omstart
Hej då Gislaved, hej Malung!
En ny folkis, ett nytt rum, ny ort, massa nya trevliga männsikor, och i slutänden, en massa nya låtar. Låter som om det kan bli en perfekt höst!
Prestationsångesten kunde jag stoppa undan på ett ganska tidigt skede. Vi är på lite olika nivåer, men ärligt talat, går det egentligen att peka ut vem som är sämst? Och varför skulle det i så fall vara dåligt? Helt klyschigt, men då kan man ju bara lära sig saker och utvecklas.
Min kropp mår bra av fasta mattider och riktig mat. Dock är jag hungrig hela tiden, utan att egentligen ha förbrukat någon energi genom fysisk aktivitet. Märkligt. Bekvämt dock att få allt serverat, och slippa tänka på disk efteråt. Det ska bli spännande (?!) att se hur internatköket ser ut efter helgen, då man måste laga mat själv. Hej hopp, gröt, varma koppen och mackor lär bli en återkommande helgmeny för min del.
Det är inte bara hunger som får plats i min kropp, utan även saknad och längtan. Märkligt hur mycket man kan tänka på någon annan.
Samtidigt som jag tror att hösten här kommer att bli kalas, känner jag mig väldigt otålig inför vårterminen, då jag planerar att ta mig till Stockholm och plugga spanska. Just nu har jag så många att längta efter i Stockholm; Lisa, Lovis och David, och framför allt Arvid. Min almanacka säger att det bara är 13 dagar sedan jag åkte från Gotland. Jag tror att min almanacka ljuger. 13 dagar är en relativt kort tid, men jag har inte träffat Arvid på evigheter. Det är någonstans det inte stämmer. För det kan väl inte vara så att mitt förälskade tillstånd gör mig obenägen att bedöma tid? Nej nej.
En nackdel med att börja skolan igen, är att man plötsligt måste ta tag i de där obehagliga rutinerna också, som att gå upp tidigt. Hu. Det är väl bara att bita i det sura äpplet och masa sig upp. Trots allt står ju frukosten framdukad i matsalen. Lyx.
Ett ganska meningslöst inlägg...
En ny folkis, ett nytt rum, ny ort, massa nya trevliga männsikor, och i slutänden, en massa nya låtar. Låter som om det kan bli en perfekt höst!
Prestationsångesten kunde jag stoppa undan på ett ganska tidigt skede. Vi är på lite olika nivåer, men ärligt talat, går det egentligen att peka ut vem som är sämst? Och varför skulle det i så fall vara dåligt? Helt klyschigt, men då kan man ju bara lära sig saker och utvecklas.
Min kropp mår bra av fasta mattider och riktig mat. Dock är jag hungrig hela tiden, utan att egentligen ha förbrukat någon energi genom fysisk aktivitet. Märkligt. Bekvämt dock att få allt serverat, och slippa tänka på disk efteråt. Det ska bli spännande (?!) att se hur internatköket ser ut efter helgen, då man måste laga mat själv. Hej hopp, gröt, varma koppen och mackor lär bli en återkommande helgmeny för min del.
Det är inte bara hunger som får plats i min kropp, utan även saknad och längtan. Märkligt hur mycket man kan tänka på någon annan.
Samtidigt som jag tror att hösten här kommer att bli kalas, känner jag mig väldigt otålig inför vårterminen, då jag planerar att ta mig till Stockholm och plugga spanska. Just nu har jag så många att längta efter i Stockholm; Lisa, Lovis och David, och framför allt Arvid. Min almanacka säger att det bara är 13 dagar sedan jag åkte från Gotland. Jag tror att min almanacka ljuger. 13 dagar är en relativt kort tid, men jag har inte träffat Arvid på evigheter. Det är någonstans det inte stämmer. För det kan väl inte vara så att mitt förälskade tillstånd gör mig obenägen att bedöma tid? Nej nej.
En nackdel med att börja skolan igen, är att man plötsligt måste ta tag i de där obehagliga rutinerna också, som att gå upp tidigt. Hu. Det är väl bara att bita i det sura äpplet och masa sig upp. Trots allt står ju frukosten framdukad i matsalen. Lyx.
Ett ganska meningslöst inlägg...