annjoh

Ganska ofta när min hyresvärds döttrar är här, förundras jag över 9-åringens rutiner. Komma innanför dörren, av med skor och jacka, in i vardagsrummet, sätta på TV:n (oftast är det TV:n först, men ibland får den stå bi för datorn). Jag är medveten om att jag haft liknande perioder i mitt liv, då TV-utbudet var det största problemet, och mina föräldrar stod för markservicen, något man som nioåring inte har vett att uppskatta, därför att det är så självklart att mamma fixar. 
Jag får väl erkänna att även om TV:n inte tar så stor plats i min vardag, så har datorn en tämligen central roll. Men ändå! Min första tanke var "vilken tillvaro", anågende 9-åringens TV-tittande (som till hennes försvar inte på något sätt är överdrivet, men bara det att hon bänkar sig vid dumburken det första hon gör!). Mat, städning, tvätt, strykning fixar sig själv. Pluggandet är relativt smärtfritt. Sedan tänkte jag om, och tänkte "vilken tillvaro!". Jag hoppas att du hör nyansskillnaden.