annjoh

Här händer det viktiga saker minsann... Ajjemän.

Hoppsan sa

Publicerad 2012-11-27 16:37:07 i Allmänt,

Ibland tänker jag att man borde göra nånting för att överraska sig själv varje dag. Gå en annan väg hem. Ta på sig nåt extra fint fast det är en vanlig vardag. Bjuda sig på en bit choklad till kaffet, eller till och med gå och köpa sig kaffet på ett fik.
Oftast stannar det vid tankestadiet, så egentligen skulle det nog vara en överraskning i sig bara att överraska mig själv, men nån gång tar jag kanske tag i det lite mer.
Och så finns det dagar som den här, när jag varit på ba humör hela dagen, novembermörker, regn och trötthet till trots. Jaa, är inte det en tillräcklig överraskning så säg?!
Kommentarer (0)

Annjoh goes emo-blogg

Publicerad 2012-11-23 22:11:45 i

Ja, eller nåt sånt.
Här ligger jag i alla fall och grinar över min äckeluppsats som jag ogillar med en fram tills nu okänd intensitet. Eller så kanske jag grinar över att jag ligger och grinar, över att det under hösten allt som oftast blivit min metod för att ta sig an problemet, vars upphovsman oftast är jag själv, på grund av dålig planering eller bristande förståelse av instruktioner. 
Jag är så hjärtinnerligt trött på det här! Jag är trött på ständigt dåligt samvete på grund av pluggstress, jag är trött på pluggstress, jag är trött på att alltid vara på dåligt humör och otrevlig. I relation till vad jag har lyckats knöla in i hjärnan så är det verkligen inte värt det.
 
Jag är trött på november, jag är trött på denna förlamande trötthet, jag är trött på det eländiga mörkret.
 
Jag är trött på att vara trött på att vara trött.
 
Kommentarer (0)

Det spelar ingen roll...

Publicerad 2012-11-05 17:12:58 i

... hur mycket jag pluggar, en del saker tycks jag aldrig lära mig. Som det här med nervositet till exempel.
Sist det var dags för en inlämning, den första i grammtikkursen satt jag nog i nästan en timme innan jag kom till skott och tryckte på skicka (missförstå mig rätt, jag gjorde andra saker under tiden, det var inte som att jag satt och stirrade på skärmen i närmare 60 minuter). Så länge det fanns kvar på min dator (läs: mammas), och bara där, hade jag fortfarande kontroll över det, eventuella fel gick fortfarande att åtgärdas.
Till slut gav jag mig själv en mental örfil, tog mig i kragen, fick ändan ur, eller vilket uttryck som nu bäst förklarar att jag i alla fall trotsade nervositeten och tryckte på "skicka".
Och jag lever ju fortfarande. Inte heller den här läraren visade sig vara en sån där människoätande typ som har ett särskilt tycke för elever som begår grammatiska fel. Puh!
Därför var det utan så mycket som ens en darrning på handen jag klickade på "skicka" den här gången, med flera timmar tillgodo till grammatikinlämningen.
Att det går en ilning längs med ryggraden bara jag tänker på inlämningen i Akademiskt skrivande som ska in på söndag, det är en helt annan femma.
Kommentarer (0)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela