annjoh

Här händer det viktiga saker minsann... Ajjemän.

Tråkighetens labyrint. Eller var det kanske ensamhetens?

Publicerad 2010-04-09 10:52:09 i Allmänt,

Ensam-grupparbetet fortsätter. Jag är lite bitter för att jag fått de tre svåraste och mest abstrakta ämnena. Dessutom är det bara jag som har tre ämnen att skriva om. Det är väl frånvarons nitlott antar jag…
  Min förmåga att ordbajsa fram något vettigt verkar ha åkt på semester, mycket olämpligt tycker jag. Hur kommer det sig att sådana här saker aldrig kollar i almanackan innan de försvinner? Och varför drar de alltid iväg tillsammans?! ”Hej Inspiration, vet du vad, jag och Motivation ska ta en lite retreat tillsammans med Idéer och Engagemang, vill du hänga på?” ”Men hej, Självdiciplin! Självklart, det låter ju kalas! Men tror du att Ork kan följa med, det blir kanske lite ensamt att lämnas kvar?”
  Sen står man där och ropar : ”Var ÄR ni?!”
 ”Jaha, oj, nej, vi är inte hemma för tillfället.”
 ”Nej, jag märker det, men när kommer ni tillbaka?! Det är liksom NU jag behöver er!”
 ”Jaha, ja, oj du… Himla trist det här, men vi vet inte riktigt. Men du, vi hörs, hej!”
  Det slår ju aldrig fel heller, det är alltid när man har som mest, och jobbigast saker att göra som de sviker. Vilka typer!
 Alltså sitter jag här, med en mer eller mindre tom hjärna och utan lexikon, och ska skriva ihop en sammanfattande text om tre ämnen, på enkel och lättförståerlig spanska. Och det får inte bli längre än 10-12 minuter, vilket innebär att jag har 3-4 minuter för varje ämne. Att jag dessutom misstänker att vi inte riktigt följer (den hela 0,5 rad långa) instruktionen gör mig inte mindre bitter.

 

Hoppla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela