annjoh

  Jag kan inte beskyllas för att vara särskilt effektiv i min städning/packning/röjning. Med cirka en vecka kvar till avfärd består min packning av tre tröjor, nio par strumpor, ett par öronproppar, vinterskorna samt en lista över konjunktivstyrande verb (för övrigt anser jag att konjunktivet är djävulens påfund). Och mitt rum är ett kaos där allting ligger överst! Något säger mig att jag måste ta mig i kragen lite grann den kommande veckan, annars finns det en överhängande risk att min moder bytt ut alla lås när jag kommer hem i juni, som hämnd för att jag lämnat det att se ut som ett krigshärjat område.
  Små ljusglimtar i städningen är dock när jag hittar små penninggömmor som glömts bort. Eller snarare, jag visste att jag hade lite småpengar i några av mina väskor, men inte att det var så bra ränta. Efter en grundlig väsk- och fickrensning och upphittande av bortglömda kuvert (i plural) från generös gammelmoster har min budget utökats mer än 1200 kr. Många bäckar små så att säga. Trixet är ekorrefasoner, halvdåligt minne och att inte städa för ofta...
 En del av de upphittade pengarna har jag samlat i ett kuvert för återfinnande när jag kommer hem i juni, som ett litet startkapital på svensk mark* liksom. Så får de komma till upphittarglädje igen. Återvinning...
Och sen, när jag är gammal och bitter och inte längre litar på banksystemet, då ska jag börja spara mina slantar i madrassen.




* Här råkade jag skriva "svenska mark" först, men jag tror inte att vi hinner både besluta om och genomföra en valutaförändring innan juni. Dessutom, hur troligt är det att vi då skulle byta till mark?!