den digra konsten att misslyckas med att stämma upp strängarna.
Kära, snälla, rara små stämskruvar. Sluta bråka. Jag vill kunna spela på min fiol!
Jag hade föreställt mig så fint att det skulle funka nu när jag fått skruvpastan(dock inte att förväxla med vridna makaroner) av Rickard skulle allt vara frid och fröjd, men icke. Min fiol är ungefär lika mycket fiol som ett äppelskrutt är äpple. Eller något sånt.
Jag är bara så uppgiven och frustrerad, det är inte bara fiolen som är nedstämd. Detta innebär att jag inte kommer att kunna spela på min fiol förrän tidigast tisdag! Det är LÅNGT dit! Jag kommer att hinna bli gravt psykiskt ostabil tills dess!
JAG VILL SPELA PÅ MIN FIOL, NUUUUU!!
Nu ska jag spela på Hannas fiol en stund, sedan ska jag gå ner till mitt rum och gråta en skvätt.