annjoh

Här händer det viktiga saker minsann... Ajjemän.

Var och en blir salig på sin fason

Publicerad 2010-10-24 13:01:23 i Allmänt,

  Det är samma sak varje gång jag ska ut och springa/jogga efter efter ett längre uppehåll. Jag blir nervös, tänker att jag inte kommer att klara det, och samma eviga monolog rullar på inne i huvudet, samma sak varje gång:
"Skärp dig, du kommer inte att dö!"
"Neeej, jag vet, meen..."
"Men vadå? Lägg av nu, du har gjort det här hundratals gånger förut. Sluta tramsa nu!"
"Men ändå..."

  Alldeles för sent igår (eller snarare alldeles för tidigt idag), insåg jag plötsligt varför jag inte tyckt mig ha haft riktigt samma flyt i livet på sistone som under Stockholmstiden. Jag minns inte om jag låtit det synas på bloggen, men i flera månader har en liten missnöjdhet legat och skavt, och efter våren uppe bland molnen i Stockholm känns det både främmande och onödigt. Jag ser egentligen inte mig själv som en bitter och missnöjd person.
  Men som sagt, igår/idag/inatt insåg jag plötsligt att en stor del av lyckoruset faktiskt berodde på tiden som spenderades i Frescatihallen. Nej, jag tänker inte ge träningen all ära, verkligen inte, men den som någon gång haft en runner's high vet vad jag pratar om. Det är en endorfinkick som heter duga, och det var min fix som jag fick, kanske inte varje gång jag var och tränade, men i alla fall en, ibland upp till tre gånger, i veckan. Jag var alltså mer eller mindre konstant endorfinstinn, och detta i kombination med att jag gillade plugget, hade underbara vänner och en underbar församling i närheten. Det är inte konstigt att livet var lätt att leva. Och det är inte heller konstigt att jag känner mig annorlunda, både fysiskt och psykiskt, när jag efter två års regelbunden träning (joggat har jag iofs gjort längre än två år, men jag vågar inte riktigt uttala mig om regelbundenheten..!), både kondition och styrka, plötsligt lägger av nästan helt, och istället placerar mig i soffan och äter för mycket socker. Hur dum är jag egentligen som blir förvånad över att jag blir sur, missnöjd, får mer destruktiva tankar och inte mår lika bra som förut?! Jag har vant min kropp och mitt psyke vid att vara aktiv, jag behöver det för att må bra. Jag behöver min endorfinfix helt enkelt, annars blir jag grinig. Jag är också övertygad om att det är på grund av den minskade träningen som jag var så trött i somras.
  Med detta i tankarna, och en sallad i magen (också det är något som får mig att må mycket bättre, sallad istället för alldeles för mycket choklad när jag är hungrig på kvällen, qué sorpresa, eh?), lovade jag mig själv att imorgon har jag baske mig ingen ursäkt för att inte ta tag i mitt välmående igen. Dessutom talade mina ben till mig tidigare på kvällen, när jag gick ensam i min egen takt, precis så fort som jag är van vid, att nu är det nog dags för lite aktivering.
  Så, idag lyckades jag pricka in förmiddagens enda mulna timme, snörade på mig joggingskorna och gav mig ut på Salamancas än så länge förhållandevis folktomma gator för att höja pulsen. Det första jag gjorde var att pricka in vägen jag sagt till mig själv att inte ta ("Du ska INTE ner på Gran Vía, INTE Gran Vía - vad gör jag på Gran Vía?!), trots att jag studerat kartan flera gånger, men det fungerade det också. Tur att jag har lite lokalsinne i alla fall.
  Jag kan inte påstå att jag fick någon runner's high den här gången, och på slutet var jag glad att det var över. Och jag måste erkänna att det inte känns riktigt bra att jag låtit det gå så långt att jag alltså blir stolt över mig själv för att jag tagit mig ut och joggat i 20-25 minuter. Men, precis som jag visste redan innan, så dog jag i alla fall inte. Jag får väl se det som ett steg på vägen.

Kommentarer

Postat av: Mamma/Barbro

Publicerad 2010-10-24 14:57:53

Ja, alla blir vi höga på olika saker! Lycka till i fortsättningen!

Postat av: Maria

Publicerad 2010-10-24 23:30:43

se! Nu har du kommit igång igen så nu kommer du om någon dag känna dig redo att gå ut och springa igen :) Lycka till!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela