Oppet brev till alla dem som kan tankas bry sig om mitt valmaende
Hej alla!
Som den uppmarksamme kanske sag pa Facebook forra mandagen ar jag alltsa vid liv och god halsa har pa andra sidan jorden!
Det dar med att skriva personliga mail till alla, det var nog att ta sig vatten over huvudet nar jag lovade det. Jag hade inte riktigt raknat med att det skulle vara SA lite tid och SA langsam uppkoppling. Vi har bara mandagar pa oss att ta oss in till grannstaden och hora av oss till nara och kara, och eftersom vi alltid maste rora oss i grupper om minst tre, och alltid med minst en av annan nationalitet galler det att fa tag pa folk som vill gora samma saker som en sjalv. Lite knivigt ibland.
Ytterligare en sak som forsvarar det har med att hora av sig ar att det ibland kanns lite svart tt beskriva vad vi haller pa med. Mer an nagonsin kanns det som att jag lever i en liten bubbla, och kontakten med omvarlden ar mycket knapphandig. Jag har ingen aning om vad som hant utanfor Santa Rosa de har senaste tva veckorna.
Men som sagt, jag lever alltsa och ar vid god halsa, ngt jag inte kunde saga forra veckan, da jag avslutade forsta praktikhelgen med att krakas pa golvet hos min vardfamilj. Jag kan det dar med att gora ett gott intryck... Men bortsett fran en mage som inte alltid sammarbetar mar jag bra. Verkligen!
gruppen ar som en liten familj! Vi svenskar hade ju redan haft tillfalle att lara kanna varandra lite grann under forberedelseveckan i Karlskoga, och efter nagra "trevande" dagar da vi var ganska uppdelade svensakr/latinos tors jag nog saga att vi funnit varandra.
Vi bor 3-4 pers i varje rum, jag bor med Sara som jga bodde med i K-skoga och en tjej fàn Ecuador,. Jag trodde att det skulle bli ett problem att dela rum, men hitills tycker jag att det ar ganska mysigt, och det ger det hela en viss lagertouch. Mobleringen ar mycket enkel: vi har tva vaningssangar, en dubbelgarderob och gardiner, men det funkar, och ger verkligen perspektiv pa hur lite man egentligen behover. Sjalvklart finns det saker som jag kan sakna hemifran, som att kura ihop sig i soffan med en kopp te, RAGBROD eller tvattmaskinen, men hitills klarar jag mig bra utan det ocksa.
Gruppen ar som sagt valdigt bra! Det ar alltid nagon som "fangar upp" en, sa man ar alltid med i gemenskapen. Naturligtvis klickan man inte lika bra med alla, och en del grupperingar finns, men alla gar ihop med alla, och granserna mellan grupperingarna ar valdigt svaga.
Maten ar ett kapitel i sig som jag inte hinner ta upp nu, men jag kan val saga som sa att socker, ris, kyckling och koriander utgor en mycket viktig del i vardagen...
Jag skulle vilja skriva sa mycket mer, men det hinns inte med, sa ni far halla er till tals!
Fortsatt garna att ha med oss i era boner, det behover vi!
Jag saknar er lite grann, men haller det pa en sund niva :)
Kram pa er!
Som den uppmarksamme kanske sag pa Facebook forra mandagen ar jag alltsa vid liv och god halsa har pa andra sidan jorden!
Det dar med att skriva personliga mail till alla, det var nog att ta sig vatten over huvudet nar jag lovade det. Jag hade inte riktigt raknat med att det skulle vara SA lite tid och SA langsam uppkoppling. Vi har bara mandagar pa oss att ta oss in till grannstaden och hora av oss till nara och kara, och eftersom vi alltid maste rora oss i grupper om minst tre, och alltid med minst en av annan nationalitet galler det att fa tag pa folk som vill gora samma saker som en sjalv. Lite knivigt ibland.
Ytterligare en sak som forsvarar det har med att hora av sig ar att det ibland kanns lite svart tt beskriva vad vi haller pa med. Mer an nagonsin kanns det som att jag lever i en liten bubbla, och kontakten med omvarlden ar mycket knapphandig. Jag har ingen aning om vad som hant utanfor Santa Rosa de har senaste tva veckorna.
Men som sagt, jag lever alltsa och ar vid god halsa, ngt jag inte kunde saga forra veckan, da jag avslutade forsta praktikhelgen med att krakas pa golvet hos min vardfamilj. Jag kan det dar med att gora ett gott intryck... Men bortsett fran en mage som inte alltid sammarbetar mar jag bra. Verkligen!
gruppen ar som en liten familj! Vi svenskar hade ju redan haft tillfalle att lara kanna varandra lite grann under forberedelseveckan i Karlskoga, och efter nagra "trevande" dagar da vi var ganska uppdelade svensakr/latinos tors jag nog saga att vi funnit varandra.
Vi bor 3-4 pers i varje rum, jag bor med Sara som jga bodde med i K-skoga och en tjej fàn Ecuador,. Jag trodde att det skulle bli ett problem att dela rum, men hitills tycker jag att det ar ganska mysigt, och det ger det hela en viss lagertouch. Mobleringen ar mycket enkel: vi har tva vaningssangar, en dubbelgarderob och gardiner, men det funkar, och ger verkligen perspektiv pa hur lite man egentligen behover. Sjalvklart finns det saker som jag kan sakna hemifran, som att kura ihop sig i soffan med en kopp te, RAGBROD eller tvattmaskinen, men hitills klarar jag mig bra utan det ocksa.
Gruppen ar som sagt valdigt bra! Det ar alltid nagon som "fangar upp" en, sa man ar alltid med i gemenskapen. Naturligtvis klickan man inte lika bra med alla, och en del grupperingar finns, men alla gar ihop med alla, och granserna mellan grupperingarna ar valdigt svaga.
Maten ar ett kapitel i sig som jag inte hinner ta upp nu, men jag kan val saga som sa att socker, ris, kyckling och koriander utgor en mycket viktig del i vardagen...
Jag skulle vilja skriva sa mycket mer, men det hinns inte med, sa ni far halla er till tals!
Fortsatt garna att ha med oss i era boner, det behover vi!
Jag saknar er lite grann, men haller det pa en sund niva :)
Kram pa er!