annjoh

Den här veckan har jag bestämt mig för att lyssna lite på min kropp. Eller rättare sagt, jag har blivit så illa tvungen, därför att den har skrikit så högt att att jag inte kunnat strunta i det.
Jag har utlyst jogging-förbud för mig själv fram till på måndag, därför att min höft är knas för tillfället. I måndags och tisdags kände jag mig som en åttio-åring ungefär. Dock innebär joggingförbudet inte att jag inte tränar, utan jag är nu en trogen besökare hos träningscyklarna i skolans gym. Det är facinerande hur mycket man kan svettas om armarna...
Så, vad gäller träningen lyssnar jag alltså och tar hand om min kropp. Allt hade varit tipptopp om jag bara hade tänkt lite mer på vad jag stoppade i den också. Jag kommer att få lägga in mig själv på choklad-/godisavvänjning i sommar. Maria försökte trösta mig igår med "men tänk på dem i Du är vad du äter, så känner du dig nyttigare." Tja, jo... Jag äter inte lika stora mängder av skräpet, men annars är det ungefär lika illa (bortsett från att jag alltså på något sätt tränar i stort sett dagligen). Jag tar en macka, för jag är inte så hungrig när skolan slutar. Tänker att jag ska gå och träna ganska snart, men fastnar med nåt annat. Blir sugen, men tänker att om jag äter "på riktigt" nu, så får jag håll. Nämen, åh, choklad... En liiiten bit gör ju inget, och så får man lite snabb energi till träningen. Efter träningen är jag inte lika hungrig, så då blir det kanske en varma koppen, eller en till macka... Och så trillar jag dit i den klassiska fällan lite senare...
Man skulle ju kunna tycka att det är bra att jag är medveten om det i alla fall. Pja, jo, visst... Men vad hjälper det egentligen att vara medveten om något, om man inte gör nåt för att förändra det?
Lilla kroppen. Jag borde nog vara lite snällare mot dig.