Dagens irritationsmoment (jag tänker låtsas som om jag inte är fiolägare)
Jag hade egentligen inte tänkt kapitulera, nej, utan med halvslutna ögon göra det jag skulle och sedan snabbt ta mig därifrån. Det var min plan, men den gick i stöpet.
När jag kom ner i köket gick det inte att blunda inför verkligheten. Vad är det för människor jag bor med egentligen? Ouppfostrade grisar(det här är egentligen en osjysst attack på grisar, som sägs vara ett väldigt renligt djur)? Folk som helt utan skrupler lämnar ruccolasallad att kladda fast på golvet, kaffespill och stearin på bordet och en massa kladdig, äcklig disk i diskhon? Dessutom verkar det som att det finns någon slags magisk tidsgräns, så när det har gått 1 timme sedan man bara ställde ifrån sig sin disk så har den totalt försvunnit ur ens medvetande, och man kommer inte tillbaka senare för att ta hand om den.
Jag hade alltså tänkt strunta totalt i att en inspektör från hälsovårdsmyndigheten skulle fått hjärtflimmer av att vistas i det rum där vi förväntas laga mat, men blev så irriterad att jag ställde mig och diskade upp alltihop, torkade av bord och bänkar och mikron. Att jag inte kunde hitta diskproppen var inget problem, för någon hade omtänksamt nog lämnat kvar en gegga av nudlar, ris och sallad som gjorde att vattnet inte rann ur. Lite Kajsa Warg över det hela ("Man tager vad man haver").
Dock gick det inte så långt att jag faktiskt skrev och satte upp de arga lappar som jag i fantasin författade medan jag gnodde bort andras flottfläckar från glas och tallrikar. Det får bli nästa gång.
Ja, jag är kanske lite bitter.
När jag kom ner i köket gick det inte att blunda inför verkligheten. Vad är det för människor jag bor med egentligen? Ouppfostrade grisar(det här är egentligen en osjysst attack på grisar, som sägs vara ett väldigt renligt djur)? Folk som helt utan skrupler lämnar ruccolasallad att kladda fast på golvet, kaffespill och stearin på bordet och en massa kladdig, äcklig disk i diskhon? Dessutom verkar det som att det finns någon slags magisk tidsgräns, så när det har gått 1 timme sedan man bara ställde ifrån sig sin disk så har den totalt försvunnit ur ens medvetande, och man kommer inte tillbaka senare för att ta hand om den.
Jag hade alltså tänkt strunta totalt i att en inspektör från hälsovårdsmyndigheten skulle fått hjärtflimmer av att vistas i det rum där vi förväntas laga mat, men blev så irriterad att jag ställde mig och diskade upp alltihop, torkade av bord och bänkar och mikron. Att jag inte kunde hitta diskproppen var inget problem, för någon hade omtänksamt nog lämnat kvar en gegga av nudlar, ris och sallad som gjorde att vattnet inte rann ur. Lite Kajsa Warg över det hela ("Man tager vad man haver").
Dock gick det inte så långt att jag faktiskt skrev och satte upp de arga lappar som jag i fantasin författade medan jag gnodde bort andras flottfläckar från glas och tallrikar. Det får bli nästa gång.
Ja, jag är kanske lite bitter.