Publicerad 2011-04-24 22:35:05 i Allmänt,
Kanske var det för att jag inte skulle behöva ångra fler saker som aldrig blev av som min hjärna igår väckte mig med tanken "Nehej minsann, en joggingrunda innan frukost kanske skulle vara på sin plats?", och sedan lyckades få kroppeländet att faktiskt genomföra tänkta tanke. Som en slags balansgång mellan det som blir av och det som lämnas där hän liksom (eventuellt var det bara en mental påminnelse om att beach -11 närmar sig med stormsteg, jag lämnar öppet för spekulationer).
Ut begav jag mig i alla fall, och lyste med min ceriserosa vindjacka upp gatorna i ett tämligen folktomt Salamanca i hela 23 minuter. Pinsamt. Dock har jag har planerar jag att ta milen igen innan juni är slut, baske mig! Elljusspåret ska bli mitt andra hem tills jag återfått min forna kondition!
Vacker som få...
Motiverad av det faktum att jag sedan gled runt på ett litet endorfinmoln resten av dagen är nästa joggingrunda inplanerad till redan imorgon morgon, innan skolan. Jag kan ju tala om att sist när alarmet gick igång en timme tidigare för samma ändamål, tänkte jag "är du dum i HELA huvet?!", ställde helt sonika om klockan till en timme senare och somnade om, så vis av erfarenhet vet jag att risken för att inte heller morgondagens exercis genomförs är ganska stor. Nu låter jag mig dock inte slås ner utav det, utan här återkommer vi till den där balansen för saker som man faktiskt gör och det som aldrig blir av. Om jag inte får ändan ur imorgon, ökar det då mina chanser att lämna Fegis-Anki hemma nästa gång vi går ut? För i så fall kan det ju inte annat än ses som en win-win situation: mer sömn OCH framgångsrikt span. Kanske att jag ska ta och planera in en joggingrunda för varje morgon kommande vecka, så har jag hela situationen som i en liten ask?
Förlåt, vad sa du?
Vadå "inte så enkelt" ?!
Rackarns!
Publicerad 2011-04-23 14:03:38 i Allmänt,
Till alla er som eventuellt blev lite förvånade över mitt nyväckta fotbollsintresse vill jag bara säga: lugn! När det gäller är jag bara gamla vanliga Anki, ingen större förändring här inte. Låt mig förklara närmare.
Jag börjar med att först nämna att jag hittat en spanjor som jag sedan några veckor tillbaka spanar lite extra på, och för att vara ärlig är jag lite förvånad själv över detta, eftersom han nog egentligen inte alls är min typ. Att han är så där typiskt spanjor-kort och dessutom rökare (som vanligtvis är en mycket effektiv "turn off" på mig) tycks för övrigt ha gått min hjärna förbi, och jag vet inte heller om han spelar gitarr (något som tycks vara en gemensam nämnare hos alla som jag kärat ner mig i hitills sedan 10 års ålder)! Nej minsann, något konstigt är det alltid.
Vi fortsätter.
"It's better to regret the things you did than the ones you never did" sa Laurence igår. "Mycket klokt" höll jag med om innan vi traskade iväg och jag inledde nattens spanande på ovan nämnda pojk med spansk nationalitet. Och upp med handen nu alla ni som tror att jag sedan tillämpade det Laurence sa.
...
Ser ni några händer? Nej, inte jag heller. Istället spanade jag på avstånd och kände mig lite fånig (eftersom jag nog ändå är ganska uppenbar i själva spanandet) och, förutom att låna ut en tändare (som jag råkat Karlsson-på-taket-låna av en av amerikanarna) till objektet för spaningen, sjabblade bort tillfället som kanske uppstod.
Som sagt, en del ränder tycks aldrig gå ur: när jag blir nervös börjar jag leka en ofrivillig tvärtemotlek och vågar inte alls vara så där öppen och social som tycks vara så lätt för en del andra. Var var jag den dag de delade ut raggningsskills ?!
Sååå, jag ser två alternativ framför mig:
a) jag låser in fegis-Anki i garderoben nästa gång vi går ut, och frågar om han inte händelsevis vet hur man spelar gitarr (se där ja, då behöver jag ju inte ge prov på mina svenska kallpratsfärdigheter och kläcka ur mig "ett sånt väder vi har!" bara för att ha nåt att säga)*
eller
b) jag fortsätter med mitt distansspanande och påminner mig själv om att det nog ändå inte är mina drömmars spanjor, åker hem om en dryg månad och fortsätter jakten efter någon som kan säkra mina barns tvåspråkighet på annat håll. Jag ser det här alternativet som mest troligt. Trots allt finns det inget lås på min garderob.
Så ligger det till på min sk kärleksfront. Fortsatt tämligen tragiskt får man väl tillstå. Hur går det för er?
(*Specialtillägg tillägnat Lovis: ¡Tranquila, tranquila, tranquila! Om svaret är "ja" är naturligtvis följdfrågan "¿nunca has considerado emigrar a Suecia?" (tätt följt av "¿y tus opiniones de morcilla/blodpudding?" - jag har förstått att det är viktigt i ett förhållande...). Om han däremot inte spelar gitarr, ja, då vet jag ju direkt att det inte är min príncipe azul. Man kan ju inte släppa sina principer hur som helst!)
Publicerad 2011-04-21 01:53:47 i Allmänt,
Här är det tämligen glest mellan inläggen, jag vet, och kommer antagligen att förbli så fram till den 20 maj... Nu har jag nämligen börjat med förberedelsekursen inför DELE-provet som äger rum på ovan nämnda datum, så förutom morgonlektionerna har jag nu ytterligare ca 3 timmar dagligen. Ganska mycket plugg alltså, men överkomligt (att jag sedan stressade upp mig så mycket igår kväll att jag inte kunde somna på flera timmar är inget vi talar högt om. Inte heller att det inträffade bara efter andra kursdagen (hallå eller..!)... På en del punkter kommer jag nog aldrig att förändas.) Dock har jag tagit ett uppehåll i litteraturkurserna, något jag pratat om sedan oktober...
Idag tog jag det dock ganska lugnt eftersom vi har fyra dagars ledighet framför oss (gör inte idag vad du kan skjuta upp till imorgon, visst?), så istället för att fundera på om det var en "oración sustantiva o adjetiva" eller öva på brevskrivning under tidspress högg jag tag i en bok (på spanska dock, man kan ju inte förfalla helt), arbetade lite på bilringarna (jag ska börja träna igen när jag kommer hem!), och gick sedan ut för att se matchen mellan Barca och Madrid (att Madrid vann är inte heller vi något vi talar högt om, om det där första målet bara inte varit offside.. Ni ser, nu är det nog dags för mig att komma hem snart!) och lärde mig en massa nya fula ord (låt oss säga att sällskapet bakom oss var vädigt engagerade i matchen). Eftersom vi ändå är inne på temat "saker som man inte bör tala högt om" behåller jag de nya kunskaperna för mig själv, med undantag av den mildaste, som jag mycket generöst bjussar på: "Vete a Portugal a comprar una chabola!". Det, mina vänner, kan ni roa er med att googla för att underhålla er med tills nästa gång (jadå, jag lägger inte av helt fram till 20 maj, så lätt blir ni inte av med mig inte). Och med det tackar jag för mig för den här gången.
Hej så länge!
Publicerad 2011-04-14 23:05:45 i Allmänt,
Jag skulle vilja skriva ett bra inlägg, men jag får ingen ordning på mina tankar. Istället fladdrar de hej vilt åt olika håll, och sliter vårdslöst i mitt stackars försvarslösa hjärta:
Jag vill bo i Spanien, längtar tillbaka till Stockholm, hoppas på Ecuador, förtvivlar över framtiden som inte tycks vilja klarna, njuter av nuet, leker med helt oresonliga tanknar, frustreras över saker jag inte förstår, älskar så det gör ont, skrattar tills jag gråter, drömmer om att hitta en plats och skräms av tanken på att vara bunden.
Så jag antar att allt är som det ska.
Publicerad 2011-04-11 20:01:36 i Allmänt,
En väsentlig skillnad mellan finska vinterkriget och det som för tillfället utspelar sig på båda sidor om min näsa, är att i det förstnämnda gjorde finnarna sitt bästa för att maskera sig och inte bli upptäckta.
Sen är inte längdskidor min starkaste gren heller.
Publicerad 2011-04-08 23:57:33 i Allmänt,
Det här var egentligen inte alls det jag tänkt skriva om, men jag känner att jag måste uttrycka min förvåning:
När jag gick in på "Mina kontakter" på min mail såg jag att jag hade 67 stycken namn sparade. Efter att ha raderat en (hård och skoningslös, det är sån jag är... ehm.) återstod 66.
Vidare fanns det en kategori som hette "Mest kontaktade", och jag antar att bland andra min ömma moder, min kära kusin och Lisa ingår i den gruppen. Denna grupp bestod av tjugo (20) kontakter.
Den andra kategorin, och här finner vi anledningen till min förvåning, hette "Övriga kontakter", och enligt min mail har jag tretton (13) stycken sådan. Rätta mig nu om jag har fel, för förvisso har jag inte pluggat matte på ett tag, men nog har väl 13 + 20 aldrig blivit 66? Vad händer således med resten av kontakterna? Personligen kan jag ju tycka att alla som inte faller under "Mest kontaktade" är "övriga", vad annars liksom? Överflödig? Onödig? Jag har alltså 33 kontakter som bara svävar runt i något slags identitetslöst mail-tomrum
Ja mina vänner, det här är ett mycket intressant ämne som man kan fundera på när man egentligen borde gå och lägga sig. Har ni någon lösning/idé så är det fritt fram!
Imorgon åker jag till Segovia med skolan, det kanske jag bloggar om i augusti eller så...
Hej på er.
Publicerad 2011-04-04 22:02:03 i Allmänt,
Ibland är det ruskigt tråkigt att lägga pengar på mat, men 1,3 euro för 2 kg jordgubbar känns som synnerligen välinvesterade pengar, så jag slog till. Nedan syns resterna av min kvällsmat:
Detta ackompanjerades av två pannkakor och en banan som inte syns på bild, men de skvalpar runt någonstans här:
Nam nam.
Publicerad 2011-04-03 20:47:00 i Allmänt,
Dörrar är bra att ha. Särskilt de dagar jag inte riktigt orkar med att bo här, då uppskattar jag dem extra mycket.
(Dörren på bilden har inget med texten att göra.)
Publicerad 2011-04-03 05:43:40 i Allmänt,
Okej, klockan är 05.35 på söndagsmorgonen, och jag har fortfarande inte knåpat ihop något om Andalusienresan. Är det någon mer än jag som anar att det kommer att hamna i "sen"-facket?
Istället tänker jag slå ytterligare ett slag för min namninsamling som jag nämnt tidigare på Facebook: "Om man ser en snygg spanjor får man ta med honom hem." Synd att han är så kort bara...
Och så försöker vi komma på om det hänt någon gång innan jag flyttade till Salamanca att jag gått ut tre kvällar i rad. Nej, just det. Det har nog aldrig inträffat.
Publicerad 2011-04-01 16:14:09 i Allmänt,
Det är tur att:
... solen skiner så att jag ändå är på glatt humör
... jag har underbara vänner här nere
... jag har en Andalusienresa i färskt minne
... det trots allt inte är så lång tid kvar
FÖR JAG ÄR SÅ INNERLIGT TRÖTT PÅ ATT BO I DET HÄR HUSET!!!!
blä.