annjoh

Kära pappa (som kronprinsessan brukar säga...)!
Om jag under loppet av fem minuter hinner tala om tre (3) gånger att jag tänkt låna med din internetpinne hem, då antar jag att  budskapet nått fram. Att det sen uppenbarligen inte gjorde det, är det då MITT fel?! Är det JAG som brustit i kommunikationen? Ska jag behöva avsluta alla meningar med "har du förstått?", eventuellt skriva ner allt på lappar?

Alltså, jag kommer in till pappa, som sitter vid datorn.

Jag: "Hej! Jag har tänkt låna ditt internet."

Pappa: "Okej, du kan ta det på en gång, jag är ändå klar."


Jag: "Jaha, okej, men jag har tänkt ta med det hem."

Pappa: "Jag höll på med nåt, men det tar sån himla tid efter att Mathias uppdaterade webbläsaren."

Jag: "Ja, men det är ingen brådska, gör klart du, för jag har alltså tänkt låna hem det." (internet alltså)
 
Jag kommer inte riktigt ihåg slutet på dialogen, men jag är ganska säker på att jag upplyste honom en sista gång om att jag SKULLE TA MED MIG INTERNETPINNEN HEM!

En timme senare, i soffan

Pappa: "Skulle du inte internetta nånting?" (Han lämnade datorn på)

Jag: "Jo, men jag ska ju ta med det hem, jag sa ju det."

Pappa: (sådär irriterat som bara pappa kan låta, särskilt vid de tillfällena då det är uppenbart att det egentligen är han som inte lyssnat) "Vadå? Ååååh, jag förstår inte att det ska vara så svårt att kommunicera och få fram det du tänker!"

Jag: (mycket lugnare, eftersom jag genom åren insett att jag tämligen snabbt skulle bli skallig om jag slet mitt hår vid sådana här situationer, istället för att bara sucka tungt. Dessutom vet jag ju att jag har rätt.) "Jag sa säkert tre gånger att jag skulle ta med det hem!"

Pappa: "Vadå? Jag har inte hört nånting! Hummelimummel blubbblubb tjafsgnäll stånkochstön"

Och DÄR satte du huvudet på spiken. Kära pappa (som kronprinsessan brukar säga...)! Tvätta öronen!