Ledig dag

Okej, lite segt går det visst med blogguppdateringen. Nu har vi varit här en vecka, och jag ska försöka göra en snabbresumé!
Hur bor vi?
Lite trångt, men ändå mycket bättre än vad jag trodde efter att ha sett bilderna på Facebook. Vi sover i ett litet rum utan ljusinsläpp, därför är det både svårt att masa sig upp på morgnarna, men också att avgöra vad det egentligen är för väder. Vårt sovrum har tre dörrar, en som leder direkt till kyrksalen (så vi har egentligen inte ursäkter för att komma för sent), en som går ut i trapphuset (fast den använder vi inte eftersom vi i teorin inte bor här…), och en som går till en intilliggande toalett. Toaletten har två dörrar, dvs, för att komma ut från vårt rum måste vi passera toaletten. Den andra dörren leder till en mörk liten innergård, delvis täckt av plasttak där vi har tvättmaskin och kan känna matoset från resten av lägenheterna. Därifrån kommer vi till ett litet kök och ett större rum som fungerar både som matsal och söndagsskolerum. Förutom det finns ytterligare ett badrum med dusch som vi delar med en från församlingen som har det sista rummet.
Ljudisolering är ju som bekant inget som spanjorerna tror på, så vi hör en hel del från grannar och från trapphuset (galna hundar, klackskor…), men mest liv hörs från baren som ligger alldeles vägg i vägg (i skrivande stund verkar de ha väldigt kul åt något…). Barstammisarna verkar i stort sett bo där, för en del av dem sitter där vilken tid på dygnet man än går ut. På dagtid nöjer de sig med att stirra när vi går förbi, men ju senare det lider, desto mer uppmärksamhet får vi när vi passerar.
Området där vi bor ligger ca 20 minuters promenad från centrum, och vi verkar bo på någon slags gräns för var man kan hitta bra kaféer och där det mesta känns lite sjaskigt. Baren på andra sidan väggen kammar onekligen in höga sjaskighetspoäng, men lite längre ner på gatan finns ett bättre och som även har "viffi". Ja, WiFi alltså.
Vad gör vi?
Det är en mycket bra fråga! Första veckan handlade en hel del om att bara komma igång, se vad de gör och lära känna människor, men nu kommer vi nog snart igång lite mer.
Fyra dagar i veckan är jag med på en bönestund mellan 10 och 11. Då är det jag och brodern som bor på andra sidan kyrkan som sjunger till en halvdant stämd gitarr, läser lite ur Bibeln och ber. Ärligt talat så är det något av en tålamodsprövning, för hittills har det bara varit han som pratat (fort och ivrigt, som en sann spanjor), och oftast om samma saker varje gång. Idag till exempel satte jag nog rekord när jag fick säkert 5 minuters samtalstid. Men ja. Annars ser schemat ut så här:
Måndag: Barngrupp
Tisdag: Kvinnogrupp
Onsdag: Ledig dag
Torsdag: Bönemöte
Fredag: Evangelisation och insamling av mat
Lördag: Ungdomssamling och "Café inglés" (dvs, en stund då vi övar på att prata engelska)
Söndag: Gudstjänst med söndagsskola, lunch med ungdomarna
Vad har jag lärt mig hittills?
* Hur man öppnar en badrumsdörr som gått i baklås med ett gem. Det var vår vän med missbrukarbakgrund som sa att även om han lämnat det dåliga livet bakom sig finns det en del saker som ändå kan komma till användning även efter omvändelsen. Tur för oss, eftersom nycklarna satt i låset på insidan.
* Hur man använder en korkskruv. Det är kanske inget jag direkt lärt mig, men iaf något jag gjort för första gången. Vi kan väl säga som så att Spanien inte göra samma direkta koppling mellan alkohol och synd som i Ecuador. Det blir intressant att se hur det blir i La Cullera sen, där pastorn är ecuadorian.
* Hur man tänder en gasspis. En av mina stora rädslor i livet hittills, men spisen som vi har här är mycket Anki-vänlig, med ett tydligt hål som visar var man tända. Lite trixigt att få till en svag låga utan att råka stänga av är det fortfarande, men det är väl en vanesak.
Ehm ja… Det där med att hålla det kort, det gick visst åt skogen. Som vanligt. Men jag sa ju "försöka".
Over and out.
Vi skulle kunna försöka analysera varför det gått så dåligt att blogga det senaste 1,5 åren: begränsad tillgång till dålig uppkoppling i både Ecuador och Chile. För liten distans mellan mig och er som läser under tiden hemma i Sverige, ni har liksom inte haft några svårigheter att hålla koll på mig ändå. Eller bara lathet. Något sånt.
Nu är tanken i alla fall att jag ska försöka ta tag i bloggandet igen när distansen drygas ut något i och med återvändandet till Spanien (om mindre än en vecka!!). Förvisso vet jag inte alls i vilken utsträckning jag kommer att ha tillgång till Internet, men mina intentioner är goda i alla fall. Skulle ni tycka att jag uppdaterar för sällan kan ni ju alltid klicka er in på den här sidan http://www.equmenia.se/category/bloggar/vagatro-bloggar/ , där hittar ni alla de andra Våga Tro-teamen, som är kvar i Sverige, helfestliga människor!