annjoh

  Med en i alla fall halvtrasig dator (jag vet fortfarande inte vad som är fel på den, och hanterar problemet i bästa Johan Glans-anda: lägga sig i fosterställning, vagga fram och tillbaka och hoppas att det löser sig av sig själv (det är inte riktigt sant heller, jag struntar mest i eländet faktiskt).) och noll tillgång till internet hemma så ser det inte så lovande ut på bloggfronten, som ni kanske under sommarens gång märkt. Ändå påstår statistiken att jag har i alla fall en läsare om dagen. Jag ställer mig frågande till detta, och misstänker att statistiken ljuger. VEM skulle det kunna vara som fortfarande håller hoppet uppe och klickar förbi dagligen?
  På jobbfronten börjar jag bli lite trött. Tänker ibland att jag skulle vilja jobba med något annat, kankse... tja, säg bilar? Sen kommer jag på att jag kan ju faktiskt just ingenting om nämnda fordon, varför det nog är bäst att jag stannar kvar och jobbar klart mina sju inplanerade pass. Och som min kära kusin pepåkade då jag beklagade mig över en vårdtagares ovilja till att vända på sig: "Bilar är ännu tyngre att vända på". Hon har helt klart en poäng där!
  Och på Ecuadorfronten ja. Massor med saker kvar att ta tag i, och plötsligt ligger det inom en överskådlig framtid. Huvaligen vad tiden går.

Så där ja, ett mycket okvalitativt inlägg av ingen vikt. Du har just slösat bort x antal minuter av ditt liv. Grattis till det.

Hasta la próxima!