annjoh

Kära läsare, jag klurar lite på om det skulle vara på sin plats med en ursäkt för att jag inte vårdar relationen bloggare-bloggläsare så bra, men senast för några timmar sedan funderade jag på hur mycket det är värt med en ursäkt som man inte menar. (Det var en lärare som tvingade fram ett "förlåt" från en elev, som inte tyckte att den hade gjort nåt fel. Visst, man ska inte få bete sig hur som helst mot andra, men antagligen var den som tvingades be om ursäkt mer ledsen över att den blivit påkommen, än skamsen över att den varit dum mot någon annan. För övrigt bör jag kanske påpeka att trots att detta ägde rum på universitetsmark, så var det (uppskattningsvis) mellanstadieelever det rörde sig om. Vi har alla sortert där ute :P)
Alltså, ursäkten uteblir för stunden, men jag kanske återkommer i frågan. Trots allt sker ju allt mycket frivilligt, och de enda som jag med säkerhet vet läser här är mamma, Maria och Anna, och er har jag ju kontakt med på annat sätt. Iofs, Eivor, mamma har sagt att du tittar förbi ibland, så kanske är du den jag får be om ursäkt först i så fall. Om det nu kommer en ursäkt vill säga.

Häromdagen tittade jag igenom DN:s platsannonser i brist på bättre läsning vid middagen, och hittade den här.



Nej tack, det låter kladdigt. Då verkar det här onekligen mer lockande:




Nu så, grammatik. Idag ska jag roa mig med "a" framför direkt objekt, , personliga och reflexiva pronomen, och reflexiva konstruktioner. Minsann.