Jag blir nog väldigt gammal
I fäders spår för framtids segrar
Hemma vs. Borta
oj
2011
Året då jag provade nya saker och tvingades tänka om och ändra åsikt om saker jag trodde jag visste med säkerhet.
Året då jag fick lära känna så otroligt fina människor, som bara vandrade rakt in och tog en plats i mitt hjärta.
Året då jag fick ta emot så galet mycket kärlek, och slipa till det som förut var kantigt inuti.
Året då jag fick avsätta tre månader för Gud, och känna hur Han rörde vid mig och känna hur Han började forma mig till den Han vill att jag ska vara.
Året då jag hade sommar nästan hela året.
Året då jag... ja, det finns så otroligt mycket. Det här året och allt vad det inneburit har verkligen varit en viktig del i min personliga utveckling och för den jag är i just denna stund. Kanske har de största och viktigaste förändringarna främst skett inombords, men jag hoppas att en del läcker ut.
Ja, 2012 har en del att leva upp till för att hamna på samma nivå, men jag inleder det med ett visst nyfiket pirr och en väldigt bra magkänsla. Häng på vetja' !
Hälsningar från Anki
beyond allmänbildning..?
Jag försöker städa mitt rum. Det går inte fort, men det går långsamt. Ibland behöver jag uppsöka vårt förråd, där en betänklig mängd prylar härbergerar, och det är en stor anledning till att uppröjadet av rummet går så sakta. För sida vid sida med mina flytta-hemifrån attiraljer, som jag någon gång önskar ska få markera ett lite vuxnare avstamp i livet, finns delar av min barndom nerpackad i banankartonger och tidsskriftsamlare, och jag fastnar lätt och blir kvar en stund eller två.
En sak som dagens utgrävningar fått mig att tänka på, är att jag måste ha varit bra mycket smartare när jag var liten. Alternativt fullproppad med en massa vetande som senare i livet inte tjänat någonting till. Säg, har du någonsin saknat den här informationen?
Nordamerikanskt Trädpiggsvin
Det Nordamerikanska trädpiggsvinet tillbringar en stor del av sin tid uppe i ett träd. Trädpiggsvinet har skarpa klor, hårda och kala trampdynor och bra balanssinne som gör att den kan klättra bra - även om det går påfallande långsamt. Trädpiggsvinet är väldigt förtjust i salt. Dom kan gnaga sänder handtagen på trädgårdsredskap och kanotpaddlar för att komma åt saltet från handsvetten som fastnat där.
Ett trädpiggsvins dräktighetstid är 205-217 dagar. Könsmognad är vid 18 månaders till 2 år och 6 månaders ålder. Parningstiden är oktober till december. Trädpiggsvinet får vanligast 1 unge, sällan 2. Trädpiggsvin kan bli 17 år. Trädpiggsvinet äter: Trädbark, barr, blad, fröer och frukter.
Ett trädpiggsvin kan bo högt upp över marken, hela 6 meter upp. Trädpiggsvinet är både i träden och på marken.
Trädpiggsvinet simmar bra eftersom de ihåliga taggarna ger extra flytkraft. När den känner sig hotad reser den taggarna. Taggarna har små hullingar som gör att den som råker ut för dem har svårt att få ut dem. Ett vuxet trädpiggsvin kan ha 30.000 taggar.
Ett trädpiggsvin väger 3,5-7 kilo vanligast. Men en fullvuxen hane kan väga upp mot 18 kilo - nästan 3 gånger så mycketsom genomsnittsvikten. Trädpiggsvinets längd är: 64-93 cm. Svanslängd är: 15-30 cm.
Fiskarmården är ett rovdjur som klarar av trädpiggsvinet. Trädpiggsvinet kallas för ett skadedjur eftersom det gnager av barken på träden.
Själv kallar jag trädpiggsvinet inte skadedjur utan: PÄLSMÖSSAN.
vs.
?
De slutsatser jag kan dra från det här är:
1. Om jag residerade i Nordamerika, skulle jag hålla noga uppsikt över mina trädgårdsredskap samt kanotpaddlar för att förhindra eventuell söndergnagning, alternativt konsekvent användande av handskar för att stoppa handsvetten från att tränga in i träet.
2. Skulle jag ändå, under ovan nämnda förutsättningar, stöta på ett trädpiggsvin kalasandes på något av mina trädgårdsredskapshandtag (eller kanotpaddlar, icke att förglömma), skulle jag med största sannolikhet låta den hållas. Inte låter det särskilt lockande med hullingförsedda taggar inte. Det leder dock vidare till frågan, hur kommer trädpiggsvinet själv loss från offret för en eventuell attack?
3. Det är föga troligt att jag författat något annat än sista meningen helt på egen hand. Särskilt användadet av ordet "påfallande" stärker mig i min förvissning om detta.
Slutligen, vad menas med att fiskarmården klarar av trädpiggsvinet? I slagsmål? Eller i fråga om val av levnadspartner (jag menar, det kan inte vara särskilt lätt att leva med dem)?
Jo, nog finns det allt en del informationsluckor att fylla...
***********
Det känns plötsligt väldigt tydligt varför det går så långsamt att städa mitt rum. Påfallande långsamt.
jag fick en pik...
...om att det ekar tomt mellan inläggen, och inte kan man väl göra annat än att hålla med om det.
Jag planerar att skriva någonting. Det får ske i framtiden, snar eller fjärran. Men, nu är jag ju hemma, och har inga djungeläventyr att skriva om, eller kycklingar i säckar. Eller dödande av kossor.
Ja, jo, men nånting ska jag väl försöka plita ihop.
Vi ses sen då.
fler levnadstecken
Sedan en vecka ar vi tillbaka i Santa Rosa, basecamp, efter kustveckan som var alla tiders. Sommaren tycks ha natt aven hit, och jag har bara anvant mina stovlar en av atta dagar, vilket maste vara rekord hittills.
Snart har vi avverkat halva tiden, och jag forstar inte riktigt hur jag ska kunna aka hem och lamna kvar sa manga underbara manniskor har. Det kanns som om vi ar en liten familj, och tycker om alla sa mycket!
Vi skrattar mycket, tvattar klader, aker flak, plojer oss fram genom djungeln och badar i floden.
Min fodelsedag blev firad storligen, med sang, choklad och forbon. Pa fredag drar vi ivag pa nasta praktikvecka, den har gangen aker vi langre in i djungeln, och vi far se om det blir till att ata marsvin och larver. Slemmigt men mattande, huh?
Jag skulle kunna saga mycket mer, men det hinns inte. Istallet avslutar jag sa har:
Min tid har praglas verkligen av karlek, gladje och tacksamhet! Jag kanner mig valdigt valsignad som far vara har, over allt jag far uppleva och all karlek jag far ta emot. Gud arbetar med oss, och det ar haftigt att kanna det bade i sig sjalv och se det hos andra.
Ta hand om er, och Guds valsignelse till alla!
Kram!
Praktikvecka 1
Aterigen kort om tid. Vi befinner oss den har veckan i Guayaquil, pa kusten. Kontrasten mot Santa Rosa i djungeln ar stor, och det ar trevligt att trampa pa asfalt igen.
Det ar varmt, och har inte regnat en enda gang, aven det ar en stor skillnad mot Santa Rosa.
De tva forsta dagarna at vi ris och kyckling fyra ganger, jag har hallt i mig ordentligt kaffe, blivit kallad "gringa" ett otal ganger, blivit vackt av duvor som spelar fotboll (later det som) pa taket, etc etc.
Sammanfattning: jag har det fortfarande valdigt bra, och det borjar mer och mer sjunka in hur svart det kommer att bli att aka hem (som vanligt med andra ord). Dock haller inte bloggandet samma hoga niva som maendet (aven det som vanligt mao), det ar mest for att ni ska veta att jag lever.
ps. jag erkanner mitt syftningsfel i foregaende inlagg!
Oppet brev till alla dem som kan tankas bry sig om mitt valmaende
Som den uppmarksamme kanske sag pa Facebook forra mandagen ar jag alltsa vid liv och god halsa har pa andra sidan jorden!
Det dar med att skriva personliga mail till alla, det var nog att ta sig vatten over huvudet nar jag lovade det. Jag hade inte riktigt raknat med att det skulle vara SA lite tid och SA langsam uppkoppling. Vi har bara mandagar pa oss att ta oss in till grannstaden och hora av oss till nara och kara, och eftersom vi alltid maste rora oss i grupper om minst tre, och alltid med minst en av annan nationalitet galler det att fa tag pa folk som vill gora samma saker som en sjalv. Lite knivigt ibland.
Ytterligare en sak som forsvarar det har med att hora av sig ar att det ibland kanns lite svart tt beskriva vad vi haller pa med. Mer an nagonsin kanns det som att jag lever i en liten bubbla, och kontakten med omvarlden ar mycket knapphandig. Jag har ingen aning om vad som hant utanfor Santa Rosa de har senaste tva veckorna.
Men som sagt, jag lever alltsa och ar vid god halsa, ngt jag inte kunde saga forra veckan, da jag avslutade forsta praktikhelgen med att krakas pa golvet hos min vardfamilj. Jag kan det dar med att gora ett gott intryck... Men bortsett fran en mage som inte alltid sammarbetar mar jag bra. Verkligen!
gruppen ar som en liten familj! Vi svenskar hade ju redan haft tillfalle att lara kanna varandra lite grann under forberedelseveckan i Karlskoga, och efter nagra "trevande" dagar da vi var ganska uppdelade svensakr/latinos tors jag nog saga att vi funnit varandra.
Vi bor 3-4 pers i varje rum, jag bor med Sara som jga bodde med i K-skoga och en tjej fàn Ecuador,. Jag trodde att det skulle bli ett problem att dela rum, men hitills tycker jag att det ar ganska mysigt, och det ger det hela en viss lagertouch. Mobleringen ar mycket enkel: vi har tva vaningssangar, en dubbelgarderob och gardiner, men det funkar, och ger verkligen perspektiv pa hur lite man egentligen behover. Sjalvklart finns det saker som jag kan sakna hemifran, som att kura ihop sig i soffan med en kopp te, RAGBROD eller tvattmaskinen, men hitills klarar jag mig bra utan det ocksa.
Gruppen ar som sagt valdigt bra! Det ar alltid nagon som "fangar upp" en, sa man ar alltid med i gemenskapen. Naturligtvis klickan man inte lika bra med alla, och en del grupperingar finns, men alla gar ihop med alla, och granserna mellan grupperingarna ar valdigt svaga.
Maten ar ett kapitel i sig som jag inte hinner ta upp nu, men jag kan val saga som sa att socker, ris, kyckling och koriander utgor en mycket viktig del i vardagen...
Jag skulle vilja skriva sa mycket mer, men det hinns inte med, sa ni far halla er till tals!
Fortsatt garna att ha med oss i era boner, det behover vi!
Jag saknar er lite grann, men haller det pa en sund niva :)
Kram pa er!
Varken Pink-, Chum- eller Regnbågs- ...
I eftermiddags petade jag i mig den första av en lång radda tabletter inför den kommande Ecuadorvistelsen. Så här några timmar efteråt märker jag inget av preparatet som surfar runt på den rikliga mängd vätska som rekommenderas intas tillsammans med pillret, men om det ger sig till känna framöver, det återstår att se. Läkaren tyckte att jag lät onödigt skeptiskt inställd, men själv kan jag tycka att min skepsis inte är helt obefogad efter att ha läst följande på bipacksedeln:
Vanliga (fler än 1 av 100 patienter): yrsel, huvudvärk, sömnighet, sömnstörningar, mardrömmar, balansrubbningar, illamående, kräkningar, diarré och buksmärtor.
Mindre vanliga: kraftlöshet, aptitförlust, olustkänsla, trötthet, feber, frossa, svettningar, andnöd, förändrade blodvärden, lågt eller högt blodtryck, rodnad, svimningar, bröstsmärta, störd hjärtrytm, besvär från mag-tarmkanalen, hudutslag, hudrodnad, klåda, håravfall, hudsvullnad (ödem), muskelsvaghet, muskelkramper, muskelsmärtor (myalgi), ledverk, myrkrypning, darrningar, rubbning i samordningen av muskelrörelser, kramper, oro, depression, skakningar, rastlöshet, glömska, förvirring, hallucinationer, psykotiska och paranoida reaktioner, humörförändringar, panikattacker, aggresivitet, synrubbningar, nedsatt hörsel och öronsusningar.
Dessutom ger det inte ens ett fullvärdigt skydd om jag förstått det rätt, så ursäkta min avoghet.
De sällsynt förekommande biverkningarna ids jag inte ta upp, eftersom risken är mindre än en promille att drabbas, dock nämner de att de sällsynta fall av självmordstankar som rapporterats inte har kunnats sammankopplas med läkemedelsadministreringen, och det känns ju tryggt. Och för att inte enbart fokusera på det negativa: om jag försätter mig själv i en neslig situation kommer jag att i några månader framöver kunna skylla på profylaxet vid eventuell nyansskiftning i ansiktet, och vem vet, kanske kan det visa sig användbart.
Som slutkläm vill jag nämna mina funderingar på om mina medresenärer kanske skulle vara pigga på biverknings-bingo. Det, speciellt riktat till mina kära moster, kanske kan vara ytterligare ett alternativ till plate spotting?
ett till inlägg (nämen!)
Ett inlägg (tänka sig)
På jobbfronten börjar jag bli lite trött. Tänker ibland att jag skulle vilja jobba med något annat, kankse... tja, säg bilar? Sen kommer jag på att jag kan ju faktiskt just ingenting om nämnda fordon, varför det nog är bäst att jag stannar kvar och jobbar klart mina sju inplanerade pass. Och som min kära kusin pepåkade då jag beklagade mig över en vårdtagares ovilja till att vända på sig: "Bilar är ännu tyngre att vända på". Hon har helt klart en poäng där!
Och på Ecuadorfronten ja. Massor med saker kvar att ta tag i, och plötsligt ligger det inom en överskådlig framtid. Huvaligen vad tiden går.
Så där ja, ett mycket okvalitativt inlägg av ingen vikt. Du har just slösat bort x antal minuter av ditt liv. Grattis till det.
Hasta la próxima!
Tack och lov för handspriten
Slutligen vill jag bara poängtera två saker:
1. - Jag är egentligen inte särskilt insatt i det här med Grekland och deras penningaproblem, jag vet bara att jag är ganska nöjd med att inte behöva sitta med i deras regering.
2. - Handsprit fungerar även alldeles utmärkt på fötter. Denna empiriska slutsats drog jag efter att gammelkatten i Spanien (alldeles oprovocerat) kräktes på min fot, och klassar även in under rubriken "saker jag inte saknar från Salamanca". Katten alltså, och spyan. Foten tog jag med mig.
