annjoh

Egentligen borde jag nog ha skrivit igår egentligen, då kände jag mig verkligen på topp! Det blev en lååång och oförglömlig födelsedag, som jag tänkte dela med mig av lite grann. Förvänta er dock ingen litterär kvalitet...

Jag fick ett sms kl 03.46 av Romana (som bor i lägenheten under), men jag var inte riktigt mottaglig för det spanska innehållet vid den tiden på dygnet. Därför blev det en total överraskning när jag kom ut i köket och Leah (min klasskompis och granne) hade gjort äggröra, rostat bröd och skurit upp frukt. DÅ insåg jag vad det var för frukost som Romana hade svamlat om mitt i natten!)
Överraskning nummer två blev på Spansklektionen i skolan. Plötsligt rusar en av lärarna in och säger (och jag önskar att jag kunde få med dialekten!) "Eeeh, dónde tenemos nuestra cumple? No la veo!" Alltså "Men var har vi vårt födelsedagsbarn? Jag ser henne inte!". Och presenter fick jag! En mugg som är så ful att den är söt, och en liten bricka med "pastellitos" alltså små bakelser i munsbitsstorlek som vi mumsade i oss. Och naturligtvis sjöng de för mig, men de nöjde sig med att sitta kvar på sina stolar, tack och lov!



Efter maten hemma begav jag, Leah och Romana oss till ett köpcenter i utkanten av Salamanca för att inhandla en ny dator till Leah, och på grund av strul med hennes bank i USA blev detta ett äventyr i sig..! Jag hittade min efterlängtade tesil! Teahouse of Salamanca, haha!


På kvällen bjöd Romana och Leah mig på Kinarestaurang, och vi åt tills våra magar stod ut i alla fem hörn! Gott och trevligt! Jag var fortfarande mätt när jag vaknade!
Efter maten lät jag mig mycket motvilligt övertalas till att följa med ut, "det är din födelsedag, det är klart att du måste gå ut, du kan inte sitta hemma på din födelsedag!". Tidigare under dagen var det mer i stil med "Men det är ju din födelsedag, du får göra vad du vill!". Hmpf. Nåja. Jag hade väldigt kul trots allt, så trött men glad stapplade jag i säng strax efter klockan fyra på morgonen.



Den här stämpeln berättigade mig till fri tillgång på öl under min vistelse på Atahualpa. Jag hann pimpla i mig två flaskor vatten under kvällen, men på alla foton ser jag ut att vara fullast av alla... Livet är inte alltid rättvist.

Som sagt, det här kan vara det sämsta jag någonsin skrivit. Meeeen... orka bry sig. Och angående rubriken: Förlåt.