annjoh

Jag har egentligen aldrig räknat mig själv till det lättskrämda släktet, men jag måste nog börja tänka om. Den senaste veckan har jag (pinsamt nog) blivit skrämd av min egen skugga så många gånger att jag tappat räkningen!
Oftast är det när jag är ute och joggar, som idag till exempel. Som om mitt hjärta inte slog tillräckligt fort ändå på grund av en mycket seg uppförsbacke, men så hann de hoppa över ett slag också när det plötsligt  från ingenstans dyker upp en mörk, läskig gestalt  precis bakom mig! Och jag känner mig lika fånig varje gång jag upptäcker att det bara är jag. (Fast ikväll var det faktiskt riktigt läskigt! En helt svart figur som hoppade ut ur en häck och kom rakt emot mig... Eller ja... Det hade kunnat vara det, om det inte varit jag).
Ja, hujeda mig (som de säger i Katthult), nån dag kommer jag väl att ge mig själv en hjärtattack. Skygglappar kanske är lösningen?