annjoh

Den här terminen har varit välsignad på många sätt! Jag var nervös för att det skulle "skita" sig, att jag skulle ha för höga förhoppningar, och att Stockholmsvistelsen skulle bli en besvikelse. Men icke! Istället har jag vaknat till liv efter höstens halvdvala, och känt mig så välsignad på så många sätt! Jag har fått bo i närheten av några av de vänner som betyder allra mest för mig. Jag har fått nörda in mig på spanskan, och hålla på med något som jag verkligen vill göra och tycker är kul. Jag har lärt känna en massa nya, trevliga människor. Det har gått bra för mig i skolan. Jag har hittat en församling där jag trivts väldigt bra, och mottagits med öppna armar. Är inte det välsignelse om något?
Jag tror att mitt hjärta har vuxit några storlekar under våren, dels av kärlek till folk, men också av den kärlek som getts mig! Flera gånger (ca en gång om dagen) har jag känt att även om jag är nyfiken på framtiden, så är jag så nöjd med och tacksam för livet där jag är nu.
Är inte det välsignelse så säg?

Idag på gudstjänsten fick jag plötsligt tillfälle att agera tolk åt en spansktalande kvinna som kom dit för första gången. Som tur var förstår hon mer svenska än vad hon kan prata själv, eftersom min spanska är på samma nivå ungefär. Jag har fullt upp med att hitta mina egna ord, att spontanöversätta någon annans är fortfarande för svårt. Det får bli nästa projekt.
Efter gudstjänsten satt vi och pratade vid fikat, och hon berättade att hon var väldigt ledsen över den situation hon befann sig i: hon är arbetslös sedan ungefär ett år tillbaka, och igår hade hon tappat sin plånbok med de sista pengarna hon fått av socialen. För första gången i sitt liv visste hon inte hur hon skulle klara månaden (dvs juni) med hyra, mat osv. Vi pratade en stund, och sedan följde jag med henne till pressbyrån och köpte en förköpsremsa till tunnelbanan. Hon var så tacksam, och det kändes både bra och märkligt. Märkligt, därför att jag aldrig befunnit mig i samma situation. Det har aldrig fattats mig något som jag verkligen behövt, och de största problemet inför framtiden har varit och är vad jag vill göra med den, inte om eller hur jag ska klara mig.
Bra, därför att jag kan dela med mig, ge av det jag har, och ändå ha kvar i överflöd.
Är inte det välsignelse så säg?

 I söndags gick jag ut från affären och gottade mig i tanken på min godispåse. Den innehöll sugarsnaps, färsk sparris och körsbärstomater.
 Igår plockade jag fram resterna från Halfbaked-inköpet, tog ungefär en tesked, och sedan fick jag syn på bananerna i frukskålen. Åh... In med glassen i frysen igen.
 Idag funderade jag på om jag skulle låta lite chokladpudding göra grammatikpluggandet sällskap. Istället blev det en grov fralla med ost och skinka.

Jag är en obotlig receptsamlare, och gärna efterrättsrecept! Ibland tänker jag "huvaligen, jag kommer att bli stor som ett hus" när jag lägger ytterligare ett recept på en mastig kaloribomb till receptsamlingen. Men, det verkar som om jag har någon slags mental spärr. Att fika ensam är inte så roligt. Gott, säkert, men oftast inte värt besväret. Jag köpte ju förvisso Ben&Jerry's-glassen för någon vecka sedan, men annars är jag nog mer småätartypen, som hellre tar en liten chokladbit än ställer mig och bakar en kladdkaka till mig själv. Det känns på nåt sätt mycket mer glupskt att vara helt ensam om den, även om man såklart (eller?!) inte sätter i sig hela på en kväll. How come?

 Men, så veckans händelser: vad ger de för poäng? Vuxen-, tråkighets, lathets- (att inte handla på fredagar i sthlm var något av det första jag lärde mig) eller sundhetspoäng? Hm... Jag tror att jag tar en macka till medan jag funderar. Kanske att jag fixar chokladpudding till morgondagens Områdeskunskapsplugg... Fast iofs har de ju extrapris på honungsmelon på PrisXtra i veckan... :P



(Anna: ser du att jag har stavat rätt till "disciplinerad"? ^^)

Idag har jag varit på universitetet från halv elva till strax efter fyra. Jag önskar verkligen att jag hade kunnat slå mig för bröstet och skriva: "Åh, idag har jag varit SÅ effektiv! Det är inte klokt vad jag har lärt mig mycket, och jag har fått SÅ mycket gjort!". Istället: Ingen hade blivit mindre förvånad än jag om det plötsligt stått (med stora printbokstäver) "NO CONNECTION" i pannan på mig...
Är det Jante som försöker ge igen för gårdagens anfall av övermod, då jag gav mig på att skriva ett inlägg på spanska? Borde jag i så fall kanske ödmjuka mig, och erkänna att det enda jag med säkerhet vet är att jag ingenting med säkerhet vet?
Jag vet inte hur många gånger jag fick svara "äääh, alltså, jag vet inte" när de andra bad mig om hjälp. Det är som om min hjärna inte förstått att jag faktiskt vaknade och gick upp imorse. Istället känns utrymmet mellan öronen fullt av kolsyrebubblor som virvlar omkring i tvärsdrag... Huvaligen.
Jag hoppas innerligen att detta anfall av ointelligens har passerat till på lördag, annars ligger kanske tentan risigt till...

Ganska ofta när min hyresvärds döttrar är här, förundras jag över 9-åringens rutiner. Komma innanför dörren, av med skor och jacka, in i vardagsrummet, sätta på TV:n (oftast är det TV:n först, men ibland får den stå bi för datorn). Jag är medveten om att jag haft liknande perioder i mitt liv, då TV-utbudet var det största problemet, och mina föräldrar stod för markservicen, något man som nioåring inte har vett att uppskatta, därför att det är så självklart att mamma fixar. 
Jag får väl erkänna att även om TV:n inte tar så stor plats i min vardag, så har datorn en tämligen central roll. Men ändå! Min första tanke var "vilken tillvaro", anågende 9-åringens TV-tittande (som till hennes försvar inte på något sätt är överdrivet, men bara det att hon bänkar sig vid dumburken det första hon gör!). Mat, städning, tvätt, strykning fixar sig själv. Pluggandet är relativt smärtfritt. Sedan tänkte jag om, och tänkte "vilken tillvaro!". Jag hoppas att du hör nyansskillnaden.

* ALALC Asociación Latinoamericana de Libre Comercio (1960). No funcionó en la practica.
* ALADI Asociación Latinoamericana de Integración (1980) incluye la casi totalidad de los países latinoamericanos.
* El pacto Andino (1969) tampoco funcionó en la práctica.
* MCCA Mercado Común Centroamericano (~60) ha logrado resultados positivos.
* TLC Tratado de Libre Comercio (1994). México, EE.UU y Canadá. Elimina las barreas arancelarias de la comercialización de los productos de los países membros. Efectos positivos y negativos. Ha dado trabajo a la población local, pero en condiciones muy duras. Maquilas. El problemas del maíz.
*ALCA Área de Libre comercio de las Américas. Trasladar el TLC a todos los países de Centroamérica y Sudamérica (menos Cuba). Funcionó más o menos bien, hasta la llegada de nuevos gobiernos de izquierda.
* ALBA Alternativa Boliviana para América (2004). Integrar los países de América Latina para luchar contra la pobreza y la exclusión social que genera el neoliberalismo. Ha logrado un éxito mayor del que esperaban los analistas. Incluye Venezuela, Cuba, Nicaragua Bolivia y República Dominicana.
* MERCOSUR Mercado Común del Sur (marzo 1991) para la cooperación y la integración económica regional. Agrupa a Brasil, Argentina, Paraguay, Uruguay y Venezuela. (Chile, Colombia, Ecuador y Perú aparecen como estados asociados, y México como país observador.) Constituye un área de libre residencia; sus ciudadanos tienen derecho a trabajas en cualquiera de estos países sin otro requisito que acreditar la nacionalidad y no poseer antecedentes penales.Sea el acuerdo que tenga más futuro entre todos los existentes de América Latina.

 Skoj va? Känns ungefär som det binära talsystemet, fast med L och A istället... Huvaligen. Och då har jag inte ens börjat med att försöka lära mig alla partinamn eller inriktningar ännu (ett kan jag faktiskst, la Unidad Popular i Chile på 70-talet, med Salvador Allende som ledare, vänstern. Minsann. Då är det bara resten kvar.)!
Men, imorse nämndes Mercosur på ekonominyheterna, och då visste jag vad det var. Yeah.

Det är sannerligen skillnad på självdiciplin och själdiciplin! Ibland på gymet tänker jag "nej, jag orkar inte, idag kan jag få ta det lite lugnt". Det håller en liten stund, sedan tänker jag "det var då sjutton om jag inte skulle klara av det idag också, det gick ju igår", och så slutar det med att jag tar i lite extra i alla fall och ser i kors av utmattning efteråt (nja, okej, inte alltid).
Tänk om jag haft den självdiciplinen när det gäller pluggandet också! Det är så konstigt egentligen, för jag tycker verkligen att det är intressant, jag älskar spanska, och jag älskar att inse att jag förstår mer och mer och kan uttrycka mig. Och ändå, alldeles för ofta lyser självdiciplinen med sin frånvaro. Både igår och förrgår (fult ord) var totalt värdelösa ur pluggsynpunkt, och om jag inte skärper till mig nu så skulle det här kunna bli tredje dagen gillt. Y eso no me gusta.

För övrigt kan det här inlägget nog aspirera på top ten most boring... Så är det ibland. Ikväll drar jag på släktträff.

Kära läsare, jag klurar lite på om det skulle vara på sin plats med en ursäkt för att jag inte vårdar relationen bloggare-bloggläsare så bra, men senast för några timmar sedan funderade jag på hur mycket det är värt med en ursäkt som man inte menar. (Det var en lärare som tvingade fram ett "förlåt" från en elev, som inte tyckte att den hade gjort nåt fel. Visst, man ska inte få bete sig hur som helst mot andra, men antagligen var den som tvingades be om ursäkt mer ledsen över att den blivit påkommen, än skamsen över att den varit dum mot någon annan. För övrigt bör jag kanske påpeka att trots att detta ägde rum på universitetsmark, så var det (uppskattningsvis) mellanstadieelever det rörde sig om. Vi har alla sortert där ute :P)
Alltså, ursäkten uteblir för stunden, men jag kanske återkommer i frågan. Trots allt sker ju allt mycket frivilligt, och de enda som jag med säkerhet vet läser här är mamma, Maria och Anna, och er har jag ju kontakt med på annat sätt. Iofs, Eivor, mamma har sagt att du tittar förbi ibland, så kanske är du den jag får be om ursäkt först i så fall. Om det nu kommer en ursäkt vill säga.

Häromdagen tittade jag igenom DN:s platsannonser i brist på bättre läsning vid middagen, och hittade den här.



Nej tack, det låter kladdigt. Då verkar det här onekligen mer lockande:




Nu så, grammatik. Idag ska jag roa mig med "a" framför direkt objekt, , personliga och reflexiva pronomen, och reflexiva konstruktioner. Minsann.

  Att plugga om Spaniens olika regioner är inte så hemskans spännande, men när jag kom till Malaga plingade en liten minnesklocka. Bilden nedan är tagen i Malaga, som ligger i Andalusien (namnet kommer från al-Andalus, som är det namn som araberna gav området). Det är i huvudsak ett jordbruksområde, ett av Spaniens främsta, och man odlar framför allt sädesslag, oliver och vindruvor (till vinproduktion). På de bevattnade odlingarna hittar man bomull, tobak och sockerbetor. Fisket är icke att förglömma...

  Hm, ja, det står ungefär samma sak om alla regioner (fisket är väl kanske inte dominerande i inlandet, det ska erkännas...). Jag förstår inte hur jag ska komma ihåg det. Suck.

  Men som sagt, bilden nedan är alltså tagen i Malaga, och det blir nästan en liten gårdagens outfit-bild. Det blå-vita som skymtas i urringningen är en klänning som jag hade på mig igår. Dock utan renhorn...

 Kära läsare, idag har jag nöjet att få meddela att det är torsdagsmorgon, och det är SOL!! Wohow! "Plötsligt händer det" liksom!

 För övrigt vaknade jag klockan fem i morse, och insåg att jag har välsignats med en vagel i ögat. Åh, tack så mycket, tack tack. Jag lägger den till samlingen: har nu spetälska på foten (eller nej, det är kanske bara skoskav? svårt att avgöra...), en blåsa under tungan, och så nu en vagel i ögat. Vad blir det härnäst? En finne i handflatan?!

 Men, man ska inte klaga, det är ju trots allt torsdagsmorgon och sol, och det är inte jag som har redovisning på Områdeskunskapen idag! Nej nej, för jag har redan fått A på den. Haha, har jag sagt att jag är dryg också?

  En annan sak som är dryg är att min lärare hänvisade mig till sin hemsida, men att man inte kan ladda ner den power pointpresentation som jag tänkt skumma igenom innan dagens seminarium. Alla andra länkar funkar, men inte den jag vill åt. Hur tänkte han där?

  Men som sagt, det är torsdag, och solen skiner!