Barfota, randigt, nylon eller kalasbyxor?
Dagens i-landsproblem:
Att skaffa en ny mailadress eller inte.
I fem och ett halvt år har jag och de mönstrade sockorna hängt ihop, men den senaste tiden har jag märkt att jag drar mig lite för att behöva kontakta andra än de närmast sörjande. Dessutom äger jag i dagsläget mest randiga strumpor (och ett okänt antal enfärgade svarta). Endast ett par rutiga återfinnes i min garderob.
Varför kunde jag inte vara lite mer förutseende den där sommardagen när det var dags att komma på en mailadress? Hur kunde jag i min fjortonåriga enfald undgå att inse att jag kanske inte alltid skulle vilja tala om för folk vad jag har (eller mer aktuellt, inte har) på fötterna?
Trots att det lockar antar jag att det inte kommer att kännas ett dugg lättare genom att skjuta upp problemet heller (följ med på studiebesök i Ankis hjärna: "Men åååh, vad jooobbigt. Jag gör det snart. Snart"). I värsta fall får jag väl ha dem parallellt under en invänjningtid... Se det som en bra anledning att rensa ur alla kontakter som man ändå aldrig hör av sig till (Mamma: "huvu bort" så att säga). Kanske lika bra att ta tag i det innan Spanien. Suck.
Som jag konstaterat tidigare, livet är hårt. Riktigt hårt.
Vad sa du? Packning? Jajaja. Det är på gång.
Att skaffa en ny mailadress eller inte.
I fem och ett halvt år har jag och de mönstrade sockorna hängt ihop, men den senaste tiden har jag märkt att jag drar mig lite för att behöva kontakta andra än de närmast sörjande. Dessutom äger jag i dagsläget mest randiga strumpor (och ett okänt antal enfärgade svarta). Endast ett par rutiga återfinnes i min garderob.
Varför kunde jag inte vara lite mer förutseende den där sommardagen när det var dags att komma på en mailadress? Hur kunde jag i min fjortonåriga enfald undgå att inse att jag kanske inte alltid skulle vilja tala om för folk vad jag har (eller mer aktuellt, inte har) på fötterna?
Trots att det lockar antar jag att det inte kommer att kännas ett dugg lättare genom att skjuta upp problemet heller (följ med på studiebesök i Ankis hjärna: "Men åååh, vad jooobbigt. Jag gör det snart. Snart"). I värsta fall får jag väl ha dem parallellt under en invänjningtid... Se det som en bra anledning att rensa ur alla kontakter som man ändå aldrig hör av sig till (Mamma: "huvu bort" så att säga). Kanske lika bra att ta tag i det innan Spanien. Suck.
Som jag konstaterat tidigare, livet är hårt. Riktigt hårt.
Vad sa du? Packning? Jajaja. Det är på gång.