annjoh

Precis nu plingade min lilla telefon till. Inte för att någon sökte kontakt med mig för att få reda vad som är meningen med livet eller hur många grader ugnen ska vara på när man bakar bröd (vanligtvis 225-250°C). Inte heller någon som bara ville tala om hur de vaknade med ett starkt behov av att tala om för mig hur högt älskad och beundrad jag är. Det var inte ens ett sånt där anti-klimax-sms från Halebop som så vänligt talade om att jag nu kan surfa på internet från min telefon mycket billigare än förut och därmed bli en mycket lyckligare människa än tidigare. Det sms:et fick jag igår, och tror att jag försöker finna lyckan på annat sätt, men tack ändå.
Nej, istället var det jag själv som varit så förutseende att jag redan i måndags insåg att "jag inte kommer att ha särskilt mycket vettigt för mig på lördag," och därför skrev in "gör historialäxan" och satte på alarmet. Ska jag alltså behöva överge datorn och det meningslösa surfandet en stund, för att plöja igenom de där sidorna? Eller ska jag vara olydig mot mig själv och vänta en stund, eventuellet ända till imorgon?
Fast... om jag nu var så duktig i måndags och satte igång larmet, är det väl lika bra att göra det jag ska. Jag har för mig att det kallas för "att ta ansvar".