winter wonder world
Idag gav jag mig ut på en promenad på isen. Solen värmde i ryggen, inte ett moln på himlen, snön gnistrade. Det var så vackert att jag nästan blev gråtmild. Idealväder helt enkelt (borde packeteras och säljas bredvid idealmjölet och idealmakaronerna.) Alla borde få uppleva en vinter i Jämtland! (hm... deja vú... har kanske skrivit det här förut, men det tål att upprepas)
Jag överansträngde nästan pekfingret när jag febrilt försökte ta kort för att fånga skönheten på bild, dock förgäves. Kameran kan inte ersätta verkligheten. (Nej, det beror inte alls på mina fotograf-skills.)
Idag var jag bättre utrustad än igår, och hade fingervantar under vantarna, underställ, mössa och raggsockar. Dessutom åkte den riktiga vinterjackan på.
Det var ungefär minus tio grader i luften, och under hela promenaden höll mina fötter ungefär samma temperatur. Jag måste ha nån slags sensor i tårna som gör att blodflödet avstannar så fort det blir under nollan. Det spelar ingen roll hur mycket eller vad jag tar på mig, efter fem minuter skulle man kunna kapa av fossingarna och ha den som isklampar i en kylväska. Den som någon gång kan skapa ett par fotdon som lyckas med att behålla värmen i mina fötter borde belönas med något stort och viktigt pris.
När det är riktigt kallt ute är det skönt att komma in igen. Förutsatt att det är varmare inne än ute. Det verkar som om de missat det här på skolan. Korridorerna på internaten är iskalla, och köken... hu! Trots ett par vanliga strumpor och ett par raggsockar känner man hur kallt golvet är. Och det drar från fönstrena, jag kontrollerade till och med att de var oredentlige stängda. Det var de... Brr....
Nu ska jag gå och peta in pitabröd i ugnen, som inte heller blir särskilt varm... Högre värme och tålamod är det som gäller där. Dock tänker jag inte sitta i köket under tiden och vänta. Man vill ju inte frysa ihjäl. Det spar jag till joggingrundan.
Jag överansträngde nästan pekfingret när jag febrilt försökte ta kort för att fånga skönheten på bild, dock förgäves. Kameran kan inte ersätta verkligheten. (Nej, det beror inte alls på mina fotograf-skills.)
Idag var jag bättre utrustad än igår, och hade fingervantar under vantarna, underställ, mössa och raggsockar. Dessutom åkte den riktiga vinterjackan på.
Det var ungefär minus tio grader i luften, och under hela promenaden höll mina fötter ungefär samma temperatur. Jag måste ha nån slags sensor i tårna som gör att blodflödet avstannar så fort det blir under nollan. Det spelar ingen roll hur mycket eller vad jag tar på mig, efter fem minuter skulle man kunna kapa av fossingarna och ha den som isklampar i en kylväska. Den som någon gång kan skapa ett par fotdon som lyckas med att behålla värmen i mina fötter borde belönas med något stort och viktigt pris.
När det är riktigt kallt ute är det skönt att komma in igen. Förutsatt att det är varmare inne än ute. Det verkar som om de missat det här på skolan. Korridorerna på internaten är iskalla, och köken... hu! Trots ett par vanliga strumpor och ett par raggsockar känner man hur kallt golvet är. Och det drar från fönstrena, jag kontrollerade till och med att de var oredentlige stängda. Det var de... Brr....
Nu ska jag gå och peta in pitabröd i ugnen, som inte heller blir särskilt varm... Högre värme och tålamod är det som gäller där. Dock tänker jag inte sitta i köket under tiden och vänta. Man vill ju inte frysa ihjäl. Det spar jag till joggingrundan.