advent
Det var då sjutton..! Ska det aldrig bli torsdag?!
livets nödtorft, Nesser och en kopp te!
Idag åkte jag iväg och hämtade ett bokpaket, innehållande bland annat Håkan Nessers sista bok i Barbarotti-serien. Mmm..! Tursamt nog är jag ledig hela helgen och på måndag, vilket betyder att det är som bäddat för en massa läsning! Det sysselsätter även min hjärna en liten stund, så att jag tänker på något annat än när sorken min kommer hit på torsdag (vem försöker jag lura egentligen? De tankarna surrar på i bakgrunden mest hela tiden, oavsett vad jag gör...).
Idag var onekligen en stillsam dag på jobbet, det känns som om jag fick betalt för att bara... tja, koka gröt (det går så mycket fortare om man bara sätter på plattan!), sitta ute i solen och vakta så att ingen av de boende fick för sig att stappla iväg utan rullator och plocka disk. Gratis mat har jag ju på jobbet också.
Jag antar att sådana här dagar behövs för att man ska orka med de där dagarna när alla bestämmer sig för att de ska hem NU, bajsa på sig och lyckas smeta ner det i hela badrummet och på sig själva, inte äta maten som serveras, rymma, trilla och slå sig, vägra att ta medicinen (skyll dig själv tänker jag då, vänligt nog, det är inte jag som har ont) och göra oönskade och otrevliga närmanden på personalen. Gärna allt på samma kväll för att vi som jobbar verkligen ska få göra rätt för våra slantar.
Men som sagt, inget mer av det nu förrän på tisdag, och med torsdagen i sikte bör jag kunna överleva det mesta av ovan nämnda äventyr.
Hejs.
time goes by... eller?!
Mitt inre har genomgått en brutal förvandling. Förut kunde jag njuta av att göra ingenting, bara sitta och läsa eller lösa sudoku i flera timmar. Men nu. Jag är en rastlös, gnällig treåring. Tiden går så låååångsamt! Det är ju så att man blir tokig, bara en seeeg dag åt gången (precis som vanligt med andra ord...)!!
Jag vill att det ska bli juli NU! Jag vill slänga mig på golvet och skrika, jag vill hoppa upp och ner och slita mitt hår i ren frustration över att det fortfarande bara är juni! Jag har banne mig ingen lust att vara lugn och behärskad och duktig och hela köret, jag vill ha min pojk här NUUU! Hör du det?! GAAAH! (Nej, jag vet inte heller helt säker på vem jag riktar det här till...)
Nej, det känns fortfarande inte bättre.
Home sweet home..?
Intresset för och behovet av(?!) att blogga är ganska lågt, näst intill obefintligt för tilfället.
Jag är i alla fall hemkommen från Birka; lyckades ta mig och alla mina pinaler till Gislaved via både Mora och Stockholm. Det blev ingen tågluff för min del, som det egentligen var tänkt i början av våren, men lika glad är jag för det. I den kungliga hufvudstaden hittade jag något mycket bättre, och kunde med glädje konstatera att Anki+Arvid= sant. Hur mycket bättre är inte det än tågluff?!
Hösten har plötsligt rett ut sig, på sätt och vis enligt planerna, och ändå inte. Terminskursen på Malungs folkhögskola, istället för helårskursen, och istället för Sjövik. Det kan nog bli kalas! Misstänker också att jag kommer att åka en hel del till Stockholm, eftersom både pojken, Lisa och Lovis&David kommer att befinna sig där till vardags.
Att jag inte har någon aning om vad som händer till våren tar jag med ro (och det ser jag som en personlig utveckling och vinst!). Jag lämnar det till Gud helt enkelt!
Jag är i alla fall hemkommen från Birka; lyckades ta mig och alla mina pinaler till Gislaved via både Mora och Stockholm. Det blev ingen tågluff för min del, som det egentligen var tänkt i början av våren, men lika glad är jag för det. I den kungliga hufvudstaden hittade jag något mycket bättre, och kunde med glädje konstatera att Anki+Arvid= sant. Hur mycket bättre är inte det än tågluff?!
Hösten har plötsligt rett ut sig, på sätt och vis enligt planerna, och ändå inte. Terminskursen på Malungs folkhögskola, istället för helårskursen, och istället för Sjövik. Det kan nog bli kalas! Misstänker också att jag kommer att åka en hel del till Stockholm, eftersom både pojken, Lisa och Lovis&David kommer att befinna sig där till vardags.
Att jag inte har någon aning om vad som händer till våren tar jag med ro (och det ser jag som en personlig utveckling och vinst!). Jag lämnar det till Gud helt enkelt!