Babbel
På önskemål från Hanna, som hitills verkar vara den enda som saknat mitt ordbajsande, levererar jag här ett ytterligare ett tillsynes meningslöst inlägg. Man får ju inte vara knusslig liksom.
Ett ord som jag saknar på svenska är en motsvarighet till engelskans "overhear". "Tjuvlyssna" känns ju inte riktigt rätt, eftersom det inte handlar om en aktiv handling. "Råka höra" föreslår Norstedts ord, och kanske är det det närmaste vi kommer ("överhöra" är en ful översättning som jag hoppas att jag aldrig kommer att använda). Lite besviken är jag dock över att vi inte har ett eget ord för det. Nåja. Ni vet antagligen alla vad jag menar.
Ibland befinner man sig i situationer där man undrar varför Gud skapat människan så att vi inte kan stänga öronen på samma sätt som man kan blunda. Ett exempel på detta är en busstur från Östersund tillbaka till Birka, då jag oturligt nog satte mig framför en fjortis (utrustad med en fascinerande gnällig röst) som telefonterroriserade sin pojkvän. Han fick inte lägga på förrän de kommit uppför Birkabacken igen, sen skulle hon ringa när hon kom hem, en gång till lite senare, och sedan han ytterligare en gång innan han gick till sängs. Huvaligen säger jag bara. Att hon inte bara satte en sändare på honom?
Sen finns det också stunder då man snappar upp delar av ett samtal som genast fångar ens uppmärksamhet. Detta inträffade senast i torsdags, då jag korsade Plaza Mayor och passerade förbi en man med telefonen tryckt mot ena örat och ett pekfinger i det andra, och på engelska med spansk brytning (åh, det är lika kul varje gång!) sa: "Listen, this is really important, I need to know this! Do you believe me when i tell you that your mother...". Och sedan var jag oturligt nog utom hörhåll. Eftersom det kändes ohövligt att ställa sig och stirra fortsatte jag min promenix hemåt, men nyfiken. Nog måste ni hålla med om att det lät som ett intressant samtal? Vad var det som gnavde den uppenbart bekymrade mannen på torget månne? Ett kärlekstriangeldrama, ett planerande av en hemlig födelsedagsfest,..?Minsann. Som hämtat ur en dålig såpopera á la Sunset Beach.
Och vad ville jag nu ha sagt med det här? Nja, det är ju just det som grejen med det hela: det finns ingen mening. Det är bara ett prov på min förmåga att leverera fullständigt onödigt svammel.
Varsågoda :P
Öhm, va?! Nae, javeinte