annjoh

Kanske är det någon slags biologisk klocka som vill få mig till att konvertera till en Halloweenfirande varelse. Hur förklarar jag annars de senaste veckornas känsla av att det bara är en tidsfråga innan ett par sylvassa huggtänder växer ut?
En svart kappa bara, et voilá, sedan kommer ett litet subtilt leende (läs:morrning) kompensera upp för när min rygg inte lyckas kommuniera "PRATA INTE MED MIG!".
Sen ska jag boka en plats på närmaste psykinrättning.

Japp, det är den hårda verkligheten (om man under resten av veckan tagit verkligheten lite för mjukt vill säga). Så nu sitter jag här, 23 år gammal, inte ett dugg klokare än igår, har nio ord kvar på min "uppsats" och behöver klämma in ett förändringsverb.
Hipp hurra.