annjoh

  Idag har min mage dömt mig till att sitta ensam och uggla på mitt rum. Vi är inte alls kompisar idag, och den uppför sig inte så att man blir speciellt sugen på att träna den sociala biten. Eventuellt skulle det kunna vara mens på intåg... Kul att jag nu, efter en sisådär sju år, kan börja se mönster i hur kroppen beter sig. Dock är den inte alltid att lita på.
  Allt har varit så mycket idag. Jag har varit jättetrött, jättekissnödig och jättehungrig. Helt bottenlös. Och chokladsugen så till den milda grad, trots att det bara är torsdag, och torkade aprikoser borde vara det onyttigase som söndedelas mellan mina gaddar (Ja, naturligtvis föll jag för chokladfrestelsen...). Jag hoppas att detta också är en konsekvens av eventuell mens, för det vore snopet om jag hade gått och blivit hetsätare också. Det är inte precis något jag eftersträvar...

  Det är för tillfället förenat med livsfara att försöka ta sig fram på cykelvägen fram till skolan, och alla andra vägar också. Isen som smälter under dagen och sedan fryser på igen på kvällen gör att man trippar fram likt någon som kissat på sig. Dagens vurpa klarade jag av utanför Jamtli. Lite oväntat faktiskt, plötsligt låg jag bara på marken. Då var det nästan mer klass på gårdagens. Hade jag varit en seriefigur hade det varit en snygg vissel-ljudeffekt, och sedan ett maffigt brak när jag drattade på ändan. Jag halkade runt där på isen och kände hur jag för varje steg tappade kontrollen mer och mer, men inte kunde göra något åt det. Och fiolen hade jag naturligtvis på ryggen båda gångerna, men den klarade sig.

  Idag har jag linser igen! Äntligen, efter allt krångel! Och vad är det för puckat företag som skickar ut höger- och vänsterslinserna i olika leveranser med två dagars mellanrum?! Hallå?! Vill man byta vill man ju gärna ha båda på samma gång.

  Nu ska jag och min krångelmage söka lyckan hos Håkan Nesser. Najs.