Att hålla det man lovat
Jag har ju lovat lite bilder från Salamanca, so here goes:
Längst ner på den här gatan ligger min skola. Gatan heter Calle de Compania, och om man stöter på en gata med samma namn någon gång kan man vara säker på att det fanns Jesuiter på platsen en gång i tiden.
Bilden är tagen från trappan till Salamancas universitet. De har en lite pampigare ingång än vad vi har, det ska erkännas...
Det här var Jesuiternas lilla blygsamma kapell, och alltså en del av det nuvarande universitetet. Till höger ser man också "La Casa de las Conchas". Snäckorna på fasaden kom på plats när jag-minns-inte-vem renoverade sin lilla stuga inför stundande giftermål. Om jag minns rätt så kom bruden från någonstans beläget nära havet, och hade därför snäckor på sin vapensköld, därav just snäckor.
Salamanca har ungefär 3 cafeterior/barer per kvm, och här syns en av dem, på en tvärgata ca 56 meter från skolan. Perfekt för veckans enda håltimme.
Här är jag och Leah, som utgör den andra parten när jag pratar om "vi" angående boendet. Alltså min roomie (om vi nu räknas som roomies? Trots allt bor vi vägg i vägg...) Festlig typ (dvs. festlig med Ankidefinition, inte festprisse). Vi skickar meddelanden till varandra på Skype när det känns för långt att gå de 3 metrarna till den andres dörr. Eventuellt ska hon byta boende, men jag hoppas att det inte blir så.
Från vänster Regina, jag, Teresa (vår lärare som är den mest spanska person av alla spanjorer jag känner!), Leah och Laurence. Vi är klassens stud, dvs, vi är de enda som vågar öppna mun för att säga något mer än "No sé" (förutom amerikanskan som har en spansk mamma och därför pratar helt obehindrat, men det är fusk, hon räknas inte i det här sammanhanget!). Jag tycker att jag ser ut som en tant...
Längst ner på den här gatan ligger min skola. Gatan heter Calle de Compania, och om man stöter på en gata med samma namn någon gång kan man vara säker på att det fanns Jesuiter på platsen en gång i tiden.
Bilden är tagen från trappan till Salamancas universitet. De har en lite pampigare ingång än vad vi har, det ska erkännas...
Det här var Jesuiternas lilla blygsamma kapell, och alltså en del av det nuvarande universitetet. Till höger ser man också "La Casa de las Conchas". Snäckorna på fasaden kom på plats när jag-minns-inte-vem renoverade sin lilla stuga inför stundande giftermål. Om jag minns rätt så kom bruden från någonstans beläget nära havet, och hade därför snäckor på sin vapensköld, därav just snäckor.
Salamanca har ungefär 3 cafeterior/barer per kvm, och här syns en av dem, på en tvärgata ca 56 meter från skolan. Perfekt för veckans enda håltimme.
Här är jag och Leah, som utgör den andra parten när jag pratar om "vi" angående boendet. Alltså min roomie (om vi nu räknas som roomies? Trots allt bor vi vägg i vägg...) Festlig typ (dvs. festlig med Ankidefinition, inte festprisse). Vi skickar meddelanden till varandra på Skype när det känns för långt att gå de 3 metrarna till den andres dörr. Eventuellt ska hon byta boende, men jag hoppas att det inte blir så.
Från vänster Regina, jag, Teresa (vår lärare som är den mest spanska person av alla spanjorer jag känner!), Leah och Laurence. Vi är klassens stud, dvs, vi är de enda som vågar öppna mun för att säga något mer än "No sé" (förutom amerikanskan som har en spansk mamma och därför pratar helt obehindrat, men det är fusk, hon räknas inte i det här sammanhanget!). Jag tycker att jag ser ut som en tant...