En spökskrivare kanske vore något?
Kära läsare, om det nu finns några kvar efter sommaren.... Min blogg har inte begått självmord, men den står kanske vid kanten och kniper fast med tårna för att inte trilla ner.
Hav förtröstan, så kanske det strömmar till igen när jag åker ner Spanien. Förhoppningsvis kommer det att finnas lite mer att berätta om då, än dagens färg på strumporna (inte ens det kan jag bjuda på nu i dessa torftiga bloggtider, eftersom jag allt som oftast går barfota på sommaren), som ibland ter sig som det mest spännande i vardagen.
När jag var liten närde jag drömmar om att bli författare. Inte visste jag då att jag inte ens skulle kunna hålla liv i en blogg...
Hav förtröstan, så kanske det strömmar till igen när jag åker ner Spanien. Förhoppningsvis kommer det att finnas lite mer att berätta om då, än dagens färg på strumporna (inte ens det kan jag bjuda på nu i dessa torftiga bloggtider, eftersom jag allt som oftast går barfota på sommaren), som ibland ter sig som det mest spännande i vardagen.
När jag var liten närde jag drömmar om att bli författare. Inte visste jag då att jag inte ens skulle kunna hålla liv i en blogg...