annjoh

I eftermiddags petade jag i mig den första av en lång radda tabletter inför den kommande Ecuadorvistelsen. Så här några timmar efteråt märker jag inget av preparatet som surfar runt på den rikliga mängd vätska som rekommenderas intas tillsammans med pillret, men om det ger sig till känna framöver, det återstår att se. Läkaren tyckte att jag lät onödigt skeptiskt inställd, men själv kan jag tycka att min skepsis inte är helt obefogad efter att ha läst följande på bipacksedeln:

 

Vanliga (fler än 1 av 100 patienter): yrsel, huvudvärk, sömnighet, sömnstörningar, mardrömmar, balansrubbningar, illamående, kräkningar, diarré och buksmärtor.

 

Mindre vanliga: kraftlöshet, aptitförlust, olustkänsla, trötthet, feber, frossa, svettningar, andnöd, förändrade blodvärden, lågt eller högt blodtryck, rodnad, svimningar, bröstsmärta, störd hjärtrytm, besvär från mag-tarmkanalen, hudutslag, hudrodnad, klåda, håravfall, hudsvullnad (ödem), muskelsvaghet, muskelkramper, muskelsmärtor (myalgi), ledverk, myrkrypning, darrningar, rubbning i samordningen av muskelrörelser, kramper, oro, depression, skakningar, rastlöshet, glömska, förvirring, hallucinationer, psykotiska och paranoida reaktioner, humörförändringar, panikattacker, aggresivitet, synrubbningar, nedsatt hörsel och öronsusningar.

 

Dessutom ger det inte ens ett fullvärdigt skydd om jag förstått det rätt, så ursäkta min avoghet.

 

De sällsynt förekommande biverkningarna ids jag inte ta upp, eftersom risken är mindre än en promille att drabbas, dock nämner de att de sällsynta fall av självmordstankar som rapporterats inte har kunnats sammankopplas med läkemedelsadministreringen, och det känns ju tryggt. Och för att inte enbart fokusera på det negativa: om jag försätter mig själv i en neslig situation kommer jag att i några månader framöver kunna skylla på profylaxet vid eventuell nyansskiftning i ansiktet, och vem vet, kanske kan det visa sig användbart.

Som slutkläm vill jag nämna mina funderingar på om mina medresenärer kanske skulle vara pigga på biverknings-bingo. Det, speciellt riktat till mina kära moster, kanske kan vara ytterligare ett alternativ till plate spotting?

Eftersom det här är det perfekta stället att ventilera mina fullständigt ovidkommandea funderingar på:

  Med en i alla fall halvtrasig dator (jag vet fortfarande inte vad som är fel på den, och hanterar problemet i bästa Johan Glans-anda: lägga sig i fosterställning, vagga fram och tillbaka och hoppas att det löser sig av sig själv (det är inte riktigt sant heller, jag struntar mest i eländet faktiskt).) och noll tillgång till internet hemma så ser det inte så lovande ut på bloggfronten, som ni kanske under sommarens gång märkt. Ändå påstår statistiken att jag har i alla fall en läsare om dagen. Jag ställer mig frågande till detta, och misstänker att statistiken ljuger. VEM skulle det kunna vara som fortfarande håller hoppet uppe och klickar förbi dagligen?
  På jobbfronten börjar jag bli lite trött. Tänker ibland att jag skulle vilja jobba med något annat, kankse... tja, säg bilar? Sen kommer jag på att jag kan ju faktiskt just ingenting om nämnda fordon, varför det nog är bäst att jag stannar kvar och jobbar klart mina sju inplanerade pass. Och som min kära kusin pepåkade då jag beklagade mig över en vårdtagares ovilja till att vända på sig: "Bilar är ännu tyngre att vända på". Hon har helt klart en poäng där!
  Och på Ecuadorfronten ja. Massor med saker kvar att ta tag i, och plötsligt ligger det inom en överskådlig framtid. Huvaligen vad tiden går.

Så där ja, ett mycket okvalitativt inlägg av ingen vikt. Du har just slösat bort x antal minuter av ditt liv. Grattis till det.

Hasta la próxima!