Publicerad 2009-01-31 22:41:24 i Allmänt,
Sådär ja, nu har jag snart genomlidit hela lördagen, och är redo att krypa till kojs. Lite ironiskt och bakvänt känns det att det är på helgerna jag går och lägger mig tidigast.
Den här dagen har varit precis lika urbota lååångtrååååkig som jag misstänkte. Jag har... ähum, nej just det, inte gjort nånting (ialla fall inte nåt som är värt att räknas.) Jag lagade middag som blev god, det var väl dagens höjdpunkt ungefär... Och morgonen innehöll en liten promenad. Annars har jag mest suttit omotiverat mycket framför datorn.
Efter maten funkade inte internet, och då sattes kreativiteten på prov. Jag fick återigen bevisat för mig att jag är ganska fantasilös. Inte ens att läsa kändes särskilt stimulerande, eftersom boken inte är någon höjdare och inte erbjuder särskilt mycket till utbyte. Man kan ju fråga sig varför jag envisas med att läsa ut den istället för att byta ut den mot något bättre.
Resten av min umgängeskrets spelar tv-spel nere i tv-rummet. Känns inte så lockande. En annan del av umgängeskretsen har varit på konsert i tännforsen. Jag funderade ett tag på att försöka simulera ett befinnande på konserten, genom att ladda ner musik av Triakel och titta på bilder från Tännforsens hemsida, men eftersom internet strulade så gick ju inte det. Men erkänn att det hade varit snudd på kreativt!
Publicerad 2009-01-31 12:15:57 i Allmänt,
Precis nu plingade min lilla telefon till. Inte för att någon sökte kontakt med mig för att få reda vad som är meningen med livet eller hur många grader ugnen ska vara på när man bakar bröd (vanligtvis 225-250°C). Inte heller någon som bara ville tala om hur de vaknade med ett starkt behov av att tala om för mig hur högt älskad och beundrad jag är. Det var inte ens ett sånt där anti-klimax-sms från Halebop som så vänligt talade om att jag nu kan surfa på internet från min telefon mycket billigare än förut och därmed bli en mycket lyckligare människa än tidigare. Det sms:et fick jag igår, och tror att jag försöker finna lyckan på annat sätt, men tack ändå.
Nej, istället var det jag själv som varit så förutseende att jag redan i måndags insåg att "jag inte kommer att ha särskilt mycket vettigt för mig på lördag," och därför skrev in "gör historialäxan" och satte på alarmet. Ska jag alltså behöva överge datorn och det meningslösa surfandet en stund, för att plöja igenom de där sidorna? Eller ska jag vara olydig mot mig själv och vänta en stund, eventuellet ända till imorgon?
Fast... om jag nu var så duktig i måndags och satte igång larmet, är det väl lika bra att göra det jag ska. Jag har för mig att det kallas för "att ta ansvar".
Publicerad 2009-01-30 15:46:39 i Allmänt,
Precis som jag förutspådde sitter jag inte på en buss på väg till Mora. Jag träffade på Hanna i korridoren, och vi blev sittande i nästan en timme och pratade (och jag fick ett brutalt fnissanfall och skrattade såg jag grät åt något som egentligen inte var riktigt så kul. Men det var ganska urladdande. När man är riktigt trött behöver man antingen skratta eller gråta riktigt mycket.)
Plötsligt blev det helg igen. Hur gick veckan så snabbt? Det var ju nyss helg!
Jag hade egentligen tänkt åka med till Tännforsen och se/lyssna på när min lärare spelade med sitt band Triakel www.triakel.se, men inträdet var lite väl högt. Elisabeth föreslog att vi skulle försöka pruta ner priset, men att sitta och vänta i bussen om det inte går känns inte särskilt lockande. (alternativt borra hål i igloon som de ska spela i (bara det gör ju att man vill komma och lyssna!), men jag tror inte att det skulle vara särskilt uppskattat om de kom på mig, vilket de med största sannolikhet skulle göra.)
Nu ska jag ut och jogga medan det fortfarande är ljust (lite ovant faktiskt, och det är ganska skönt att kunna vara anonym i mörkret när man flåsar fram med röda kinder och ful mössa), och sedan ska jag och Hanna gå till gymmet och träna. Efter det väntar sconesfrossa. Härligt!
Publicerad 2009-01-29 17:26:47 i Allmänt,
Hur kommer det sig att så många känslor sitter i magen? Är det för att det är en så pass central kroppsdel, eller är det bara inbillning?
Just nu känns det tomt i magen. Inte på ett hungrigt sätt, utan mer ensamt. Detta trots att jag umgåtts med min trevliga klass, och suttit en stund nere i köket. Min mage säger mig att jag skulle vilja träffa nån vän hemifrån, nån som känt mig länge! En kram, te, prata om viktiga och oviktiga saker, kanske se nåt avsnitt av Vänner. Finnas till för och med varandra.
Jag skulle kunna ringa mamma, men en telefonlur är inte alls samma sak. Plast.
Jag funderar på att impuls-åka ner till faster i vinäs i helgen. Det skulle i och för sig ställa till det för mina nästan-planer-för-helgen. Jag har till i morgon kl 12 på mig att åka. Min mage säger mig att jag troligtvis inte kommer att vara i Dalarna i helgen...
Idag fyller mitt körkort ett år. Bara ett år kvar på prövotiden.
Idag betalade jag min första räkning (utan mammas kontokort som mellanhand, det är verkligen inte min första utgift!). Helt klart ett vuxenpoäng.
Publicerad 2009-01-27 10:19:04 i Allmänt,
Sant. Dock inte alltid så lätt att leva efter...
Igår fick jag en liten länk av Hanna på msn. "Jaha", tänker jag och försöker öppna. Det är ju inget konstigt med att Hanna skickar bilder, det har vi väl gjort förr. Dock beter sig den här länken lite annorlunda än vad vanliga bildfiler brukar göra. Ringer den någon varningsklocka hos Anki? Nehej då, inte alls, så hon sparar filen på datorn istället, för så har det varit nån gång tidigare, med riktiga länkar och bilder, att det inte gått att öppna förrän det är sparat på datorn.
Inte förrän Hanna frågar vad jag skickar till henne blir jag lite misstänksam... Hallå, det var ju hon som skickade till mig! Dumdadi dumdadi dadi VIRUS, dumdadi dumdadi INTE SMART!!
Snälla dator, bli inte sjuk! Jag vet att det är verkligen är ytterligare ett av alla de i-landsproblem som fullkomligen hopar sig över mig just nu, (jag menar om man jämför; världssvälten vs mina bilder och musikfiler försvinner...) men det skulle onekligen kännas lite jobbigt om allt bara försvann. Uppgivet.
Sitter och laddar ner hostmedicin till lilla datorn i detta nu, samtidigt som jag ser framför mig hur ett litet grönt lurvigt monster rusat genom min hårddisk under natten och tuggat på alla mina filer. (Rent logiskt vet jag att det antagligen behövs el i datorn för att den lilla lurviga ska vakna till liv, men jag ser ändå framför mig hur han (det är ett manligt virus av någon anledning, hoppas inte någon tar anstöt av det. jag antar att jag är en produkt av samhället jag lever i, ursäkta) springer fram och gottar sig med ett stort hånleende på läpparna, trots att datorn är avstängd.)
Nähä... det är väl bara att avvakta och se vad som händer. Det verkar inte vara någon febertopp just nu, men man vet ju inte... Det kan ju ligga och lura någonstans.
Hälften kvar av anti-virusprogrammet. Skynda dig!
Publicerad 2009-01-26 22:58:24 i Allmänt,
De bara öser över mig för tillfället! Jag pratar om i-landsproblemen, naturligtvis!
Jag har en tandkräm som är skitäcklig, men jag är för snål för att köpa en ny. Dessutom smakar min nya tandborste plast.
Det var en konstig eftersmak när jag drack vatten, eftersom vi var tvugna att välja mellan att diska med flytande tvål eller grönsåpa i helgen (men nu är diskmedelsförråden påfyllda som tur är).*
Det var halt när jag var ute och joggade, så där som det kan bli när det är plogat.
*Kom att tänka på en sak i detta nu... Är diskmedlet smaklöst, eller är vi så vana vid en liten diskmedelseftersmak att vi inte känner den längre? Om det nu inte blir nån smak av diskmedlet, varför är det då parfymerat? För att det ska lukta gott den lilla stund man diskar? Tämligen meningslöst egentligen.
Idag halkade jag två gånger, med ungefär en och en halv timmes mellanrum. På samma övergångsställe. Man kan ju tänka att jag borde ha varit lite mer uppmärksam andra gången, men inte. Istället flaxade jag hej vilt med armarna och koncentrerade mig på att inte ramla (ont i handen idag efter gårdagens vurpa).
Efteråt funderade jag på vad jag skulle göra om jag ramlade och bröt handen. Det är trots allt inte särskilt otroligt, jag menar, det är riktigt halt på sina ställen, och jag är ute och flänger ganska ofta.
Vilken hand skulle vara bäst att bryta, om man ska försöka lägga upp nån slags taktik? Eller snarare, vilken skulle vara värst? Båda fyller ju sin funktion liksom... Högerhanden utför ju det mesta jobbet, skriva, knyta skosnören, you name it. Men med vänsterhanden spelar jag ju fiol... Det vore lättare att spela med en bruten högerhand, och man kan ju skaffa kardborreband, och skriva på datorn... Så får det nog bli. Nästa gång jag ramlar ska jag försöka ta emot mig med högerhanden, så att det är den som eventuellt ryker.
Det bästa vore kanske att skaffa ett par broddar?
Publicerad 2009-01-26 16:35:57 i Allmänt,
Idag har jag varit inne i stan och handlat, och är nu expert på att jaga lågprisvaror. Att lägga pengar på mat kändes inte lika meningslöst den här gånge, eftersom det ska bli god mat. Eller ja, det är vad jag hoppas på i alla fall.
Enda problemet nu är att jag inte är hungrig... Jag måste alltså bestämma mig för om jag ska vara duktig och laga ordentlig mat och äta i förebyggande syfte, eller om jag ska vänta, och göra havregrynsgröt... Ytterligare ett i-landsproblem till min lista.
På bussen hem till Birka satt en tant och bläddrade i en resekatalog. Det är ju inte utan att man är lite sugen på att lägga sig på en strand och låta solens strålar värma de lurviga (dock en ganska folktom strand, eftersom jag inte känner mig helt bekväm i att strutta runt endast iförd bikini).
På bussen hem till Birka såg jag också folk som verkade tro att de redan var på ett ställe där solen värmde deras lurviga. Hur tänker man om man bara här virkade strumpbyxor på sig när det är KALLT ute? Och mamma tycker att jag klär mig för tunt ibland. Pah!
För övrigt hade det varit mycket lättare att inte äta godis om choklad inte vore så gott. Ack ack ack...
Publicerad 2009-01-25 22:54:40 i Allmänt,
psykbryt
psykbryt
psykbryt
psykbryt
psykbryt
psykbryt
psykbryt
psykbryt
psykbryt
psykbryt
psykbryt
psykbryt
psykbryt
psykbryt
psykbryt
psykbryt
jag STÖR mig!
Publicerad 2009-01-25 17:37:07 i Allmänt,
Idag halkade jag i Birkabacken inte kul.
Igår joggde jag upp för Birkabacken. Inte heller kul, men aningens mer meningsfullt.
Idag har jag gjort något som jag inte gjort på flera år; ätit prickig korv. Det kändes lite kinkigt att börja plocka bort den från mackorna (för övrigt en applåd till Pingstkyrkan i Östersund som alltid har mackor på kyrkfikat!), och jag var jättehungrig. Dock blev jag påmind om varför jag inte inmundigat det på så lång tid. Visst, det var inte det värsta jag någonsin ätit (jag funderar på om mormors klenäter toppar den listan, eller om jag har ätit värre), men den framtida konsumtionen kommer nog att hålla sig på samma blygsamma nivå som nu; ca 2 skivor vart fjärde år, om ens så ofta.
Efter kyrkan fick jag skjuts tillbaka till Ås, och blev bjuden på middag. Slappt. När jag blir gammal ska jag också bjuda fattiga studenter på mat, och om min bror får barn ska jag skämma bort dem med "bra att ha"-påsar, på samma sätt som mina fastrar skämmer bort mig.
Både igår och idag har jag fallit för chokladfrestelsen. Rackarns! Det är bara att ta nya tag inför veckan som kommer.
För tillfället håller jag på att få psykbryt på veoliatransport.ses hemsida, som påstår att mitt personnummer är fel. Hallå, eller, varför skulle det plösligt vara fel efter över 19 år! Skärpning! Låt mig boka min biljett ifred!
Publicerad 2009-01-24 23:25:03 i Allmänt,
Man kan finnas utan att finnas. Jag finns där jag rent kroppsligt befinner mig just nu, men samtidigt finns jag på andra ställen; på släktkalaset hundra mil söderut, därför att min frånvaro påminner om min existens, hemma, därför att mitt rum står kvar och jag är en del av mina föräldrar.
Jag finns även på andra ställen, som jag egentligen lämnat bakom mig; Gärdesskolan, där jag är ihågkommen av kompisar och lärare, och genom skolarbeten som ska ligga och samla damm i tio år. Kanske är det när de slängs ut som jag inte längre finns på min gamla skola.
Jag finns på musikskolan hemma, för jag är ihågkommen av mina lärare, och kanske figurerar jag till och med på någon bild i ett fotoalbum.
Just nu finns jag på Birka utanför Östersund. Jag går i en klass, har trevliga lärare och delar kök med 11 personer. Vi sitter uppe och ser på film och pratar alldeles för sent, vi lär oss låtar av varandra, vi skrattar och berättar minnen. Men om några månader är det slut, och då kommer jag bara att vara ett namn. Någon annan kommer att hänga in sina kläder i min garderob och sova i min säng (på samma sätt som jag sover i någon annans säng, och har mina saker i någon annans skrivbordslådor). Någon annan kommer att sitta uppe alldeles för sent och skratta med mina kompisar, och mina lärare kommer inte att lära min klass nya låtar längre.
Hur lång tid tar det att inte finnas längre? Man blir allt svagare i konturerna, från att ha varit någon som man träffade några timmar i veckan, till ganska tydliga minnen ett kort tag efteråt som bleknar. Till slut är man reducerad till ett namn, kanske förknippat med ett årtal, som möjligtvis har något vagt bekant över sig, förutsatt att man har ett ganska ovanligt namn.
Det skrämmer mig lite. Hur fort man passerar från att finnas till att inte finnas. Det som är Birka för mig nu, och alltid kommer att vara Birka för mig, kommer inte att vara Birka om bara ett halvår. Då har alla förutsättningar förändrats, med nya personer, och jag är bara ett ansikte, en elev i mängden av alla de elever som passerat under årens lopp.
Kanske är det inte bara jag som stressas av det här; av viljan att lämna något efter sig, något slags avtryck som påminner folk om att jag faktiskt finns till fast jag inte finns på plats. Jag kommer ju att komma ihåg er, även om ni inte minns mig. Det känns orättvist på nåt sätt. Och ändå; jag vill ju gå vidare, inte stanna för evigt på samma ställe. Men ändå inte bli bortglömd.
Finns det egentligen något vettigt slut på det här, något sätt att knyta ihop säcken? Jag har ju inte kommit fram till något, ingen lösning på frågan. Jag vet bara att trots att jag känner mig ganska liten och obetydlig, finns jag här just nu, och det får väl räcka för stunden.
Publicerad 2009-01-23 22:11:53 i Allmänt,
Ibland blir man bara trött! Ett exempel på ett sådant tillfälle är när man ska boka biljetter på internet, och det funkar på SJ:s hemsida, men inte hos SwebusExpress. Då måste det ju banne mig vara Swebus hemsida det är fel på och inte mammas kort!!
Ser man på, plötsligt funkade internet på mitt rum. Det här kommer att ge mig ett nervöst sammanbrott.
(Vill också påpeka att jag varit duktig och tränat, även om det dröjde ända till 21.55 innan jag masade mig iväg till gymmet. Och det var trots allt inte så farligt att träna ensam.)
Publicerad 2009-01-23 14:16:56 i Allmänt,
Dagens i-landsroblem 1: Mitt internet på rummet funkar inte, och jag kan inte hitta skolans IT-ansvarige (som för övrigt verkar vara anställd enbart bara för att gå runt och dricka kaffe, och ta ledigt för att kunna åka på älgjakt). Att det funkar för alla andra i min korridor gör mig inte ett dugg gladare.
Dagens i-landsproblem 2: Eftersom jag inte har tillgång till internet var jag tvungen att gå till biblioteket, och jag vet av erfarenhet att jag inte bör vistas för länge på bibliotek. Jag kommer nu att släpa med mig två tidsskrifter och en bok till mitt rum där två böcker och en tidning redan väntar. Och jag har spanat in minst två böcker till som jag vill läsa NU.
Dagens i-landsproblem 3: Det är helg. Helg på Birka brukar betyda tråkigt. (Iofs, nu har ju alla böcker att läsa. Alltså får punkt 3 bara ett halvt i-landsproblemspoäng.)
Dagens i-landsproblem 4: Hanna har åkt hem över helgen, alltså måste jag gå och träna ensam.
Ja, jag säger då det, det är ett hårt liv.
Publicerad 2009-01-22 18:56:59 i Allmänt,
Idag är en halvkonstig dag. Jag skulle kunna fylla hela inlägget med "trött trött trött trött", men jag antar att man skulle fatta budskapet hyffsat snabbt.
Jag tror att jag håller på att utveckla någon slags halv-personlighetsklyvning. Ena minuten kan jag vara innerligt trött på att spela, men nästa så är jag jättesugen på att lära mig en ny låt. Iofs uppstår det mest när vi loopat en låt ca 350 gånger, så det skulle kunna vara så att jag bara tröttnat på låter. Kan det vara så enkelt? Det vore ju smidigt, eftersom låtbyte på ett mycket effektivt sätt skulle spara in en massa psykologbesök.
Håller på och ser över vilket sätt som är billigast att ta sig hem på på sportlovet (och det är en sport i sig). Varför ska det vara så pissigt dyrt att åka tåg? Det är ju helt ologiskt att det miljövänligaste färdmedlet är det dyraste! Vad tror SJ egentligen, att jag är gjord av pengar? Nä, nu verkar det som om det får bli buss istället, med ett övernattningsstopp hos faster i Mora, och sedan luncha hos gammelmoster(som f. ö. skickade en 100-lapp idag, tack och bock, fritt fram) i hufvudstaden. Usch. Buss mellan Östersund och Gislaved är verkligen en hisnande tanke. På ett negativt sätt.
På hemvägen får det dock bli tåg, och då kommer genast följdfrågan; är det värt 300 kronor för en liggplats, eller räcker det med sittplats? Jag ska ringa och klaga för, jag menar konsultera, min ömma moder (som skickligt ignorerar mina hintar om ekonomiska bidrag till hemresor).
Idag är den fjärde dagen som icke-godisätare. Jag åt visserligen kakao igår för att stilla ett chokladsug, men det måste väl ändå räknas som mer behärskat än att vältra sig i chokladen som ligger och bidar sin tid i min garderob. Heja mig. Jag ska tänka ut ett bra tillfälle, och då ska jag frossa. Eller unna mig, som det så fint heter, på ett värdigt sätt.
Nu ska jag ut och jogga, bara för att ytterligare förstärka bilden av att vara nyttig. Hej hopp.
(Jag råkade läsa igenom mitt inlägg nu, innan jag tryckte på publicera. Det är ju bara en massa ointressant, fullständigt onödigt dravel. Det sorgliga med det är att det trots allt är min vardag.)
Publicerad 2009-01-21 18:40:49 i Allmänt,
Idag är trött bara förnamnet. Kanske borde jag ta och se över mina sovvanor, och sedan göra någonting åt dem, inte bara konstatera att de inte är nåt vidare. En idé är att installera nåt system i mitt rum som ger mig elstötar en gång i minuten från och med klockan tio på kvällen tills jag går och lägger mig. Det skulle ha blivit 210 elstötar igårkväll/-natt. Bortsett från det faktum att jag inte alls var inne på rummet, utan satt nere i köket och snackade skit. Nästan bokstavligen.
Ikväll ska jag masa mig ut på en joggingrunda. De föregående dagarnas väder är inte alls bra för min kondition. Okej, motvind gör väl i och för sig att man får knata på lite extra, men man ska gärna komma så långt att man knatar också. Det är där det brukar brista när det snöar och blåser.
Idag hade vi husmöte, och alla nickade så fint när de tog upp ämnet "köket". Att det sedan inte blir så mycket verkstad är ju en annan femma... Jag blir faktiskt lite facinerad över hur folk lämnar efter sig; hur ser det ut hemma hos dem? Min mamma hade blivit galen om jag lämnat efter mig på samma sätt som en del gör här. Eller kan det helt enkelt vara så att de inte ser att den ljusa bänkskivan knappt syns under de mörka smulorna..?
Det här blev inget roligt inlägg. Tappert av dig att läsa hela. Tappert av mig att skriva nåt så tråkigt. Vi kompletterar varandra ganska bra tycker jag.
Publicerad 2009-01-19 17:49:33 i Allmänt,
Jag är för tillfället duktig och håller på och städar mitt rum som ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig! (eller som mamma brukade säga när jag var mindre; "Jag vill bara gråta när jag ser det".)
Jag kom i alla fall att tänka på ett uttryck som jag hört någonstans; "Visa mig innehållet i din väska, och jag ska säga deig vem du är". Okej, here we go! Jag har tre väskor som jag använder till vardags.
Väska 1: En tepåse, 2 bläckpennor, en spansk godis med kaffesmak, och fram tills nu, en massa smulor.
Väska 2: Två tepåsar, en servett, en fickspegel, ett sykitt från ett hotell på Kreta, och några plåster.
Väska 3: Fem bläckpennor, ett par svarta ankelstrumpor, ett linsetui (innehållande linsvätska), en inhandlingslista från december, en guldfärgad rockknapp som jag tog emot från en gubbe på bussen i somras bara för att vara snäll, en werthers original med kaffesmak, en grå plastknapp, och slutligen, 27 kronor i småpengar. (tömde även den här väskan på div. smulor och annat skräp)
Så, fritt fram att analysera.
Och jag borde väl återgå till min städning (har i ärlighetens namn inte kommit särskilt långt... typ tömt väskorna på skräp... ähum... ja)
Publicerad 2009-01-19 14:58:47 i Allmänt,
Nu har jag dreglat ner klarinetten ett tag. Det har verkligen gått utför under lovet (det där fick det at låta som att det faktistk fanns något som kunde gå utför...kanske borde jag egentligen skriva att det går sämre än innan lovet). Jag börjar misstänka att jag bara hade nybörjartur där ett tag.
Idag kom jag ner till sista tonen i skalan säkert tre gånger innan jag lade av. Man ska sluta när man är på topp sägs det ju... Hmpf... Men om jag försöker att verkligen vara duktig och öva kanske en kvart om dagen, så borde ju det rimligtvis ge resultat? Säkert inte. Lagen om alltings jävlighet, eller vad det nu heter.
Jag och Hanna gick en promenad innan. Att det är snö och kallt kan jag stå ut med, men snålblåst på det!! Näst intill outhärdligt! Jag börjar längta till våren (mm, men kul att jag har flyttat till Jämtland... enda trösten är att det väl varit lika pissigt väder hemma i Gislaved).
Tidigare var det nån som lyssnade på Salem Al Fakir jättehögt, det hade lika gärna kunnat vara inne på mitt rum. Urk.
Visst, det är häftigt hur otroligt musikalisk han är, och hur många instrument han kan spela och allt sånt. Men kan han inte ta vara på sin förmåga då, och använda den till att göra bra musik?!
Nu ska jag gå och spela fiol på rummet. för att hämnas på Salem-musiken. Kanske en Ante Falk-polska? Möhöhö...
Publicerad 2009-01-18 18:02:06 i Allmänt,
Idag är en sådan dag när internet funkar på mitt rum. Tack och bock. Alltså kan jag sysselsätta mig med en massa annat oviktigt istället för att städa mitt rum.
Idag är också en sådan dag när det känns som om jag hade en tekokare i magen. Bubbligt. Därav rubriken.
Att kräkas är underskattat. Man mår mycket bättre efteråt.
För övrigt har jag varit konstig i kroppen och huvudet hela veckan. Jag är näst intill onaturligt trött hela tiden! Går runt som en annan zombie (pappa påstår att det beror på blodbrist, som grundar sig på att jag äter för lite och för ensidigt. Dock hade jag inte blodbrist i början av veckan, så det måste vara i nåt i den jämtländska luften som har torkat ut min kropp på blod. Precis.) I torsdags höll jag på att somna mitt under en hyffsat högljudd konsert, detta trots att jag satt längst fram. Jag var så trevlig publik.
På grund av tröttheten är min hjärna ännu mosigare än vanligt, och jag verkar ha fått en lättare släng av afasi. Mina meningar är ännu sluddrigare och mer osammanhängade än vanligt. Dagens ros till Hanna som står ut och bara skrattar åt mina stenålders-"öööööh....".
Dagens roligaste var när Hanna berättade att följande dialog utspelat sig i fredags (ja, jag var kanske lite grinig och korthuggen mot kristofer)
K: Vad är det med Anki?
H: Det är väl kvinnoproblem tror jag...
K. Aha....
kort tystnad
K: Är hon lesbisk?
HAHAHA!
Nu ska jag och mina dum-tarmar ha filmkväll istället för att gå och träna. Jag tror att tekokaren i min mage uppskattar det. Mmm... te...
Publicerad 2009-01-14 20:52:58 i Allmänt,
Mina fötter trampar nu på jämtländsk mark. Idag är jag alldeles för trött för att reagera, men jag är nog glad egentligen.
Efter frukost (som jag hann med utan problem, eftersom SJ för en gångs skull höll tiden, och till och med var tidigare, så att jag kunde kuta upp till busstationen och hinna med 06.55 bussen!) drog jag fleecefilten över mig och sov i över en timme till. Drömde att jag var tillbaka och att Lisa var med (här kan man ju verkligen se en koppling till det jag varit med om; jag har umgåtts jättemycket med Lisa under min hemmavistelse, och jag hade precis kommit tillbaka till Birka när jag drömde det) Sedan spårade det ur ganska rejält... Hur kommer det sig att jag drömde att Lisas mamma (för övrigt inte Sonja...) hade nån slags tävling i vårt förråd, som gjorde att hon hade en overdimensionerad (och jag menar ÖVERDIMENSIONERAD!) fågelbur full med råttor..?! Någonstans är det nåt som inte är som det ska i min hjärna...
Jag har precis tagit det mycket mogna beslutet att inte gå och träna, även om det onekligen ingick i mina planer för dagen. Jag är stört trött. Antagligen skulle jag bli lite piggare av att träna, men det är alldeles för jobbigt att byta om och gå de ca 100 metrarna till skolgymmet. Jag får ägna mig åt att packa upp min väska istället, och om en stund se på Lars Wínnerbäck-dokumentären (förutsatt att TV:n inte är upptagen).
Jag tycks vara begåvad med en förmåga att få rummet jag befinner mig i att se ut som ett bombnedslag. Det var städat och fint när jag kom (även om nejlikeapelsinen jag råkat glömma över lovet inte luktade särskilt trevligt), men nu ser det redan ut som hej kom och hjälp mig. Suck.
Jag har planer på att påbörja ett lite nyttigare liv den här terminen. Det firade jag med att äta choklad. Heja mig...
Publicerad 2009-01-09 16:09:40 i Allmänt,
Jo, men jag erkänner, jag är lite av en tönt (eller mycket, det beror helt vem/vad man jämför med). Jag kommer aldrig mer att behöva åka till någon second hand, för jakten, som påbörjades för en sisådär 2 år sedan, är nu över. Igår stod kaffekopparna där och gjorde min samling komplett, och min töntlycka var gjord. Det roliga (...) är att jag nu har fyra koppar och sex fat i samma mönster, men från tre olika märken, och i lite olika designer. Charmigt.
(Ytterligare exempel på min töntighet är att jag redan har en 36-delars servis sedan tidigare, använde mina presentpengar från myndighetsdagen till att köpa en rejäl köksassisten (med två bunkar!!), är medlem i en matcomunity på internet, och senast idag tänkte att det hade varit himla smidigt med en varmluftsugn...)
Idag bakade jag te-kakor (alltså småkakor med te i. En riktig hit, recept finns att få) till en kompis som en försenad julklapp. Allt var frid och fröjt, enda tills jag upptäckte att min mobil var nere i mitt rum (och hallå, det är ju långt... inte nog med att jag skulle varit tvungen att gå ner för trappan, men sedan ska man ju UPP också..!) och bror erbjöd sig att låna ut sin klocka, som hade nån slags timer. Tralala, åtta minuter, humdidoo... Åtta låånga minuter senare fick jag för mig att titta till kakorna trots att klockan inte ringt. Lite sent påtänkt.... Brors timer var tydligen ett tidtagarur. Heja! sjutton minuter var för länge för kakorna. Men, det blev kakkalas för fåglarna i alla fall (jag funderad på att duka upp ordentligt där under fågelhuset med min nya servis... Inte.)
Men, andra gången gillt blev kakorna bra, så jag kunde fortsätta mitt knäckebrödsbak och sedan titta på husannonser, bara för att förverkliga tönten inom mig. En bra dag med andra ord.
Publicerad 2009-01-07 15:23:22 i Allmänt,
De senaste nätterna har ja drömt riktigt konstiga saker. Det sägs ju att drömmar är ett sätt för hjärnan att bearbeta det undermedvetna och det som den varit med om under dagen... Det verkar ju logiskt de gånger man faktiskt kan upptäcka saker som har kopplingar till drömmen... Men jag kan inte förstå vad som ligger och lurar i mitt undermedvetna för att jag ska drömma så här...
Natt 1
Jag är Musse Pigg (!) som bor under vatten... Det hade ju kunnat vara frid och fröjd, om det inte vore för alla orcher som jagar mig (!!), vilket får till följd att jag måste stanna i mitt undervattensvardagsrum och gömma mig... Jo, men that makes sense...
Natt 2
(är jag i alla fall mig själv...) Befinner mig i Madrid(eller var det Umeå? Typsikt dröm-luddigt...) med några kompisar, när folk plötsligt blir väldigt oroliga... Jag försöker fråga någon ansvarig för stället som vi är på vad som händer, men hon tittar oförstående på mig, och börjar sedan prata på flytande spanska (när jag vaknar inser jag att det är min studierektor tillika keramiklärare uppe på Birka... måste fråga om hon kan spanska), och förklarar att det brinner mitt i stan (då är vi ialla fall i madrid). Alla blir intresserade, och vi beger oss till Eiffeltornet (jo, jag vet att det ligger i paris...) och åker upp i en hiss (där väggarna fladdrar eftersom de är gjorda av en presenning safety first så att säga...). Väl uppe konstaterar vi att jo, det brinner där borta... sedan åker vi ner, och antagligen tog min förvirrade dröm slut här. Mystiskt....
Blev du också förvirrad? Join the club (vi har möten på onsdagar, jämna veckor)
Publicerad 2009-01-04 23:15:47 i Allmänt,
Lycka är att ha en vän som bor precis i närheten och som drar med en ut på en nattpromenad (kanske bara är kväll fortfarande...) trots att det är svinkallt. Att gå jämte varandra med prasslande termobyxor, halvt förfrusna kinder och kunna prata om allt. Jag måste ha varit riktigt snäll nån gång för att få en sån vän, trots att vänskapen äventyrats flera gånger (har du fortfarande ett ärr från den gången jag fick dig att flyga? men du var faktiskt irriterande... ^^ och minns du cykelincidenten som slutade med hjärnskakning, gräsfläckar och en stukad handled?)...
En sådan här vän var precis vad som behövdes för att min dag ska kunna avslutas med att jag är lite kärleksfullt blödig, istället för tonårsaktigt tjurig. TACK!
Det är på tok för långt mellan Växjö och Östersund. Jag antar att det är en av nackdelarna med att bli lite äldre...
Publicerad 2009-01-04 15:05:07 i Allmänt,
Idag är jag inte alls lika arg som igår, dock känner jag mig stingslig och lättirriterad.
Mamma och Evald kommer hem i eftermiddag, men det är kanske lika bra det. Jag är kanske inte alltid så bra på att vara mitt enda umgänge.
Idag funderar jag på om jag ska jogga eller inte. Mina ben verkar ha nåt slags skiftschema så att det gör ont i det ena varannan dag, och i det andra nästa. Ska jag vänta ut det hela, eller jogga ändå? Det är ju inte så att det är risk för att apostlahästarna trillar av precis... Kanske en diplomatisk långpromenad är det bästa alternativet?
Den här dagen går normalfort. Knepet ligger kanske i att gå upp hyfsat tidigt och göra något på förmiddagen... Värt att prova nån mer dag kanske.
Dags för middag hos mormor.... Jag orkar inte! Vara trevlig alltså.
Jaha, då gick jag.
Publicerad 2009-01-03 22:43:55 i Allmänt,
Ikväll är jag sur! Jag känner för att kasta något omtåligt i väggen, men lite självdiciplin har jag i alla fall (även om jag är tveksam ibland...)
Jag försökte spela klarinett en stund innan, och det var väl antagligen där grunden för min surhet lades. Det går bara sämre och sämre för varje gång! Och tro mig, det handlar inte om någon utveckling som gör att jag är mer självkritisk till det jag åstadkommer. Nej, in my face; JAG ÄR KASS. Inte gick det mycket bättre vid pianot heller. Jag, musikalisk? Pah!
Tänkte se på film på tvåan ikväll, men den blev utbytt mot hockey. Varför är det alltid sporten som kör över allt annat!? Ännu en anledning till att vara sur.
Bah, nu när jag försöker analysera varför jag är sur blir allt så futtigt, med det gör inte att jag blir på bättre humör, inte alls! Nu ska jag gå och borsta tänderna alldeles för hårt, så att jag verkligen känner av mitt inflamerade tandkött. På nåt sätt är behovet av att vara självdestruktiv större när man arg.
Publicerad 2009-01-02 23:04:16 i Allmänt,
Jag vet inte riktigt vart den här dagen tog vägen... Jag gick upp och åt frukost runt tio, och gick sedan till mormor och åt lunch. Det inkluderade en rundvandring i hela huset där mormor berättade om varenda liten virkad duk, bonad och kudde. Vem som hade gjort den och när, (och om den såg annorlunda ut nu, hur det gick till och varför). Jag kommer inte ihåg ett skvatt av vilken tant i vilken stad som lämnade vilken duk när. Men jag är lika lycklig för det...
Efter att ha duschat och bytt om efter en joggingrunda satte jag mig i soffan med några tidningar, en bok och TV:n som sällskap. Då var klockan halv fem... Där blev jag sittande tills ungefär för en halvtimme sedan... Jag har alltså bara suttit bort större delen av dagen..? Känns lite märkligt...
Efter jobbet på nyårsafton kom Maria och hämtade mig, och jag väntade in tolvslaget med att bli spådd i tenn (enligt maria kommer mitt 2009 att innehålla kärlek, pengar och nåt mer som jag har glömt...), äta glass och se på "Den lilla sjöjungfrun". På självaste tolvslaget anammade vi den spanska traditionen att försöka hinna äta en vindruva per slag. Jag har aldrig kännt mig så vacker som när jag på det tolfte slaget pressade in de återstående tre druvorna, och sedan önskade folk gott nytt år i sann hamster-anda.
När jag var klar att gå och lägga mig runt halv tre, börjar plötsligt "Summernights" från "Grease" att dunka från andra sidan betonväggen som ger sken av att skilja oss åt från grannarna... Jag funderade på att ställa klockan på sju, och gå upp och börja "spela" klarinett (sist lät det ungefär som en döende trana...), men eftersom jag är väldigt snäll och väluppfostrad lät jag bli. Dagens goda gärning så att säga.