annjoh

Du har rast på jobbet och tänker att det kanske är dags för ett nytt blogginlägg, och inspirerad av boken du läser så skriver du på samma sätt. Och du tänker att den här sommaren ska nog gå att ta sig igenom den med, även om det är tredje sommaren i rad som du tänker att det är sista sommaren här, och i bakhuvudet vet du att det nog blir svårt att söka jobb från Spanien i vår så det blir säkert en sjätte sommar här också för det är smidigt att bara komma tillbaka till samma ställe även om du skulle vilja prova nåt nytt.
Du tänker att du i alla fall har trevliga kollegor som uppskattar dig och är roliga att prata med, och du är glad för att du jobbat två kvällar i rad med en dina favoriter, och ni har fnissat över snygga lärare som kanske är lite för gamla för att spana på och tittat på MMS med nyfödda föl och tipsat om recept på småkakor och knäckebröd.
Och det är farbröder som förtvivlat sliter i dörren för att få komma ut och tanter som bråkar över förväxlade rollatorer och skålar i saft till kvällsmaten och gubbar som blir arga och skriker och vägrar ta sin nattmedicin och nattpersonal som för tredje gången råkat tvätta en plånbok så att sedlarna är alldeles blå. Och det är tanter som fyller år och oroligt sneglar mot dörren hela dagen och undrar om inte familjen kommer snart, och det är andra anhöriga som kommer och hälsar på sin mamma eller fru och retas på skoj med personalen, och sedan fylls korridoren av "Ja må hon leva" och blommor och tårta, och de oroliga blickarna försvinner och det är dags att dricka kaffe.
Och det är jobb som du inte riktigt vet om du är trött på eller inte men i alla fall orkar med, även om du funderar på om inte cykeln rullade lite lättare förra sommaren, men när du kommer hem får du koppla bort allt en stund.
Och sedan tar halvtimmen slut.