Publicerad 2010-10-27 19:32:49 i Allmänt,
Som bekant, mina vänner, den som söker skall finna! Och när jag var och handlade häromdagen, fann jag plötsligt det här..:
Alldeles anspråkslöst och nästan undangömt bland andra viktigare grejer som patéer, torkade plommon och sardiner i tomatsås (okej, jag minns ärligt talat inte vad som stod runt omkring, jag hade bara ögon för det här).
Jag blev så till mig att jag nästan gjorde ett glädjeskutt, men sedan kom jag ihåg att jag är en stel och känslolös svensk, så jag nöjde mig med att flina nöjt för mig själv, hugga en (burk alltså, inte person), och stega iväg mot kassorna.
HAVREGRYN! Svindyrt, så jag får äta med andakt, men ändock (hehe)! Nu ska här ätas gröt!
Snygg burk dessutom. Den kommer att ha en massa förvaringspotential när innehållet är tömt.
Minsann. Det finns alltså hopp om att få i sig fibrer ibland i alla fall!
Publicerad 2010-10-27 09:28:03 i Allmänt,
Jag vaknade innan klockan ringde, masade mig ur sängen, drog upp rullgardinen och tog ett kort på soluppgången innan jag kröp tillbaka under täcket och snoozade en halvtimme när det väl var dags att gå upp.
Jaf tror minsann att det får bli benvärmare på på väg till skolan idag.
Publicerad 2010-10-26 16:10:37 i Allmänt,
Plötsligt under pågående traditionslektion idag skrev vår lärare "HORA" på tavlan. Som enda närvarande svensk var jag den enda som uppfattade det roliga och gjorde därför mitt bästa för att inte börja fnissa (och här föll bilden som jag målat upp av mig själv som väldigt mogen. Pladask.). Dock ville hon bara påminna oss om att det är dags att ställa tillbaka klockan till helgen.
På språklektionen frågade vår lärare plötsligt "Ana, estás enferma?" (Anna, är du sjuk?). "Tienes la cara enferma." (Du ser ut att vara sjuk). Tack för den. Jag bad henne ta en liten paus så att jag hann springa ut och hissa självförtoendeflaggan i topp.
På vägen hem blev jag (härom tvista de lärde för att vara ärlig. Jag anser att det var riktat till Leah, Leah anser att det var jag som blev tilltalad.) erbjuden en tur på motorcykel av en helt främmande man. Det känns överflödigt att nämna att jag inte åkte motorcykel hem.
Vad är visten med det här inlägget kanske ni undrar? Säg till om ni kommer fram till något, för jag vet inte!
Publicerad 2010-10-25 20:58:54 i Allmänt,
En sak som glömdes bort i v. 3-sammanfattningen var keso! Jag har verkligen nagelfarit hela yoghurt- och ostsortimentet i alla mataffärer jag entrat, men icke! Hur klarar sig de stackars spanjorerna utan denna gudagåva?
Idag när jag var och handlade (äpplen och chips, ying och yang..!) såg jag något som vid första anblicken påminde om keso, men efter att studerat det lite närmare så kom jag fram till att det nog inte var det. Rackarns! Jag vill ha PROTEINER! Tillsammans med knäckebrödshelikoptern önskar jag mig en kesoförsändelse (dock förpackad, det blir så hemskans kladdigt annars!), och tillsammans med det vitvitvita brödet som man inte blir mätt på skickar vi den sockrade yoghurten.
Jag kanske ska ta och se efter hur olikt det egentligen var keso.
För övrigt är befinner jag mig i sockerkarantän sedan fyra dagar tillbaka, därav de inhandlade chipsen. Saaaalt. Jag har alltså bara bytt last... Heja mig.
Publicerad 2010-10-24 13:01:23 i Allmänt,
Det är samma sak varje gång jag ska ut och springa/jogga efter efter ett längre uppehåll. Jag blir nervös, tänker att jag inte kommer att klara det, och samma eviga monolog rullar på inne i huvudet, samma sak varje gång:
"Skärp dig, du kommer inte att dö!"
"Neeej, jag vet, meen..."
"Men vadå? Lägg av nu, du har gjort det här hundratals gånger förut. Sluta tramsa nu!"
"Men ändå..."
Alldeles för sent igår (eller snarare alldeles för tidigt idag), insåg jag plötsligt varför jag inte tyckt mig ha haft riktigt samma flyt i livet på sistone som under Stockholmstiden. Jag minns inte om jag låtit det synas på bloggen, men i flera månader har en liten missnöjdhet legat och skavt, och efter våren uppe bland molnen i Stockholm känns det både främmande och onödigt. Jag ser egentligen inte mig själv som en bitter och missnöjd person.
Men som sagt, igår/idag/inatt insåg jag plötsligt att en stor del av lyckoruset faktiskt berodde på tiden som spenderades i Frescatihallen. Nej, jag tänker inte ge träningen all ära, verkligen inte, men den som någon gång haft en runner's high vet vad jag pratar om. Det är en endorfinkick som heter duga, och det var min fix som jag fick, kanske inte varje gång jag var och tränade, men i alla fall en, ibland upp till tre gånger, i veckan. Jag var alltså mer eller mindre konstant endorfinstinn, och detta i kombination med att jag gillade plugget, hade underbara vänner och en underbar församling i närheten. Det är inte konstigt att livet var lätt att leva. Och det är inte heller konstigt att jag känner mig annorlunda, både fysiskt och psykiskt, när jag efter två års regelbunden träning (joggat har jag iofs gjort längre än två år, men jag vågar inte riktigt uttala mig om regelbundenheten..!), både kondition och styrka, plötsligt lägger av nästan helt, och istället placerar mig i soffan och äter för mycket socker. Hur dum är jag egentligen som blir förvånad över att jag blir sur, missnöjd, får mer destruktiva tankar och inte mår lika bra som förut?! Jag har vant min kropp och mitt psyke vid att vara aktiv, jag behöver det för att må bra. Jag behöver min endorfinfix helt enkelt, annars blir jag grinig. Jag är också övertygad om att det är på grund av den minskade träningen som jag var så trött i somras.
Med detta i tankarna, och en sallad i magen (också det är något som får mig att må mycket bättre, sallad istället för alldeles för mycket choklad när jag är hungrig på kvällen, qué sorpresa, eh?), lovade jag mig själv att imorgon har jag baske mig ingen ursäkt för att inte ta tag i mitt välmående igen. Dessutom talade mina ben till mig tidigare på kvällen, när jag gick ensam i min egen takt, precis så fort som jag är van vid, att nu är det nog dags för lite aktivering.
Så, idag lyckades jag pricka in förmiddagens enda mulna timme, snörade på mig joggingskorna och gav mig ut på Salamancas än så länge förhållandevis folktomma gator för att höja pulsen. Det första jag gjorde var att pricka in vägen jag sagt till mig själv att inte ta ("Du ska INTE ner på Gran Vía, INTE Gran Vía - vad gör jag på Gran Vía?!), trots att jag studerat kartan flera gånger, men det fungerade det också. Tur att jag har lite lokalsinne i alla fall.
Jag kan inte påstå att jag fick någon runner's high den här gången, och på slutet var jag glad att det var över. Och jag måste erkänna att det inte känns riktigt bra att jag låtit det gå så långt att jag alltså blir stolt över mig själv för att jag tagit mig ut och joggat i 20-25 minuter. Men, precis som jag visste redan innan, så dog jag i alla fall inte. Jag får väl se det som ett steg på vägen.
Publicerad 2010-10-23 17:03:11 i Allmänt,
Det är nästan så att jag tvingas att titta i kalendern - jo, det är trots allt bara tre veckor sedan jag kom hit, och tre veckor är inte en evighet, fastän min hjärna gör sitt yttersta för att inbilla mig att det är det. Och till vardags är jag nog ganska lättlurad, för jag är alldeles dagvill, och tycker mig ha varit här hur länge som helst.
Efter tre veckor är det här det jag saknar mest:
- Mina vänner. Hur konstigt det än må låta, men ju trevligare jag har, desto mer saknar jag mina vänner hemifrån.
Härom dagen skypade jag med Lisa, och flera gånger sa vi samma sak samtidigt. När jag vid ett sådant tillfälle sa "Haha, jag gör en high five i luften" och Lisa svarade: "JAG MED!!" blev jag lite glansig i ögonen, det ska erkännas.
- Kollgieblock med linjer. Vad är grejen med att använda rutblock till andra ämnen förutom matte? Himla plottrigt blir det.
- Stockholm (dvs, mina vänner en gång till, Frescatihallen, Vasakåren etc.).
- Att få betämma själv vad jag ska äta, och laga maten själv. Visst, en del dagar är det himla smidigt att bli serverad och sedan bara ställa undan tallriken på diskbänken, och det är inget fel på maten i sig. Men ni känner mig. Jag är en(obotlig?) receptsamlare.
- Rökförbudet på restauranger. Om jag ville röka vet jag var det finns cigaretter till salu, tack så mycket. Tror ni folk skulle titta konstigt på mig om jag entrade en bar iförd gasmask?
- Knäckebröd, kanske mer än vad jag egentligen är medveten om. Eller vad betyder det att jag i natt, på fullaste allvar, drömde om ett mindre berg med denna motsats till vetemjölsbaugetten? Vad annat än saknad kan mitt undermedvetna försöka säga mig?
- Filmjölk. Naturell yoghurt doesn't really make it, även om det så klart är det närmaste jag kan komma (och jag var tvungen att erkänna mig skyldig i förrgår, när Leah klagade på nämnda yoghurt. Trots allt var det ju jag som sagt att jag ville ha osockrad yoghurt, utan fruksmak. Sorry..(vad det nu tjänar till, eftersom Leah inte läser det här)!)
- Med risk för att falla under samma kategori som knäckebrödet, men det finska rågbrödet som jag brukar baka, som innehåller rågflingor, filmjölk, surdeg, ättika och grahamsmjöl. Som sagt, baugetteelände, släng dig i väggen!
- Ljudisolering. Jag är inte intresserad av om grannen tittar på TV eller inte. Dessutom har de en klocka som påminner om sin existens fyra gånger i timmen, även nattetid.
Jag kan inte riktigt avgöra om jag verkar bitter eller inte. Det är inte meningen, men det kanske är samma som med knäckebrödet, något undermedvetet.
För övrigt har jag börjat stava som en kråka (på svenska alltså). En massa dubbel-M på ställen där jag egentligen VET att det bara ska vara ett M till exempel. Pinsamt.
Och om ni undrar varför jag plötsligt vräker ur mig en massa blogginlägg, så är det för att jag har läxor som jag borde ta itu med..!
Publicerad 2010-10-22 00:26:50 i Allmänt,
Under hösten i Malung, och framför allt under våren i Stockholm hade jag en ganska sund livsstil och någon slags självdisciplin. Jag åt mycket frukt och grönt, inte så mycket godis/skräp, och tränade både styrka och kondition flera gånger i veckan. Under sommaren försökte jag upprätthålla denna sunda livsstil genom att cykla till jobbet när det var bra väder och jogga i alla fall 1-2 gånger per vecka. Dock ökade fikandet markan, det ska erkännas...
Och nu... Vårens livsstil (som jag mådde väldigt bra utav) känns hiskeligt långt borta. Jag rör mig alldeles för lite (eller i alla fall väldigt mycket mindre än vad jag är van vid) och äter alldeles för mycket choklad. Den enda självdisciplin jag har kvar är att jag gör mina läxor flitigt.
Jag var ju på ett trångt och illaluktande gym i onsdags, men jag vet inte om jag vill betala MER per månad för det än vad jag gjorde för att träna på Frescatihallen, som är 100 gånger bättre! Jag har tänkt att jag ska hitta någon bra runda att springa, men problemet är att jag bor mitt i en stad, och den är inte uppbyggd som Gislaved där det går att springa på cykelbanorna! Här får man trängas med folk, sopcontainrar, gatljus och övergångsställen! Nåja. Den här veckan har jag tagit trapporna istället för hissen fyra gånger i alla fall..! :/
Guilty of charge..!
Publicerad 2010-10-22 00:08:33 i Allmänt,
Jag har ju lovat lite bilder från Salamanca, so here goes:
Längst ner på den här gatan ligger min skola. Gatan heter Calle de Compania, och om man stöter på en gata med samma namn någon gång kan man vara säker på att det fanns Jesuiter på platsen en gång i tiden.
Bilden är tagen från trappan till Salamancas universitet. De har en lite pampigare ingång än vad vi har, det ska erkännas...
Det här var Jesuiternas lilla blygsamma kapell, och alltså en del av det nuvarande universitetet. Till höger ser man också "La Casa de las Conchas". Snäckorna på fasaden kom på plats när jag-minns-inte-vem renoverade sin lilla stuga inför stundande giftermål. Om jag minns rätt så kom bruden från någonstans beläget nära havet, och hade därför snäckor på sin vapensköld, därav just snäckor.
Salamanca har ungefär 3 cafeterior/barer per kvm, och här syns en av dem, på en tvärgata ca 56 meter från skolan. Perfekt för veckans enda håltimme.
Här är jag och Leah, som utgör den andra parten när jag pratar om "vi" angående boendet. Alltså min roomie (om vi nu räknas som roomies? Trots allt bor vi vägg i vägg...) Festlig typ (dvs. festlig med Ankidefinition, inte festprisse). Vi skickar meddelanden till varandra på Skype när det känns för långt att gå de 3 metrarna till den andres dörr. Eventuellt ska hon byta boende, men jag hoppas att det inte blir så.
Från vänster Regina, jag, Teresa (vår lärare som är den mest spanska person av alla spanjorer jag känner!), Leah och Laurence. Vi är klassens stud, dvs, vi är de enda som vågar öppna mun för att säga något mer än "No sé" (förutom amerikanskan som har en spansk mamma och därför pratar helt obehindrat, men det är fusk, hon räknas inte i det här sammanhanget!). Jag tycker att jag ser ut som en tant...
Publicerad 2010-10-21 17:57:19 i Allmänt,
Något har hänt. Jag vet inte varför, och kan inte ange någon exakt starttid, men något är annorlunda, förändrat, that's for sure... Om jag tagit mig tid att blogga i måndags eller tisdags hade ni antagligen mötts av något i stil med "jag fryser ihjäl inomhus, mitt golv är sunkigheten själv, och på 2,5 veckor har vi delat en tomat på tre personer!" Men, igår fanns det alltså plötsligt hopp om livet igen:
Solen behagade värma upp luften riktigt ordentligt, och som följd av detta var mitt golv inte så kallt att man riskerade urinvägsinfektion bara genom att sätta ner fötterna.
Jag fick nya lakan av min dueña, och hon hade dessutom dammsugit mitt golv (detta efter att jag frågat efter dammsugaren, i syfte att använda den själv) när jag kom hem från skolan.
Till middag fick vi GRÖNSAKER! Underbar blomkål! Och i kylskåpet och på fruktfatet trängdes vitaminer och antioxidanter, till min och Leah stora lycka! Dessutom fick jag inte ett enda hårstrå i maten, vilket raserade min teori om att godare mat = fler hårstrån (i måndags fick vi en jättgod paella, och inte mindre än tre gånger fick jag plocka bort hår, medan vi i tisdags fick något som jag bara åt därför att min moder uppfostrat mig till att snällt äta det som serveras, och inte en enda gång (NOLL) påmindes jag om att jag delar bostad med tre fyrfotingar).
Men, som om det inte vore nog med nya lakan, städat golv (jag tror iofs inte att hon dammsög under sängen, men man kan inte få allt!) och grönsaker, hon har dessutom börjat prata med oss! Missförstå mig rätt nu! Hela tiden har hon förvisso varit trevlig och så, men det har ändå känts som om det funnits en viss - riktig eller inbillad, jag vet inte - distans från hennes sida, vilket har lett till att jag inte känt mig riktigt bekväm heller. Men nu plötsligt: i onsdags drack vi varm choklad tillsammans på kvällen och jag fick lite hjälp med en läxa, igår bad hon mig göra broccolipaj någon dag om hon handlar hem ingredienserna och vi pratade som aldrig förr under maten, och hon rättade oss när vi sa fel, precis så som var min tanke med att bo i familj.
Kanske verkar jag fånig, men det är svårt att sätta ord på en stämning. Jag vet som sagt inte varför, men något har förändrats, och det känns som om den där distansen poco a poco (lite i taget) håller på att försvinna.
Publicerad 2010-10-18 16:06:27 i Allmänt,
Hej, jag heter Anna-Karin, och det är jag som driver den här bloggen. Eller ni kanske minns mig, trots det ofta går många dagar mellan inläggen? Jag hoppas på det, och fortsätter... Ni tycks ha gillat Fiskkärleken i alla fall, många och engagerade kommentarer! Jag kanske kan be min lärare om fler dikter av samma poet/författare? Jag ser framför mig hur jag skapar en ny bloggtrend, istället för mode, mat, foto o cualquier cosa, så blir min nisch att publicera google translte-översatta dikter. Vad tror ni?
I fredags var vi ute på en guidad tur i Salamanca, och som tur var är min kamera bättre än mig på att ta kort, så bilderna blev helt okej, trots att jag, bländad av solen, i stort sett bara höll upp kameran och tryckte. Jag har tänkt lägga upp dem, men eftersom det tar en sådan himla tid, och jag egentligen borde göra mina läxor nu, så får ni hålla till godo med bilden nedan.
Det är här Luna, katteländet som kräktes på mitt golv häromdagen. Idag när jag kom hem gav hon mig en blick i stil med "jaha, och..?" innan hon rullade ihop sig igen. Ursäkta fröken Katt, men det här råkar faktiskt vara MITT rum! Fast du är ganska söt, det ska erkännas. När du inte kräks.
Publicerad 2010-10-12 22:26:01 i Allmänt,
Rättare sagt Anki vs. Google Translate..!
HUR tänkte jag när jag tänkte att det skulle gå snabbt att läsa igenom den där dikten som vi har till Latinamerikalitteraturlektionen på torsdag? Jag finner inga ord, och tydligen inte Google translate heller..!
Does this make any sense to you?
Fisk kärlek
Våra kroppar av fisk
slip bredvid varandra.
Din hud vattenlevande ingenting i sömnen bredvid mig
och glans dina fjäll i månskenet
som sipprar genom springan.
Translucent varelser flyta
vatten i våra andetag förvirrad.
Syre och värme fångas
en fristad för alger bred vit
där vi skydda oss mot kylan.
Plötsligt
i den aktuella natten
vi är - hal fisk med stora ögon öppna
smygande simmade sömnig
erkänna stenar, godis konkaviteter.
Efter en lång långsam dans
lättja-tank på morgonen,
vaken däggdjur
lämna vattnet.
Jag tackar Darwin
när jag tar bort
den ogenomträngliga
Mermaid tips
"Bidra med en bättre översättning" finns som förslag. Helt ödmjukt, kanske så här?:
Fiskkärlek
Våra fiskkroppar
glider mot varandra.
Din vattenhud (okej, här är jag inte mycket bättre än Google) simmar bredvid min i drömmen
och dina fjäll glänser i månskenet
som silar ner genom glipan.
Likt genomskinliga varelser flyter vi
i våra förvirrade andedräkters vatten (här är även min andredräkt mycket förvirrad!).
Vi hämtar syre och värme i tillflykten hos de vita breda algerna
där vi skyddar oss mot kylan.
Plötsligt,
i den pågående natten
finner vi oss vara
- hala fiskar med stora öppna ögon-
Vi simmar förstulet, sömndrucket
undersökande stenar, mjuka utholkningar.
Efter en lång långsam dans
i gryningens lättjeakvarium,
vaknar vi som däggdjur,
vi överger vattnet.
Jag tackar Darwin,
när jag tar av mig
den ogenomträngliga
sjöjungfrustjärten.
Fortfarande, huh? VAD går den här poeten på?
Publicerad 2010-10-12 16:37:26 i Allmänt,
Frukost lördag: 2 skivor totalt intetsägande, smaklöst, vitt luftigt bröd av tvättsvampskonsistens, 2 skivor inplastad äcklig smältost.
Frukost söndag: Grekisk yoghurt (sockrad, WHYY?!), chokladflingor, tvättsvampsbröd, jordgubbsmarmelad.
Gårdagens frukost: naturell yoghurt (inget socker tillsatt, yiihaa!) med chokladflingor. 1 skiva tvättsvampsbröd med 1 skiva plastost.
Dagens frukost: jordgubbsyoghurt med vanliga cornflakes (woohoo!), 1 apelsin, 1 skiva vittvittvitt bröd, dock helt okej ost.
Om ytterligare en vecka kommer jag att vara så hjärtinnerligt trött på vitt rostbröd och sötad yoghurt! Hemma var frukosten nästan dagens bästa måltid (jag är ju som bekant en müslimissbrukare...), nu överväger jag starkt att sluta med dagens viktigaste mål (eller kanske bli apelsinmissbrukare?), samt att sluta äta bröd.
Igår var jag inne i några olika mataffärer i jakt på något innehållande fibrer, dock utan större succé (nej, rostbröd med ca 1 dl grahamsmjöl per limpa räknas inte). Inte kunde jag hitta broccoli, varken färsk eller frusen, eller något slags kesoliknande. "When in Rome", visst. Men jag är inte i Rom!
Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om det i en undersökning visade sig att spanjorerna har underutvecklad käkmuskulatur. Någon borde införa "El día de KNÄCKEBRÖD"!!! Jag ser framför mig hur stora Röda Korset-helikoptrar hovrar över Plaza Mayor i alla spanska städer och skickar ner hjälpsändningar med fiberstinna produkter som ska sätta spanjorernas stackars små tarmar i arbete. Knäckebröd, grovt rågmjöl, danskt rågbröd, rågflingor, havrekli, fibrex, what ever.
Åh, tycker du att jag låter otacksam? Nej nej, missuppfatta mig rätt, jag är inte klar än! Medan helikoptrarna töms på ovan nämnda produkter samlar folket ihop sina trista, fiberlösa limpor och packar in dessa i helikoptrarna som sedan får fortsätta till bättre behövande. För nog måste väl luftigt vetemjölsbröd vara lindrigare för deras stackars små magar än rågkross, surdeg och grovt rågmjöl?
Vadå orealistiskt? Vad säger du?!
Publicerad 2010-10-10 19:45:10 i Allmänt,
Efter en vecka i landet mañana mañana är det här det jag saknar mest:
- En tekokare. Att värma vattnet i mikron är helt enkelt inte samma sak. "Varför värmer du inte vatten på spisen?" kanske du undrar. Därför att den enda kastrullen i lagom storlek som jag sett hittills, är ständigt upptagen av kaffe. Det blir nog till att leta upp en elektronikaffär (jag var på Mediamarkt i torsdags, tror ni att jag kom ihåg att leta efter en tekokare då? Nehej då, inte det inte!)
- Grovt bröd. Jag tror att jag kommer att stå ut i ungefär en vecka till, sedan kommer jag att vara hjärtligt trött på detta totalt ointressanta rostbröd utan minsta tillstymmelse av fibrer. Min mage kommer att få en chock när jag kommer hem i maj. "VA? Vad är det HÄR?!"
- Grönsaker. Någon borde skicka ner Livsmedelsinstitutets tallriksmodell. "Halva portionen bör bestå av grönsaker", jo pyttsan.
- Häftmassa. Hur spanjorerna klarar sig utan denna geniala uppfinning är för mig en gåta. Det blir väl bara till att inhandla tejp istället.
- Mina vänner. Det är onekligen himla bekvämt att ha en etablerad umgängeskrets.
Om jag skulle åka hem om jag fick chansen? Absolut inte!! Jag höll ju på att få spatt hemma, broccoli och tekokare till trots! Det gäller väl bara att hitta ett sätt att antingen klara sig utan det man saknar, för det mesta är ändå världsliga ting (förutom vännerna), anstränga sig lite extra för att få tag på det, eller hitta lämpliga substitut. "Man vänjer sig vid allt", sa irländaren som skulle hängas.
Publicerad 2010-10-09 19:53:22 i Allmänt,
Jag brukar normalt sett inte ha några problem med att vakta min tunga, kanske för att jag inte har för vana att vara särskilt grov i mun. Men nu, efter mindre än en vecka med nytt sällskap, var min reaktion när katteländet kräktes på golv: "Gato de puta!", och ibland kommer jag på mig själv med att vilja säga "joder!", eller bara "jooo..!" som är förkortningen. Eftersom jag inte vill lära er en massa fula ord så lämnar jag det till er att översätta om ni är intresserade. Vilken tur att mamma lärt mig att man inte måste säga allt man tänker!
Publicerad 2010-10-08 21:24:27 i Allmänt,
Så här ser det ut från mitt fönster om man tittar åt ena hållet...
... och så här om man tittar åt andra hållet. Mer spännande än så här är inte min utsikt. Salamanca, ja, men min utsikt nej.
Publicerad 2010-10-08 21:09:59 i Allmänt,
Egentligen borde jag nog ha skrivit igår egentligen, då kände jag mig verkligen på topp! Det blev en lååång och oförglömlig födelsedag, som jag tänkte dela med mig av lite grann. Förvänta er dock ingen litterär kvalitet...
Jag fick ett sms kl 03.46 av Romana (som bor i lägenheten under), men jag var inte riktigt mottaglig för det spanska innehållet vid den tiden på dygnet. Därför blev det en total överraskning när jag kom ut i köket och Leah (min klasskompis och granne) hade gjort äggröra, rostat bröd och skurit upp frukt. DÅ insåg jag vad det var för frukost som Romana hade svamlat om mitt i natten!)
Överraskning nummer två blev på Spansklektionen i skolan. Plötsligt rusar en av lärarna in och säger (och jag önskar att jag kunde få med dialekten!) "Eeeh, dónde tenemos nuestra cumple? No la veo!" Alltså "Men var har vi vårt födelsedagsbarn? Jag ser henne inte!". Och presenter fick jag! En mugg som är så ful att den är söt, och en liten bricka med "pastellitos" alltså små bakelser i munsbitsstorlek som vi mumsade i oss. Och naturligtvis sjöng de för mig, men de nöjde sig med att sitta kvar på sina stolar, tack och lov!
Efter maten hemma begav jag, Leah och Romana oss till ett köpcenter i utkanten av Salamanca för att inhandla en ny dator till Leah, och på grund av strul med hennes bank i USA blev detta ett äventyr i sig..! Jag hittade min efterlängtade tesil! Teahouse of Salamanca, haha!
På kvällen bjöd Romana och Leah mig på Kinarestaurang, och vi åt tills våra magar stod ut i alla fem hörn! Gott och trevligt! Jag var fortfarande mätt när jag vaknade!
Efter maten lät jag mig mycket motvilligt övertalas till att följa med ut, "det är din födelsedag, det är klart att du måste gå ut, du kan inte sitta hemma på din födelsedag!". Tidigare under dagen var det mer i stil med "Men det är ju din födelsedag, du får göra vad du vill!". Hmpf. Nåja. Jag hade väldigt kul trots allt, så trött men glad stapplade jag i säng strax efter klockan fyra på morgonen.
Den här stämpeln berättigade mig till fri tillgång på öl under min vistelse på Atahualpa. Jag hann pimpla i mig två flaskor vatten under kvällen, men på alla foton ser jag ut att vara fullast av alla... Livet är inte alltid rättvist.
Som sagt, det här kan vara det sämsta jag någonsin skrivit. Meeeen... orka bry sig. Och angående rubriken: Förlåt.
Publicerad 2010-10-06 21:58:42 i Allmänt,
Så, på plats i Spanien, blodsockernivån på en bättre nivå, och öronen har återhämtat sig efter måndagens brutala behandling.
Jag har det bra, det har jag, men det är ju alltid lättare att hitta de negativa sakerna, och jag har helt enkelt inte haft tid att förälska mig i varken staden, skolan eller de nya bekantskaperna än, alltså – inget lyckorus än.
Jag hoppar över resan. Den var lång och tråkig och bör inte få mer uppmärksamhet än så. Punkt. Istället går vi över till boendet. Ärligt talat så är det ganska sunkigt. Jag bor med två rökare, två katter och en hund. Det är hår både här och där, i maten ibland till exempel. Men min hyresvärd är trevlig och lagar god mat (även om köket är sunkigt, och jag idag hittade en mögelhärd när jag letade efter frukt i kylskåpet), så jag äter maten utan att fundera mer, och ägnar inte mer tid än nödvändigt i köket. Matlagning och bakning får nog stå tillbaka ett bra tag framöver…
Det värsta är nog ändå att det inte finns någon tekokare, tesil eller muggar i ordentlig storlek! Huvaligen! Det går kanske att inhandla för en billig peng.
Mitt rum är inte heller något anmärkningsvärt. Jag har två sängar, en liten byrå, en liten garderob, ett skrivbord med lådor utan handtag. Ingen stol, men en stor TV som står på golvet (..?!). Det kändes inte helt städat på golvet när jag kom, men men…
Jag har utsikt över hustak och staden, och i horisonten ser man lite berg. Jag bor på en ganska trafikerad gata, så bilarna hörs.
Skolan är bra, lärarna är trevliga, men jag gillar inte riktigt vårt klassrum. Ljuset gör mig trött och ofokuserad, det ekar väldigt mycket och man hör allt som händer utanför.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska välja Litteratur eller inte. Jag hade inte tänkt välja det från början, så det kanske är bättre att använda de timmarna till att plugga på egen hand. Vi får se. Jag måste bestämma mig imorgon.
Min klass verkar trevlig, men jag har väl inte riktigt fått grepp om dem än. Jag bor vägg i vägg med en av dem, men hon är bara här under höstterminen. Vi får väl se vad som händer på den sociala fronten. Himlans vad bekvämt det är när man redan känner folk.
Jag märker att jag tenderar att låta lite bitter. Men som sagt, jag har inte varit här så länge (även om jag är alldeles dagvill!), och allt har inte fallit på plats än. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det.
Vad vill ni veta mer? Och var inte oroliga för spanskan(den biten tar jag hand om!!) - svenskan sitter nog ganska djupt rotad!
Publicerad 2010-10-05 23:16:20 i Allmänt,
Jag är på plats i Salamanca och har tänkt blogga någon gång när blodsockernivån befinner sig ovanför fotknölarna och jag inte har panik över att jag befinner mig i en studentstad men inte är utrustad med ett psyke som den stereotypa studenten (jag uppskattar inte att behöva gå ut från en bar/klubb och behöva känna efter om mina öron verkligen har krupit in i hörselgångarna i ren förskräckelse eller om de fortfarande sitter som de brukar, att folk askar på min fot eller att lukta äckelpäckel på grund av all rökning). Dock hade nog livet här blivit "lättare" här om jag tyckte bättre om öl än att böja verb. Kanske borde jag ha sökt mig till en ödsligt belägen by i bergen med obefintligt nattliv istället för en studentstad? Rackarns att det var billigast här..!
Men ja, jag hade ju inte tänkt låta det första inlägget från Spanien bli ett bittert sådant, så nu går jag och lägger mig istället.
Besitos!
Publicerad 2010-10-01 21:37:22 i Allmänt,
Kära vänner, jag vet inte riktigt vad som hände. Vart tog "oceaner av tid" vägen? Plötsligt är det lite mer bråttom, och det känns onekligen ganska väsentligt att bli klar med packningen.
Jag är rädd att jag ska ha glömt nåt uppenbart! Strumpor kan man ju alltid köpa nya, men det vore snöpligt om man glömt biljetten (dem har jag dock full koll på). "Pass, biljett, försäkring, mobil, plånbok, kamera..." går runt som ett mantra i mitt huvud.
Folk frågar om jag inte är nervös. Ibland ler jag och säger "hehe, mjo, lite", för att det verkar vara vad folk vill höra, men helt ärligt så är jag inte särskilt nervös. De fjärilar som fladdrat värst i magen var de som vaknade till liv varje gång jag tänkte på att jag skulle ringa min hyresvärd, men det är avklarat, och det gick bra. Nu oroar jag mig främst över att någon ska neka min fiol tillträde på planet för att den inte håller angivna handbagagemått. Jag är nog bara dum.
Men den sociala biten, den ordnar sig alltid.
Bueno, la próxima "crónica" será desde España. iMucho gusto!