mycket mackor, smulor överallt. Jag känner mig så fånig över att jag blir så FRUSTRERAD, men det kan inte hjälpas. Plöstligt har jag mycket mer förståelse för mammas tjat, som jag förut kunde tycka var så omotiverat. Dock har det aldrig varit till närmesevis (stavning?!) lika grisigt hemma som här.
Dessutom upptäckte jag att någon inkräktat på mitt frysutrymme (mycket moget lade jag över grejerna i någon annans hylla, men hallå, jag behövde mitt frysfack själv), och försett sig av min ost. Det är väl inte så farligt i och för sig, eftersom jag någon gång lånat smör av någon. Det går väl på ett ut så att säga. Men jag tycker att personen i fråga i alla fall hade kunnat vara så vänlig (nu när jag bjussat på osten) att lägga tillbaka den i påsen, istället för att bara lägga den uppe på. Då hade den kanske inte fått hårda torra kanter och börjat mögla. Suck.
Dessutom gick min persienn sönder imorse, så utifrån ser det ut som om jag huserar i en knarkarkvart. Hoppas att vaktmästaren jobbar imorgon. Man kan bli utslängd om man bryter skolans drogpolicy, och det vore onekligen onödigt att äventyra ödet.