Men inte riktigt på min gata i stan ändå
Jag tog upp det redan någon gång i höstas: det är inte lätt att vara mentalt hemlös..!
I lördags åkte jag och pappa hemifrån Gislaved upp till Mora, och på lördagen snodde jag bilen och tog en sväng till A-K i Malung. Det kändes välbekant och nästan lite hemma.
I måndags åkte jag hemifrån Gislaved, och efter 6 timmars bussfärd kom jag hem till Stockholm. På måndag åker jag tillbaka till Gislaved, alltså hemifrån för att komma hem... That makes sense, eller?
Nu är jag i alla fall i Stockholm och njuter av det, big time. Bor på Lovisas och Davids soffa i deras vardagsrum, försöker diska och handla lite för att inte parasitera helt. Går på välbekanta gator (går upp mot fel gata på Odenplan för att fötterna går av gammal vana). Träffar trevliga kompisar. Trängs och svettas på överfulla bussar. Åker tunnelbana. Handlar i samma affärer som i våras. Går till Vasakåren.
Tog en sväng ut till universitetet, och blev förvånad över olika provresultat, samt funderade på om det är legitimt att kidnappa lärare om de är mycket snyggare än man minns dem? Troligtvis inte... Men tråkigt med ögongodis som man inte har nån nytta av liksom.
Huvaligen, jag önskar på ett sätt att det vore "på riktigt", och inte bara en veckas besök, samtidigt som jag vet att jag ju vill åka till Spanien. Lite så här: Jag saknar Stockholm. Jag saknar Stockholmstiden så galet mycket, därför att jag vet hur bra det var på så många sätt. Men Spanien har jag inte upplevt än, så det kan jag bara hoppas på och se fram emot.
Nåväl. Jag stannar kvar och njuter av tillvaron några dagar till. Sen, när min livsplanering efter Spanien och bibelskolan i Ecuador gapar tom igen, kanske jag kommer tillbaka till Stockholm och spanar in de där Latinamerikastudierna som snyggläraren gjorde reklam för (men då får han banne mig vara kvar, annars är det ju ingen vits med det ^^) .
I lördags åkte jag och pappa hemifrån Gislaved upp till Mora, och på lördagen snodde jag bilen och tog en sväng till A-K i Malung. Det kändes välbekant och nästan lite hemma.
I måndags åkte jag hemifrån Gislaved, och efter 6 timmars bussfärd kom jag hem till Stockholm. På måndag åker jag tillbaka till Gislaved, alltså hemifrån för att komma hem... That makes sense, eller?
Nu är jag i alla fall i Stockholm och njuter av det, big time. Bor på Lovisas och Davids soffa i deras vardagsrum, försöker diska och handla lite för att inte parasitera helt. Går på välbekanta gator (går upp mot fel gata på Odenplan för att fötterna går av gammal vana). Träffar trevliga kompisar. Trängs och svettas på överfulla bussar. Åker tunnelbana. Handlar i samma affärer som i våras. Går till Vasakåren.
Tog en sväng ut till universitetet, och blev förvånad över olika provresultat, samt funderade på om det är legitimt att kidnappa lärare om de är mycket snyggare än man minns dem? Troligtvis inte... Men tråkigt med ögongodis som man inte har nån nytta av liksom.
Huvaligen, jag önskar på ett sätt att det vore "på riktigt", och inte bara en veckas besök, samtidigt som jag vet att jag ju vill åka till Spanien. Lite så här: Jag saknar Stockholm. Jag saknar Stockholmstiden så galet mycket, därför att jag vet hur bra det var på så många sätt. Men Spanien har jag inte upplevt än, så det kan jag bara hoppas på och se fram emot.
Nåväl. Jag stannar kvar och njuter av tillvaron några dagar till. Sen, när min livsplanering efter Spanien och bibelskolan i Ecuador gapar tom igen, kanske jag kommer tillbaka till Stockholm och spanar in de där Latinamerikastudierna som snyggläraren gjorde reklam för (men då får han banne mig vara kvar, annars är det ju ingen vits med det ^^) .