Spanien
Så, på plats i Spanien, blodsockernivån på en bättre nivå, och öronen har återhämtat sig efter måndagens brutala behandling.
Jag har det bra, det har jag, men det är ju alltid lättare att hitta de negativa sakerna, och jag har helt enkelt inte haft tid att förälska mig i varken staden, skolan eller de nya bekantskaperna än, alltså – inget lyckorus än.
Jag hoppar över resan. Den var lång och tråkig och bör inte få mer uppmärksamhet än så. Punkt. Istället går vi över till boendet. Ärligt talat så är det ganska sunkigt. Jag bor med två rökare, två katter och en hund. Det är hår både här och där, i maten ibland till exempel. Men min hyresvärd är trevlig och lagar god mat (även om köket är sunkigt, och jag idag hittade en mögelhärd när jag letade efter frukt i kylskåpet), så jag äter maten utan att fundera mer, och ägnar inte mer tid än nödvändigt i köket. Matlagning och bakning får nog stå tillbaka ett bra tag framöver…
Det värsta är nog ändå att det inte finns någon tekokare, tesil eller muggar i ordentlig storlek! Huvaligen! Det går kanske att inhandla för en billig peng.
Mitt rum är inte heller något anmärkningsvärt. Jag har två sängar, en liten byrå, en liten garderob, ett skrivbord med lådor utan handtag. Ingen stol, men en stor TV som står på golvet (..?!). Det kändes inte helt städat på golvet när jag kom, men men…
Jag har utsikt över hustak och staden, och i horisonten ser man lite berg. Jag bor på en ganska trafikerad gata, så bilarna hörs.
Skolan är bra, lärarna är trevliga, men jag gillar inte riktigt vårt klassrum. Ljuset gör mig trött och ofokuserad, det ekar väldigt mycket och man hör allt som händer utanför.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska välja Litteratur eller inte. Jag hade inte tänkt välja det från början, så det kanske är bättre att använda de timmarna till att plugga på egen hand. Vi får se. Jag måste bestämma mig imorgon.
Min klass verkar trevlig, men jag har väl inte riktigt fått grepp om dem än. Jag bor vägg i vägg med en av dem, men hon är bara här under höstterminen. Vi får väl se vad som händer på den sociala fronten. Himlans vad bekvämt det är när man redan känner folk.
Jag märker att jag tenderar att låta lite bitter. Men som sagt, jag har inte varit här så länge (även om jag är alldeles dagvill!), och allt har inte fallit på plats än. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det.
Vad vill ni veta mer? Och var inte oroliga för spanskan(den biten tar jag hand om!!) - svenskan sitter nog ganska djupt rotad!