Publicerad 2013-09-11 22:24:00 i Allmänt,
Jag har nu ändrat min bostadsort till Göteborg på Facebook, så då måste det väl vara på riktigt, även om jag inte skrivit mig här (mest för att slippa tv-avgiften. En gång smålänning, alltid smålänning antar jag.).
Jag bor i en etta med en annan smålänning, vi har ett kök utan eluttag, ett badrum med tre speglar och en dörr som gör att minst en av oss måste ha nycklar om vi går ut. Dock ingen sjöutsikt, även om jag ibland tror det när jag ser ut genom köksfönstret i förbifarten. Färgen blå kan vara förrädisk.
Vi har ca 15 sekunder effektiv väg till jobbet (kyrkan), 45 om man tar den längre, dvs går ut genom ytterdörren i trapphuset och sedan tar huvudentrén till kyrkan. Den kortare vägen kan vi gå i strumplästen om så behagar, och det gör det oftast. Människan är väl lat av naturen sägs det.
Vårt arbete består bland annat av att umgås med japanska tanter på tisdagens vävstuga, vara med på en högstadieskola en dag i veckan, anordna pannkakskyrkan på Kortedala torg, morgonbön, mötesledning mm. En salig blandning med andra ord, och min ömme fader undrar när vi gör något på riktigt.
Nära oss finns en skog med en motionsslinga som är näst intill omöjlig att följa (jag har inte fått till det ännu, trots att den är markerad…). Kanske tyckte älgen som sprang runt på fotbollsplanerna också det, eller så ville den bara se nåt annat än blåbärsris och tallbarr.
I huset bor även andra gamla Apg:are, som vi också kan springa till i strumplästen. Trevligt att ha till hands om man behöver låna en konservöppnare, är sugen på kvällsfika eller vill ha sällskap till IKEA.
Det tar ca 20 minuter att åka in till centrum om man tar 7:an eller 11:an. Har man otur och sätter sig på 6:an får man se lite mer av stan, bland annat ett torg som inte heter Ostkrokstorget. Är det konstigt att jag tappar bort mig ibland?
Ja, vad mer kan vara av intresse att veta? Jag har de senaste veckorna varit oförskämt glad därför att jag varit välsignad med så många underbara människor i min närhet. Skratt, fika ochgemenskap skulle kunna sammanfatta den första tiden här, och det känns i nuläget som att det här är en plats jag skulle vilja stanna längre än bara en termin på. Så, kom och hälsa på i Kortedala vetja!
Publicerad 2013-05-23 12:17:52 i Allmänt,
Tetris i resväskan, men med några kilo till godo ändå, hur nu det gått till.
Tiden i Spanien är slut, hur nu det gått till... Inatt får vi skjuts ner till Alicante, väskorna får åka bak på släpvagn eftersom vi har så möe grejer att de inte får plats i bagaget (kan vi inte skylla på att vår ledsagare har en liten bil?), pinsamt pinsamt.
Med mig har jag, förutom alla grejer man kan knö ner i en väska, en förkylning som cirkulerat runt bland alla utom Blanca samt en massa minnen. Jag tänker inte ens försöka resumera tiden här på bloggen, även om det kanske varit en bra idé med tanke på mina högst sporadiska inlägg, men huvudvärken är dominerande. Vill du veta något får du fråga.
Imorgon kl 13 räknar jag i alla fall med att angöra Gislaved i alla fall. Lunchlaxen är beställd, keso och Fäbodknäcke ska jag inhandla inom en snar framtid. Dejt med kusin och Ruben är inbokad. Första helgen har med andra ord alla förutsättningar för att bli bra, sen återstår att se: när slår Sverigetristessen till? Men, nu ska vi väl inte gå händelserna i förväg. Hemmahemma föröver, känns bra ändå.
Vi ses snart, om du vill!
Publicerad 2013-05-10 18:25:14 i Allmänt,
Inatt drömde jag om pappa (eller Mathias, sånt där är ju ofta lite odefinierbart i drömmar) och knäckebröd. Jag tror att jag börjar känna mig redo att åka hem.
Publicerad 2013-04-28 21:07:53 i Allmänt,
Jag bara älskar teknik när jag inser att det långa inlägget jag skrev och trodde publicerades bara flöt ut i ingenstans och nu inte finns... Suck.
Här är allt bra. Det regnar och temperaturen är sedan några dagar tillbaka skrämmande låg, men det vänder förhoppningsvis...
Ytterligare en tekniksuck, och over and out.
Publicerad 2013-04-04 12:05:46 i Allmänt,
Nu är vi på plats i Cullera sedan i måndags eftermiddag. Blanca och jag bor hos en liten tant, María, som vill att man lägger ut en handduk på badrumsmattan så att den inte blir blöt (!!) och inte har ett dammkorn i hela lägenheten. Jag är lite nervös för att stöka ner och föra oljud hälften av tiden, men men.
Ellen och Johanna bor i ett volontärshus med två tyska ungdomar i grannsamhället Sueca ca 1 mil bort, och eventuellt kommer vi att flytta hit också, iaf tillfälligt när Marías barnbarn kommer på besök.
Båda boendena har sina för- och nackdelar. Plus för Cullera är närheten till playan (ca 300 meter, tog en joggingrunda igår morse) och att det är där det mesta av arbetet är förlagt. Minus är boendet som kanske inte känns helt optimalt.
Plus för Sueca är att det blir mer socialt och mer fritt kanske, men minus är att man måste ta sig hit och tillbaka. Ytterligare ett minus, beroende på hur man ser på det, är att vi isf skulle bli 6 personer, och jag kan ju ibland ha svårt för att vara 4. Det är med kollektiv är ingenting för mig alltså, så kanske skulle jag bli det största minuset för Suecaboendet, med tanke på att det oftast är jag som är lite småirriterad utan anledning. Håhå ja ja... Det löser sig kanske det också.
Publicerad 2013-03-22 18:20:32 i Allmänt,
Ni vet sådana där dagar när man känner "äh, det spelar ändå ingen roll", men när man försöker få ordning på vad det är som inte spelar någon roll kan man inte komma på det. Eller när man identifierar sig mer med det där gamla något som man skulle vilja dra över sig än själva känslan av att vilja dra något gammalt över sig.
Ungefär så har mitt humör varit de senaste dagarna. Att det skriker PMS om det? Ajjemän! Lyckas jag göra något åt det? Nope.
Min kropp verkar dessutom motarbeta mig för tillfället och uppbådar en pricksäker buffé för dåligt humör: sömnproblem, illamående, knepig mage och huvudvärk, allt på samma gång. Och nu tvingar jag er att läsa om det. Varsågod.
Publicerad 2013-03-04 10:07:17 i Allmänt,
Dagens inlägg är ett citat från karinskonstgrepp (här borde jag skapa någon slags länk, men som vanligt när det gäller teknik får jag inte riktigt till det):
"Avokado. Avokado är en av de saker som ger mig mest vardagsångest. Jag gillar avokado, men avokado gillar bara vissa. Vill man ha en avokado, och bara köper en avokado, så är det 99% risk att det är en dålig avokado. Köper man två avokados (fastän man bara vill ha en), så är risken fortfarande 99% att båda är dåliga. Därför vill man köpa tre avokados, fastän man bara vill ha en avokado. Men då affärerna alltid har erbjudande i stil med köp två för 10:-, så måste man köpa ett jämt antal. Därför köper man fyra avokados, när man egentligen bara ville ha en. Faller allt sig rätt så slänger man tre för att de är dåliga, och äter en. JÄVLA AVOKADO."
Stämmer i oroväckande många fall, i alla fall om man köper avokado i Sverige. i Chile däremot träffade jag inte på en enda dålig en, och då åt jag ändå MYCKET avokado (en om dagen ungefär sista månaden...).
Japp japp, när man inte orkar blogga själv får man väl hitta nån som gör det åt en.
Publicerad 2013-02-26 16:05:38 i Allmänt,
... som ni ändå verkar gilla, knepigt nog.
Idag är dock en dag som jag själv inte är särskilt förtjust i, trots att solen skiner och jag därför borde vara på bra humör helt automatiskt. Det är inte så att jag är på direkt dåligt humör heller, men jag är lite rastlös och frustrerad och har ägnat en timme åt att stirra upp i lysrören i taket. Nä, inte särskilt produktivt, jag vet.
Nu "borde" jag egentligen vara ute och springa, men jag känner inte riktigt för det (något som inträffar lite för ofta), så istället dricker jag kaffe och äter upp resterna från Johannas chokladkaka-to-die-for. Om livet i stort inte är svart eller vitt blir det i alla fall ofta det när det kommer till min träning: antingen tar jag en promenad/joggingrunda, eller så sitter jag kvar i soffan och tar en extra kaka. Kanske jämnar det ut sig under en livstid ändå.
Om en timme blir det tantsamling, sedan delas Spanien i två när Barcelona FC möter Real Madrid. Vi har spanat in en (av alla tusen) bar som ska visa matchen på storbildsskärm och ta del av spektaklet där.
Fortfarande inga bilder tyvärr. Kanske skulle instagram vara något?
Publicerad 2013-02-07 17:45:30 i Allmänt,
För er som har Facebook är det ju redan ett känt faktum att jag för några dagar sedan inhandlade en sjal som är röd som i inte mossgrön, här kommer bildbevis. Vi trivs mycket bra tillsammans.
Och photo booth råder bot på alla mina "jag har så små ögon"-komplex. Det är alltså så här jag skulle se ut om min genuppsättning varit en annan.
Publicerad 2013-01-24 12:08:16 i Allmänt,
Ingen ko på isen än så länge! Kanske beror det på att det inte finns någon is här, även om det på morgnarna känns som att det skulle kunna vara det. Inomhus är det kalltkalltkallt, men utomhus blir det ganska behagligt när solen är framme.
Vi bor trångt men fint, större än jag trodde (tack och lov!) Vi har blivit välkomnade på ett helt underbart sätt, och det finns ingenting att klaga på!
Vi har hunnit med en runda till Barcelonas centrum, och vi joggar och tar promenader här för att lära oss hitta i området där vi bor i Badalona. Idag ska vi leta oss fram till Ikea som ligger ca 20 minuters promenad från där vi bor. Bra att ha en liten bit av fäderneslandet så nära ändå.
Internet fixar vi för tillfället via ett café som har Wifi. Jag misstänker att det kommer att bli vårt andra vardagsrum, men jag funderar på vad ägarna tycker om att vi kommer hit titt som tätt, köper en kaffe var och surfar i en timme. Ja, det ger väl med sig med tiden.
Ett kort livsbevis blir det den här gången, och tyvärr inga bilder. Se det som en cliffhanger eller nåt :P
Publicerad 2013-01-20 10:01:47 i Allmänt,
Nu är det mindre än 24 timmar kvar till avgång. I helgen har 3/4 av Spanienteamet träffats i Floda utanför Göteborg för att ladda tillsammans och läsa på lite om Spanien.
Nu njuter vi av sista filmjölken, sista knäckebröden och sista kaviarn. Äh, vem försöker jag lura? Vi kommer nästan att bo grannar med Ikea ju! Varför anamma en annan kultur när man kan behålla sin egen? :P
Men i alla fall... Sverige kan ni ju utan och innan! Jag återkommer när vi är på plats i Badalona!
Publicerad 2012-11-27 16:37:07 i Allmänt,
Ibland tänker jag att man borde göra nånting för att överraska sig själv varje dag. Gå en annan väg hem. Ta på sig nåt extra fint fast det är en vanlig vardag. Bjuda sig på en bit choklad till kaffet, eller till och med gå och köpa sig kaffet på ett fik.
Oftast stannar det vid tankestadiet, så egentligen skulle det nog vara en överraskning i sig bara att överraska mig själv, men nån gång tar jag kanske tag i det lite mer.
Och så finns det dagar som den här, när jag varit på ba humör hela dagen, novembermörker, regn och trötthet till trots. Jaa, är inte det en tillräcklig överraskning så säg?!
Publicerad 2012-10-27 13:40:49 i Allmänt,
Kanske är det någon slags biologisk klocka som vill få mig till att konvertera till en Halloweenfirande varelse. Hur förklarar jag annars de senaste veckornas känsla av att det bara är en tidsfråga innan ett par sylvassa huggtänder växer ut?
En svart kappa bara, et voilá, sedan kommer ett litet subtilt leende (läs:morrning) kompensera upp för när min rygg inte lyckas kommuniera "PRATA INTE MED MIG!".
Sen ska jag boka en plats på närmaste psykinrättning.
Publicerad 2012-10-07 17:14:30 i Allmänt,
Japp, det är den hårda verkligheten (om man under resten av veckan tagit verkligheten lite för mjukt vill säga). Så nu sitter jag här, 23 år gammal, inte ett dugg klokare än igår, har nio ord kvar på min "uppsats" och behöver klämma in ett förändringsverb.
Hipp hurra.
Publicerad 2012-09-27 14:14:18 i Allmänt,
Idag, utanför köksfönstret! SOLEN!!!
Publicerad 2012-08-03 21:30:54 i Allmänt,
Tiden var mogen, beslutet fattat och så var plötsligt dagen kommen. Påsen noggrant packad kvällen innan, ändå glömdes schampot hemma.
Hela dagen på jobbet gruvade jag mig mer och mer i takt med att timmarna tickade förbi, medan tankar som "ytterst förnedrande" och "sinnessjukt tråkigt" figurerade.
Väl hemma igen tog ett slags förundrat välmående ändå över det principiella ogillandet. Och visst, inte var det särskilt underhållande, och det går så galet mycket långsammare än att jogga. Men ändå kan jag tänka mig att jag skulle kunna vänja mig vid att tycka om det, ungefär som jag vande mig vid och började tycka om att springa på löpband, trots att det egentligen är precis lika monotont och tråkigt.
Igår simmade jag alltså en kilometer - kaviarteorin behövde testas. Inte gick det särskilt fort inte, även om jag varvade en pensionär (vilket nog säger mer om hur långsamt hon simmade), och nog kände jga mig lite obekväm med att visa mig offentligt iförd enbart bikini. Ändå... om jag kanske skulle ta några längder efter styrketräningen imorgon?
Publicerad 2012-07-22 09:23:39 i Allmänt,
När jag var liten tyckte jag, som de flesta andra normalt funtade barn, inte om broccoli. Nu är det min trogna följeslagare genom livet, grönsakernas grönsak.
Fram tills förra sommaren visste jag med bestämdhet att jag kokt ägg inte smakade bra i min mun, bara för att en dag upptäcka att något skumt hänt med mina smaklökar och det plötsligt var gott.
Kaviar har jag under hela livet försökt hålla på ett betryggande avstånd på ca 2 meter och rynkat missnöjt på näsan så fort det kommit innanför min säkerhetsgräns. Tills jag firade midsommar i en slussvaktar stuga och Helén revolutionerade mina framtida frukostar. Nu äter jag finncrisp och Kalles randiga så att smulorna - ja, vad nu smulor gör. Yr, flyger, sprutar? Eller bara smular?
Det finns alltså en hel del saker som jag minsann visste att jag inte tyckte om, men som senare visat sig vara ganska trevliga ändå (eller som mormor skulle ha lagt fram det: som jag lärt mig tycka om.). In my face liksom. Med det i åtanke håller jag på att bearbeta mig själv och idén att gå och simma, något jag inte gjort inomhus på en sisådär 3-4 år. För att jag vet att det är långtråkigt och att jag minsann inte tycker om det. Så kanske är det värt ett nytt försök. Om en vecka eller två (eller tre eller fyra, när beslutet mognat).
Fast vid inlagd sill, där går min gräns ändå.
Publicerad 2012-07-17 21:33:31 i Allmänt,
Jag bloggar uppenbarligen inte med någon större nit, och någon ursäkt har jag inte, varken bra eller dålig. Tidsbrist kan jag då verkligen inte skylla på i alla fall, utan det handlar väl mer om att jag prioriterar att göra annat. Till exempel:
- äta frukost på balkongen om vädret tillåter
- dricka kaffe
- jobba
- läsa
- slösurfa i jakt på en bra blogg att slöläsa (förvånansvärt få väcker mitt intresse)
- släpa min kropp till gymmet eller på en joggingrunda
och så mitt senaste favorittidsfördriv:
- lösa korsord, gärna i kombination med frukostätandet och kaffedrickandet. Det kommer att bli en perfekt liten pensionär av mig en dag.
Publicerad 2012-06-08 14:20:06 i Allmänt,
Tidig förmiddag på gymmet, jag och alla pensionärer cirkulerar mellan maskinerna. Ett vuvuzelaliknande ljud växer sig starkare, dörren slits upp och på tröskeln står en bunt brölande studenter. Lite senare trippar några vitklädda tjejer barfota förbi utanför fönstret (har det inte funnits någon i deras närhet som sagt åt dem att det kan vara en bra idé att gå in sina studentskor??) med klänningar som slutar precis i skarven mellan rumpa och lår. De skrattar, röker och är glada, antagligen mycket omedvetna om att sången de snart ska sjunga egentligen går "sjungom" och inte "sjung om" (för vem bryr väl sig egentligen om det, mer än min släkt som står där och nickar menande till varandra). Fy sjutton vilken frihet, de tar ju studenten idag!
Plötsligt blir jag också förbaskat glad, och funderar snabbt på om inte min glädje nästan överträffar deras (eller är det kanske fult att uttala sig så när det är deras stora dag?). Jag är så himla glad att det inte är jag som ska springa ut kl 15, glad att jag redan har det där överstökat.
Studentdagen var förvisso en trevlig, men inte var det den lyckligaste dagen i mitt liv, varken då eller nu efteråt. Gymnasiet var också en trevlig tid, en tid som jag absolut inte skulle vilja vara utan, fylld av både med- och motgångar. Och visst är det ett inte helt okänslosamt uppbrott att ta studenten, men hur många tårar som än fälldes igår eller på min egen studentdag (inga tårar trillade nerför mina kinder, varken nu eller då) tror jag inte att någon skulle vilja tillbaka om tillfälle gavs. Löften om återträffar och tät konktakt trots att man inte längre står med på samma klasslista är kanske en självklarhet när man står där översållad med rosor och inser att de människor man levt med under tre år plötsligt är på väg åt olika håll. Men man skapar sig en ny vardag och man lär känna nya människor att älska (man lovar fler återträffar och kontakthållande, tills man åker vidare till nästa vardag med nya människor...).
Till de nybakade studenter jag uppvaktade igår sa jag "nu blir det bara bättre". Så har det i alla fall varit för mig, och jag önskar innerligt att det blir så även för dem. Om livet är en resa har de precis bytt tåg, och jag önskar att de får göra saker de längtar efter, känna hur de växer i att ta ansvar för sitt eget liv på ett nytt sätt och att de får vara precis där de önskar vara.
Trots att min egen studentmössa huserat i sin låda de senaste fyra åren har vi i alla fall en sak gemensamt, jag på min crosstrainermaskin och tjejerna som försvinner bakom tennishallen: "än klappar hjärtan med friska slag". Och jag hoppas att deras framtid blir ljus.
Publicerad 2012-06-01 15:20:43 i Allmänt,
I skolan uppmanas vi till kritiskt tänkande. Man ska inte vara som alla andra, tänka själv och våga gå mot strömmen. Samtidigt får man väl välja sina strider. Så när mamma och Evald slänger ut mattorna och plockar fram alla dammsugare som hushållet kan erbjuda (ja, har snackar vi plural) i något slags utbrott av den överskottenergi som enbart infinner sig på fredagseftermiddagar, då är frågan om det inte är läge att kapitulera och bara bli en i mängden.
