Publicerad 2010-12-26 23:41:14 i Allmänt,
Jag erkänner att jag inte var särskilt pepp på att fira jul. Först hade jag inga planer alls, men i söndags tog ungdomsledaren i kyrkan mig i handen, sa "följ med här", och inom loppet av två minuter hade jag två ställen att fira julen på. Och jag måste säga, att trots att min julstämning var lika med noll dagarna innan blev det riktigt lyckat ändå!
På julaftonskvällen blev jag hämtad och skjutsad till en familj som bor i en by strax utanför Salamanca. På verandan möttes vi av två frusna katter och en julkrubba i ett akvarium. Inomhus var det som tur var flera grader varmare, och jag sattes i arbete med att skära upp Turron (en spansk sötsak gjord på mandlar och honung) och provsmaka skinkan innan jag förlorade mig i ett "solitario"-spel.
När vi väl satte oss till bords var vi ett gäng från Spanien, en från Finland, två från Colombia, jag som representant för Sverige, och två från Ungern. Senare under kvällen sjöng alla en sång från sitt land, hur kul är inte det? Kanske något för mammas internationella knytkalas?
Efter middagen, bestående av bland annat finsk morotslåda (så fick jag mig lite "vanlig" jul också), äppelsås och skinka i olika varianter, ägnade vi några timmar åt att proppa i oss lite för mycket sötsaker och spela sällskapsspel. Jag, som tillsammans med Lisa, brukar vara tämligen bra på "Med andra ord" (tycker iaf jag, helt ödmjukt och öppet för andra åsikter), höll en ganska låg profil i den spanska varianten, och förundrades istället över hur fort en del kan prata på spanska. Madre mia! Dock kunde jag beskriva "morcilla", som är den spanska motsvarigheten till vår blodpudding.
Klockan två blev jag hemskjutsad igen, glad, proppmätt och trött.
Juldagen bjöd på en välbehövlig sovmorgon (mina sovvanor här i Spanien är fatala!), sedan en ännu mer välbehövlig dammsugning av mitt golv (mhm, intresseklubben antecknar), innan jag begav mig till familj nummer två. Alltså, man ska ju inte jämföra eller favoricera, men om julaftonskvällen var väldigt trevlig så var nog juldagen ändå strået vassare.
Från det att jag ringde på porttelefonen tills fortfarande kände jag "Adoptera mig! Bli mina spanska morforäldrar porfa!" (en spansk mamma har jag ju redan -Teresa- skolans rektor, hon är en bekantskap som i sig gör hela Salamancavistelsen värd det!)
Jag välkomnades med en stor kram, som sannerligen fick mig att känna mig som hemma från första stund, och presenterades för de andra. Även den här gången var det en multinationell tillställning med folk från Spanien, England, Kina, Brasilien, Sverige, Cuba och Rumänien, och även den här gången tackade jag för mig och tänkte att jag nog inte kommer att behöva äta igen på ungefär en vecka (men det var helt klart värt det, allt var näst intill löjligt gott). Hemskans trevligt, och jag skulle gärna bjuda in mig själv på nytt! En stor eloge till värdparet, som utstrålade glädje och kärlek, och fick alla att känna sig som hemma (vågar jag påstå)!
Julen är väl för många en högtid som för många firas med familjen, och hittills har även jag alltid firat jul med familjen i olika konstellationer: hemma med bara den närmaste familjen, i Umeå med Evalds släkt, i Vinäs med fastrarna, och andra varianter. Det här med att inte ha någon egen familj medverkande var alltså en ny erfarenhet, men en erfarenhet som jag mycket väl kan tänka mig att göra om. Att folk låter upp sina hem och ger ett hemskans trevligt alternativ till de personer som kanske annars skulle ha suttit hemma och glott på TV gör mig lite (mycket) varm i hjärtat!
Misstolka mig rätt. Jag tycker att det kan vara himla mysigt att fira med bara familjen också, men det här året kvalar nog ändå in på top 10-listan av julfirande. Heja! :)
En alternativ rubrik hade kunnat vara: "hur man underhåller en dubbelhaka". Men äsch. Det var värt det. Och joggingskorna väntar på mig när jag kommer tillbaka från Barcelona.
Publicerad 2010-12-23 20:05:03 i Allmänt,
Åh huvaligen!
Precis nyss när jag åt keso spillde jag lite grann på ett kvitto. Helt utan skrupler plockade jag upp keson med hjälp av skeden, stoppade i mun och svalde. Sedan slog det mig...!
Öh, jaaaha..? tänker kanske du. Men hallå eller, har ni glömt? Kvitton! CANCER CANCER!!!
Så om ni inte hör något mer av mig beror det väl på att jag har avlidit en smärtsam död i invärtes plågor. Japp, så äre.
Publicerad 2010-12-23 19:49:19 i Allmänt,
Jaha. Så vad gör man när i stort sett hela bekantskapskretsen har gett sig iväg från Salamanca?
Går till Lidl och handla, bli tvungen att lämna varorna i affären, gå och ta ut pengar (eftersom de inte tar kort om man handlar för mindre än 10 euro. Jag är lite osäker på om detta genererar minuspoäng eller inte. Trots allt är Lidl den enda affären med Keso...), och trampa i en vattenpöl på vägen hem så att vattnet sipprar in genom hålen för skosnöret. Inse att du gjorde precis samma misstag i förrgår, antagligen i precis samma vattenpöl.
Stanna till vid en affär på vägen hem för att komplettara med sakerna som inte fanns på Lidl. Hamna i världens längsta kassakö (blir spanjorerna extra hungriga på jul, eller bågnar vagnarna över hemma i Sverige också?), och få syn på dig själv i en spegel och önska att du hade haft en pappkasse över huvudet.
Kontrolläs lappen från i söndags, och inse att du blandat ihop inbjudningarna och dagarna. Puh. Tur att du har lite framförhållning i alla fall.
Gör julgodis av de inhandlade varorna från Lidl (dock inte keson, det ska erkännas), och vänd bort blicken ungefär en halv sekund. Då passar det på att bränna fast i botten. Skit. Du borde kanske ha köpt en blomma istället? Provsmaka lite. Okej, inte så farligt, det märksinte så mycket. Kanske kan du säga att du hade i lite kaffe, eller någon exotisk kryddblandning som en okänd same från Lapplands skogar skickat ner. Trovärdighetsgrad på den? Ungefär 0%.
Knata iväg till bion (och skynda dig för att inte komma för sent eftersom du på sistone blivit lite av en tidsoptimist) för att se Harry Potter, och inse att den går på bion på andra sidan stan. Eftersom superhjälteförmågan är på jullov kan du inte ta dig dit på 6,5 minuter, så det är bara till att traska hem igen.
Skicka äntligen iväg det där mailet som du tänkt på i ungefär... tja, vi säger ett halvår, men det kan nog vara längre. Check.
Jahapp... Spännande spännande.
Publicerad 2010-12-20 21:04:30 i Allmänt,
Min hyresvärd har en avundsvärd ämnesomsättning. Hon verkar kunna äta hur mycket choklad och/eller andra onyttgiheter som helst utan att gå upp ett gram. Det kan inte jag, och därför var det idag dags att dra på joggingskorna igen efter ett uppehåll på 6-7 veckor.
Den första två minuterna gick helt okej, sedan verkade min kropp och min (föredetta?) kondition inse vad jag höll på med, och bestämde sig för att protestera. Men, skam den som ger sig, så 25 minuter senare kom jag hem och konstaterade att det onekligen var ett tag sedan jag sist luftade joggingkläderna, och att jag verkligen borde göra det oftare. Allt det där med välmående och rastlöshet har jag dragit innan (och några veckor höll jag faktiskt igång, men sedan drogs jag med ett rejält halsont i tre veckor. Sedan föll jag visst i bekvämlighetsträsket...), så vi låter det vara för den här gången.
Det är inte bara på motionsfronten som min självdisciplin varit bristande de senaste veckorna. Mitt rum ser ut som hej kom och hjälp mig (som min ömma moder skulle ha sagt: jag vet inte om jag ska skratta eller gråta), städ- och röjningsbehovet är STORT. Jag undviker att kika under sängen, för att inte riskera att bli uppäten av någon nyligen uppkommen livsart... (men om ni inte hör något av mig på länge vet ni ju var ni kan börja leta).
Angående självdisciplinen vad gäller pluggandet så gick det precis som jag hade förutspått. På onsdagskvällen bestämde jag mig för att baske mig inte göra litteraturprovet. På torsdagsmorgonen pratade jag med Teresa (skolans rektor, tillika min spanska mamma), och vi enades om att jag skulle försöka, men om jag fick ett dåligt betyg/inte klarade provet så skulle jag få ett diplom som åhörare istället för ett underkänt betyg. Ironiskt nog så klarade jag "literatura hispanoamericana" bättre än provet i spansk litteratur... Nåja, jag klarade mig i alla fall i båda. Som vanligt... Tänk så mycket hispighet jag skulle ha kunnat bespara mig genom åren om jag bara lärt mig lite om mig själv och min hjärna...
Nu ska jag ut och vara mentalt stöd för mina "compañeros" som ska spela beer pong. Vad gäller öldrickande behöves ingen självdisciplin alls. Det lockar liksom inte på samma sätt...
Publicerad 2010-12-17 21:30:31 i Allmänt,
Igår firades studenternas nyårsafton här i Salamanca. Vi lärde känna trevliga spanjorer på Burger King, trängdes med obscent mycket folk på Plaza Mayor, aktade oss för mindre trevliga, uppenbart drogpåverkde spanjorer (jag har nog aldrig sett så stora ögon, och de tittade på mig så att jag kände mig som en skinka bland en flock hungriga lejon..!) som inte förstod att jag inte var särskilt sugen på att kyssa dem så länge de hade för mig obekanta vita tabletter på tungan (jag hade nog inte gjort det i vilket fall, men jag ville verkligen inte ta reda på om det bara var en liten oskyldig flourtablett han knaprade på eller inte). Trots det lilla obehaget så blev det i alla fall en mycket trevlig kväll/natt som jag och Leah (som överger mig på måndag!!!) tillbringade med våra nya trevliga spanska bekantskaper (som förundrades över att vi gick hem så tidigt - kl 04.00)
Tidigare på kvällen hade skolan sin julfest/avslutningsfest, och alla skandinver (inklusive en holländare -"ja, men det är ju nästan samma sak") sjungit och dansat "små grodorna" till allas (utom de medverkandes) stora förtjusning, detta trots att jag försökte förklara att det var helt fel säsong. Nåja, man får väl bjuda på sig själv lite grann.
Och så till det här inläggets viktigaste punkt: Julafton kom tidigt i år!
För några veckor sedan tog jag en liten promenix bort till Lidl, och kom ut med det här:
Från vänster ser vi grovt bröd, bakpulver KESO (!!!!) och knäckebröd (iofs bara som delikatessknäcke, men ändock!). Dessutom spanade jag in en mjölmix med råg! När jag gick ut ur affären var jag villig att ta tillbaka allt dålig jag någonsin sagt om Lidl. Keso liksom...
Publicerad 2010-12-15 19:51:56 i Allmänt,
Det bästa sättet att slippa undan en läskig littearaturtenta: dra på dig en magsjuka. Supereffektivt.
Och morgonens antagligen konstigaste fundering: all den där gula gallan som normalt sett skvalpar runt i magen, men som senare hamnade i toan, vad har den för funktion egentligen?
Publicerad 2010-12-14 20:55:43 i Allmänt,
Idag har vi haft tre prov. Imorgon har vi tre till. På torsdag slappnar vi av lite och har bara ett.
Jag är inte vad jag skulle kalla en ansvarsfull student just nu. Istället för att plugga har jag ikväll umgåtts med mina kompisar (nåja, jag skrev faktiskt tre meningar på två timmar...).
Jag föreställer mig litteraturproven som små monster med vassa tänder. Och det är helt och hållet mitt eget fel, jag vet. Vi har haft tid att plugga, men jag har nog aldrig varit så här dåligt förberedd innan.
I natt sov jag ungefär två timmar. Drömde totalt skruvade saker (tex att Pepe tagit bilen från Peru, att jag var tvungen att ordna en stor fest för min hyresvärd hemma på gården i Vinäs utan att pappa märkte något (men jag hade bara hundra kronor för att fixa allt), samt om sammansatt konditionalis och "tiempos de probabilidad").
Idag har min hals börjat göra ont igen. Joder (jag erkänner, jag använder "joder" tämligen ofta. Det är inget jag är stolt över, men... det fyller liksom sin funktion).
Det enda som jag så här spontant kan komma ihåg från litteraturen är att Shakespeare och Cervantes dog samma dag (23 april, 1616) (okej, jag kanske minns lite mer), men jag tror inte att jag kommer att ha någon nytta av det. Vad tror ni?
Nä, men det här känns väl bra, eller?
Publicerad 2010-12-12 00:56:28 i Allmänt,
Jag är fortfarande inte så jättebra på att lära mig om Spaniens och Latinamerikas litteratur, trots mina tappra försök till att ändra inställning till "problemet". Kanske hade det varit mer intressant om det varit nutida litteratur. Vem vet.
Jag leker i alla fall med tanken på att inte göra proven, men antagligen kommer det att bli som på gymnasiet:
"Gaaah, jag orkar inte ha nittio minuter historia..!"
"Inte jag heller. Vi skolkar..."
"Ja, det gör vi."
...
"Kom nu, annars kommer vi för sent."
Desto bättre är jag på att utforska "El Árbol"s julgodissortiment. Det, i kombination med min stillsamma livsstil, är perfekt om man vill få trinda äppelkinder och se midjan försvinna... Ja, minsann. Kärlekshandtag i julklapp är väl inte riktigt vad jag önskar mig (även här skulle ett elstötssystem vara på sin plats. Allvarligt, någon dag måste jag se till att skaffa ett sådant, jag återkommer ofta till just elstötar som lösningar på mina problem (iaf de som har sin grund i min bristande karaktär.)).
Nåja. Det går bättre med alla andra ämnen förutom just litteraturen, och det är väl alltid något att glädja sig över. Men en tips till mig själv kan ju ändå vara att försöka ändra på proportionerna (choklad vs. litteraturplugg) lite. I alla fall till och med nästa vecka. Och att dra på joggingkläderna igen när jullovet börjar...
Publicerad 2010-12-10 16:40:02 i Allmänt,
De senaste dagarna har min hjärna betett sig lite knepigt. Post-PMS eller nåt. Och detta alldeles utan att fråga eller förvarna innan, och jag uppskattar inte när mitt psyke åker berg-och-dal-bana. Dessutom inträffar sånt här alltid olämpligt (okej, det finns kanske inte någon direkt lämplig tid för att känna sig lite nere), till exempel veckan innan de sex avslutningsproven (plus läxorna och historiaarbetet).
Jag är så hiskeligt trött, tar ungefär tre timmar på mig att öppna skolböckerna och lyssnar inte till mina egna förmaningar. Men väl i skolan, med folk, har jag hemskans trevligt, skrattar, trivs som fisken i vattnet och glömmer bort att det föll en och annan tår igårkväll. Upp och ner alltså... Jag vill inte prata med någon, men jag vill inte vara ensam. (Hace sentido...?)
Att pluggmotivationen och viljan att lära sig inte går hand i hand är ett faktum som nog aldrig kommer att sluta förvåna mig. Så, istället för att sucka uppgivet över allt som måste tryckas in mellan öronen, ska jag försöka ändra synsätt på det hela. Det handlar inte alls om att prestera* och få bra resultat. Istället ska jag se på det som ett försök till att lära mig någonting.
* "prestera" är en typisk "false friend". Jag vet inte hur många gånger jag av misstag sagt "prestar" i sammanhang när jag pratar om prestationer. På spanska betyder "prestar" att låna. Heja.
Jag beöver ju inte oroa mig för att vara sysslolös i alla fall...
Publicerad 2010-12-07 17:29:49 i Allmänt,
Häromdagen tänkte jag skriva ett inlägg om hur mycket mer förståerligt konjunktivet känns just nu. Vilken tur att det aldrig blev något av det, för i så fall hade jag fått ta tilbaka det och skylla på sinnesförvirring. Just nu känner jag mig riktigt lockad att ta mig ann pluggandet i bästa Johan Glans-anda: lägga mig i fosterställning på sängen och vagga fram och tillbaka i väntan på att problemen löser sig själva.
Att jag är dödligt trött gör ju inte saken bättre heller. Idag på lektionerna tränade jag på mina skills som alv (dvs sova med öppna ögon). Dock gjorde mina ständigt återkommande gäspningar mig medveten om att jag inte är annat än en mesig liten människa.
Idag är dessutom en sån där dag då jag tänker att jag aldrig kommer att lära mig spanska. Lika bra att packa ihop väskan och dra hem på en gång och ägna resten av livet som bajstorkare på Östergården. Party.
Publicerad 2010-12-06 22:32:40 i Allmänt,
Okej, det här stod på min agenda inför helgen.
- Skicka det där mailen som jag tänkt på i ungefär tre månader. Vad är det som svårt?
- Städa mitt rum. Det är prioritet 1...
- Få ändan ur och beställa biljetter till Barcelona, nu när jag kollat upp allt praktiskt med ledigheter och likn.
- Se på film. Det gjorde jag förra helgen och insåg att det var hemskans länge sedan. Det borde jag göra oftare.
- Baka saffransscones. Funderade ett ögonblick på att ställa mig och baka lussebullar till hela klassen. Vi får se hur givmild jag känner mig när det väl gäller.
- Plugga. Litteraturproven känns inte alls trevliga att tänka på...
Med endast 1 timme och 45 minuter kvar av nämnda helg kan vi summera vad jag åstadkommit....
- Mailen. Doh. Failure.
- Städa. Minsann! Jag passade på att dra fram snabeldraken när min hyresvärd gick ut i fredagskväll. Varför jag kände mig tvungen att smyga med det? a) jag är fånig, b) jag har under mina två månader här inte sett henne använda den enda gång, och den är betänkligt dammig (ungefär lika mycket utanpå som inuti skulle jag tro), så jag vet inte om det är okej att använda den, c) jag är fånig.
- Biljetterna till Barcelona. ÄNTLIGEN! Ett tag trodde jag att jag skulle behöva GÅ till dit! Sannerligen, mitt hår befann sig i farozonen...
- Filmtittandet. Inte alls svårt. Satt och lipade till "My sister's keeper", och blev smått uttråkad av "Revolutionary Road". Hann även med ett avsnitt av "Bonde söker fru", "Leila's homedelivery" och se världens sötaste tant i "Sälj eller släng". Så på TV-fronten kan vi väl säga att det varit en produktiv helg.
- Saffranssconsen slängdes ihop medan det våttorkade golvet torkade. Mums! Som ett bevis på att det här inte är en matblogg så finns det inget kort (eller kanske snarare för att jag åt upp alltihop i ett nafs!). Eventuellt finns det en och annan smula kvar i min säng... I vilket fall, saffransscones kan jag helt klart rekommendera!
- Plugga. Mmmm, jo... Alltså, det är inte så att jag inte gjort någonting... Bara inte riktigt så mycket som jag tänkt. Jag har till exempel inte ens öppnat litteraturblocket, bara sparkat in det lite längre in under sängen när jag tyckt att det gjort sig påmint lite för mycket.
Vad har jag då gjort istället för att läsa på om litteraturen?
- Vårdat min relation med fiolen. Det borde jag göra oftare. Finfiolen.
- Nästan gått vilse i Salamanca. Tur att jag har lokalsinne.
- FAKTISKT gjort en del av mina andra läxor.
- Dansat lite i smyg för mig själv
- Förlorat mig i minnen
- Skrattat mig fördärvad åt "Lyssna"-funktionen på Google Translate
Japp. Så får man en långhelg att gå.
Jag är fortfarande övertygad om att ett elstötssystem är det som behövs...
Publicerad 2010-12-06 01:14:19 i Allmänt,
Jag vet bättre, av erfarenhet. Det borde inte ha kommit som en överraskning. Att öppna alla mapparna med bilder och inspelningar från Birka går inte omärkt förbi. Och ändå sitter jag här två timmar senare och skrattar så att jag gråter samtidigt som det kniper i hjärtat av saknad, och förstår inte riktigt hur det hände. Jag skulle ju lära mig ALLT om spansk litteratur ikväll, inte lyssna på Ström-Erskepolskan...
Fina fina folkmusikklassen! Förstod ni hur himlans bra ni fick mig att må? Att jag kände mig så fullständigt hemma och inte ville vara någon annanstans på jorden än just i lilla puttefnutt-Ås och spela med er? Att ni gav mig en sådan livsglädje en mulen onsdagseftermiddag? Jag borde ha sagt det till er, för ni gjorde mig så himla lycklig!
Tepauser med korsord i folkmusikvillan, åka pulka på matbrickorna, få skjuts med Jonas in till stan, stjäla (allt är relativt, trots allt betalade jag för maten...) keso i matsalen, skolka från keramiken (min estetiska ådra gör sig verkligen inte rättvisa genom lera!), skratta, bli TOKFRUSTRERAD på Kristofer, vilja SLÅ Kristofer, tycka om Kristofer, åka på spelmansstämma, borsta tänderna mellan matsalen och folkmusikvillan etc. Åh huvaligen, those were the days.
Hanna W, om du läser det här:
"Anna-Lena, fifan!" :D
Och tomten, om du läser det här:
Glöm allt jag sa om Unax Ugalde. Jag vill hellre ha en tidsmaskin!
Publicerad 2010-12-04 01:43:10 i Allmänt,
Publicerad 2010-12-02 18:10:35 i Allmänt,
Avslutningsproven tornar upp sig i fjärran (kanske inte så fjärran ändå). Jag underhåller mig med att rita små figurer på alla mina läxor, kanske som en slags förnekelse. Hittills har jag hunnit med kaniner, en midsommarstång och ett luciatåg. Mitt senaste alster är en korv bakom galler...*
Och min lärare, tillika rektorn, kallar mig för Broccoli. Jag antar att det bara är att vänja sig.
Den här veckan har vi riktig långhelg, och istället för att dra till Lissabon, Madrid eller Ibiza, ska jag försöka vara lite effektiv och:
- Skicka det där mailen som jag tänkt på i ungefär tre månader. Vad är det som svårt?
- Städa mitt rum. Det är prioritet 1...
- Få ändan ur och beställa biljetter till Barcelona, nu när jag kollat upp allt praktiskt med ledigheter och likn.
- Se på film. Det gjorde jag förra helgen och insåg att det var hemskans länge sedan. Det borde jag göra oftare.
- Baka saffransscones. Funderade ett ögonblick på att ställa mig och baka lussebullar till hela klassen. Vi får se hur givmild jag känner mig när det väl gäller.
- Plugga. Litteraturproven känns inte alls trevliga att tänka på...
Det är alltid bra att ha goda intentioner, visst? Återkom på tisdag så får vi se hur mycket jag fått gjort...
*= jag har en känsla av att det inte alls skulle vara uppskattat på SU (eller något annat universitet) om man lämnade in läxor med teckningar på korvar bakom lås och bom. Men vad sjutton, varför ska det behöva vara så egentligen? Slappna av för bövelen! Om jag inte blir antagen till Apg 29 kanske jag bara ska ta någon random kurs (eller något svårt, typ juridik. Spanskan var onekligen ganska avslappnad) och verkligen inte gå in för det... Jag hoppas att jag blir antagen till Apg 29...
