annjoh

Här händer det viktiga saker minsann... Ajjemän.

..99...100... nu kommer jag!

Publicerad 2008-12-15 22:58:26 i Allmänt,

Helgen spenderades i hufvudstaden med kusiner och co. Mycket trevligt, och mycket flum! Eller, var det det..? (Okej, internskämt...)
Större delen av gårdagen tillbringades på bussen tillbaka till Östersund. Trots att den resan tog 8,5 timmar var den ändå mycket behagligare än fredagens tågresa a la 4,5 timmar. X200 suger!

Det senaste dygnet har min ena lins uppfört sig mycket märkligt... Igår kväll (natt) var min högerlins så torr att jag inte fick ut den. "Nähä", tänkte jag, och tog vänsterlinsen så länge. När jag skulle återgå till högerlinsen var den borta. Puts väck! "Vad sjutton, jag vet ju att jag inte tog ut den!" Tänkte att den kanske på nåt sätt hade hoppat ut ändå, så jag började leta i handfatet. Ingen lins. Ner på golvet, leta i en onödigt och omöjligt stor radie runt handfatet. Ingen lins. Kolla handfatet igen. Kolla ögat.  Golvet. Skaka ur översta lagret på tvätthögen. Ingenting... Gräva och peta i ögat, jämföra med vänsterögat, leta efter konturen... Golvet, ögat, handfat, ögat, golv, tvätthög, golv, handfat öga... GAAH!! Den måste ju finnas någonstans! Men nej... Det var bara att gå och lägga sig, trots att jag var så arg att jag nästan morrade. Så himla onödigt att tappa en månadslins mitt i månaden!
Imorse vaknade jag, tvättade mig i ansiktet, kollade ögat, och jaha då.... Ajjemän... Vad sitter i högerögat om inte min lins? (Tänk vad förvånad jag hade blivit om det var nåt annat där...) Alltså lekte den bara kurragömma med mig igår.
Att hitta sin lins igen (precis där man tappade bort den dessutom) är en sån där grej som man blir tacksam över. Snacka om bönesvar.

Fortfarande ingen framgång på "äta nyttigt innan jul"-fronten. Det är som att min självdiciplin inte räcker riktigt hela vägen fram. Jag kanske skulle ta och skaffa en personlig assistent som slår mig på fingrarna när jag tänkt peta i mig nåt onyttigt. Till slut kommer jag att förknippa det onyttiga med smärta och obehag (betingning kallas detta), och varför skulle jag vilja utsätta mig för det frivilligt?
Eller så bestämmer jag mig bara ordentligt, en gång för alla. Behöver det vara så svårt? Hm, ja, tydligen.... Personlig assistent sökes!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela