hemmavid
Jag befinner mig nu på småländsk mark, efter en omväg via hufvudstaden från Umeå. Mycket bussåkande har jag hunnit med, senast idag alltså. Vi blev lite försende pga en olycka på e4:an, men vår busschaufför hade blivit förvarnad, så vi åkte på nån mindre väg och körde förbi olycksplatsen och de långa bilköerna. Folk i bussen verkade väldigt tacksamma över denna alternativa väg, för då slapp vi ju sitta och vänta i de kilomterlånga köerna. Jag är väldigt tacksam över att det inte var jag eller någon jag kände (egoistiskt...) som satt i olycksbilen.
Det känns lite konstigt att komma hem. För att citera Maria, så vet man inte riktigt var man hör hemma. Mitt rum är dysfunktionellt utan min väckarklocka/cd-spelare och muggen med pennor. Jag har ingen cykel här. Mitt rum är alldeles för välstädat (dock lyckades jag med viss hjälp få köket att se ut som ett bombnedslag inom några minuter).
Förvirring uppstod när jag skulle borsta tänderna eftersom jag inte visste vilken tandborste som var min. Jag tog den som såg minst använd ut, det borde rimligtvis vara min.
Det ska bli jättekul att träffa alla kompisar, men det gör sig påmint hela tiden; jag saknar östersund!
Nu har jag haft ofrivillig paus från min fiol i nästan två veckor, och det börjar klia rejält i fingrarna! Jag vill spela nu!