annjoh

 

 

 

Jag har nu ändrat min bostadsort till Göteborg på Facebook, så då måste det väl vara på riktigt, även om jag inte skrivit mig här (mest för att slippa tv-avgiften. En gång smålänning, alltid smålänning antar jag.).
Jag bor i en etta med en annan smålänning, vi har ett kök utan eluttag, ett badrum med tre speglar och en dörr som gör att minst en av oss måste ha nycklar om vi går ut. Dock ingen sjöutsikt, även om jag ibland tror det när jag ser ut genom köksfönstret i förbifarten. Färgen blå kan vara förrädisk.
Vi har ca 15 sekunder effektiv väg till jobbet (kyrkan), 45 om man tar den längre, dvs går ut genom ytterdörren i trapphuset och sedan tar huvudentrén till kyrkan. Den kortare vägen kan vi gå i strumplästen om så behagar, och det gör det oftast. Människan är väl lat av naturen sägs det.
Vårt arbete består bland annat av att umgås med japanska tanter på tisdagens vävstuga, vara med på en högstadieskola en dag i veckan, anordna pannkakskyrkan på Kortedala torg, morgonbön, mötesledning mm. En salig blandning med andra ord, och min ömme fader undrar när vi gör något på riktigt.
Nära oss finns en skog med en motionsslinga som är näst intill omöjlig att följa (jag har inte fått till det ännu, trots att den är markerad…). Kanske tyckte älgen som sprang runt på fotbollsplanerna också det, eller så ville den bara se nåt annat än blåbärsris och tallbarr.
I huset bor även andra gamla Apg:are, som vi också kan springa till i strumplästen. Trevligt att ha till hands om man behöver låna en konservöppnare, är sugen på kvällsfika eller vill ha sällskap till IKEA.
Det tar ca 20 minuter att åka in till centrum om man tar 7:an eller 11:an. Har man otur och sätter sig på 6:an får man se lite mer av stan, bland annat ett torg som inte heter Ostkrokstorget. Är det konstigt att jag tappar bort mig ibland?
Ja, vad mer kan vara av intresse att veta? Jag har de senaste veckorna varit oförskämt glad därför att jag varit välsignad med så många underbara människor i min närhet. Skratt, fika ochgemenskap skulle kunna sammanfatta den första tiden här, och det känns i nuläget som att det här är en plats jag skulle vilja stanna längre än bara en termin på. Så, kom och hälsa på i Kortedala vetja!

 

 

 

 

Kära barn.

Vi sägs ofta att vi ska tänka på er, med en underton som får oss förstå att det är lite synd om er. Förvisso finns det kanske något sanningsenligt i det uttalandet, men jag skulle vilja upplysa er om att vi här i Sverige, ett så kallat I-land, inte heller har det så lätt alla gånger. Vi har också saker som vi brottas med. I skrivande stund sitter jag till exempel iklämd i ett par hemskans tighta jeans som jag funderar på om jag ska köpa av en kompis eller ej. De sitter för all del snyggt över ben och häck, men i midjan stramar de åt och tidigare stunder då jag inte funderat på muffinsmidja gör sig påminda. Är det värt att ge över en dagslön för det?

Som ni ser, livet är inte alltid en dans på rosor här i norr heller, vår vardag är full av komplicerade ställningstaganden och I-landsproblem faktiskt.

Nu vet ni. 

 

Mvh,

Ironi-Anki i tighta brallor.

 

En ledig kväll i soffan kan det se ut ungefär så här. Blanca, jag och en filt. Eller några helt andra. Filtar har dock varit nödvändigt de senaste dagarna eftersom temperaturen sjönk med 15 grader från ena dagen till den andra och regnet plaskade på tre dagar i rad.

Nu är dock solen framme igen och planen för dagen är att ta sig till playan, och sedan bönemöte ikväll.

Igår hade vi gemenskapsdag med de övriga kyrkorna i regionen, och min del i gemenskapen bestod av att lära ut kubbspelandets ädla konst (på spanska heter det Vikingaschack). Tursamt nog hade jag oförskämt mycket tur och fick ner riktigt många kubbar, så tillsammans med Caro från Tyskland (de har tydligen kubb där också) framstod vi Kubbeliten. Kul att få glänsa nån gång... :P

 

I helgen väntar barnaktiviteter, ungdomsmöte och gudstjänst, sedan har vi bjudit hem en pakistansk vän på middag, under villkoret att han fixar fram maten. Hans lösning på det är att han i sin tur bjuder med ytterligare en vän för att försäkra sig om att det faktiskt blir något ätbart. Spännande! Jag ser fram emot söndagen kan jag säga..!

 

Ja, det är en liten snabb uppdatering. Förra veckan hade jag finbesök av Apg-Sara en dag i Cullera, vi tog en sväng till Valencia och jag lyckades bränna till mig rejält (innan det började regna vill säga...) så nu i Valborgstider sjunger jag "vintern rasat" och tänker att det i alla fall stämmer bra på min rygg... Idag blir det solkräm på.

 

Nu blir det en kaffe på torget innan stranden. Sist vi var där kom det in först fyra poliser och tog en öl på arbetstid (ca kl 21,30), sedan två från La Guardia Civil. En stund senare frågade ägaren om det gick bra att de stängde till gallerdörren, och så rökte de lite marijuana. That's how we do it in Spain... Vi får se vad dagens kaffe bjuder på...

Hoppas ni har det bra hemma bland vitsippor och snöslask!

  På en uteservering i solen, en terass i nivå med trädkronorna på torget nedanför. En kaffe, en bok, ett block. Innan, en långpromenad längs med havskanten. Aldrig sinande vågor som slår in mot stranden och ett fiskstim nedanför piren.

  Mina ben är troligen de vitaste på hela uteserveringen, kanske inte. Håriga är de visst också, som en liten påminnelse om vintern som varit. De är knappast hårigast, men det är egentligen svårt att veta eftersom jag är den enda som visar något av benen denna soliga dag (nej, förlåt, kvinnan några meter bort visar betydligt mer ben än jag i sin kortkorta kjol). På min promenad var jag den enda med vantar. Märkligt.

  Till höger om mig pratar de om hembyn. Fyra tanter som äter en sen frukost? Rostat bröd med lufttorkad skinka och varsin cortado, serverat med de vanliga sockerportionspåsarna. Alltid två. Jag använder dem aldrig, men på något sätt hamnar de nästan alltid mellan fingrarna och är sönderfpillade innan vi går.

   Ananas, jordgubbar, grädde… Tanterna har gått vidare till att prata om efterrätter. Brödet och skinkan är slut, men vi verkar ha ungefär lika bråttom härifrån, det vill säga inte alls. På bordet mitt emot ligger dagens bröd fortfarande oprövat, inslaget i papper och en plastpåse. Detta eviga bröd som enligt spanska livsmedelsverket är en viktig och nyttig källa till fibrer och inte får fattas till maten, men som ger svenska GI-anhängare mardrömmar med sitt kolhydratsstinna innehåll. Detta eviga bröd som har tusen olika namn och former, men ändå bara innehåller vetemjöl hur man än vrider och vänder på det.

  Här är jag en egen liten ö. Sitter ensam i mitten, skriver och läser och drar blickarna till mig. Kaffe och uteserveringar är till för att umgås. Konstigt beteende, konstiga bokstäver. Den här självvalda ensamheten mitt bland alla andra ger mig liv!

  Tidigare har jag funderat på hur det skulle vara att leva så här på riktigt. Stanna tillräckligt länge för att hinna blir etablerad, låta rötterna gå lite djupare, få ett sammanhang. Hur skulle det vara att vara en liten pensionärstant och gå på en morgonpromenad med bästa pensionärstantskompisen? I matchande träningsoveraller från årtiondet innan, förstås. Väger fördelarna upp mot allt som finns i Sverige? Tryggheten i att veta hur allt fungerar, att vara van vid systemet, passa in i de sociala koderna. Skulle det ens gå att nästla sig in helt, eller skulle jag vara för evigt dömd till "guiri"? Utlänningen som försöker så mycket, men ändå alltid ligger ett litet steg efter eftersom det inte är hennes kultur trots allt. Skulle det här gå att göra till mitt?

   Kanske behöver jag inte fundera så mycket, sluta älta och vrida och vända på allt. Nu sitter jag i solen på en uteservering. Kaffet är slut, sockret ligger orört och på trädkornorna som sticker upp har gröna löv slagit ut. Kanske räcker det för stunden,

Igår: "Hörru du Ellen, tajta brallor det här!".

Idag: efterätt = en sked nutella med oförskämda mängder sprutgrädde...

 

Det ena kan ha något att göra med det andra. Jag säger inte att det tvunget är så, bara att det kan.

 

 

Blanca                                  Ellen                      oooch så jag. Johanna syns mycket otydigt på fotot på väggen.

 

Ikväll är vi lediga, och Ellen har kompisar i stan. Det blir smink, tajta brallor, högklackat och god mat. Yeah!

 

(Och jag har kommit på att om jag vill ha bilder på bloggen så måste jag ta dem med webcamen. Teknik alltså!)

 

 

 

Återigen försöker jag kompensera för mitt dåliga bloggande genom att slänga in en lista. Märkte i helgen att min telefon inte längre vill sammarbeta med min dator, vilket leder till noll bilder här, tråkigt nog.

För övrigt går det upp och ner, det händer saker som inte riktigt är lämpade för bloggen, och det övriga rullar mest på som vanligt. Jag fick höra att jag gör fel när jag virkar av tanterna på symötet i tisdags. Trångsynt och orättvist tyckte jag, eftersom jag bara gjorde annorlunda och det inte nödvändigtvis behöver betyda fel.

Nåväl, utan löfte om bättring, eftersom självinsikten säger mig att det skulle bli ett brutet sådant, here goes:

 

S E N A S T E

Dryck - Rooiboste

Maträtt - Någon mexikansk skapelse med grön paprika, tomatsås, ost, banan och ris. Gott!

Person som ringde dig - Ellen.
Person du ringde till - Ellen.

Person du fick sms av - Ellen.

Person du skickade sms till - Ellen (ser vi ett mönster eller VAD?)

Film du såg - Bridget Jones dagbok 2 (den har kanske ett annat namn, men jag orkar inte hoppa ner från sängen och kolla)
Låt du lyssnade på - Hörde en truddelutt av "Gangnam style", även om det knappast räknas som aktivt lyssnande.

Mening du sa - "Puedes fikar cualquier cosa". Fika är ett ord som bör spridas till så många språk som möjligt.

Person du kramade - Ellen.

Person du pussade - Räknas kindpussar? I vilket fall höll jag på att pussa Ellen på mun alldeles offentligt när vi fick för oss att vända samma kind till samtidigt.
Personen du skrev till på msn - Huvaligen, msn har jag väl inte använt på år och dar??

Personen som skrev till dig på msn - Antagligen samma som svaret på frågan ovan.

Personen du fick ett foto av - Blanca.

Gången du grät - I måndags.
Betyg på ett prov - Jag vet inte riktigt vad jag fick för betyg på slutproven på spanskan, men jag fick ju bra betyg på hela kursen, så ganska bra måste det väl ha gått ändå tror jag.

Gången du sjöng - Igår när vi hade hemmadisco i matsalen halv åtta på kvällen. Hoppas grannarna gillade det!

Suget - Choklad. Alltid.

Köp - Världens dyraste kaffe.

Person som skrev till dig på Facebook - Rasmus

 

Du heter - Anna-Karin 

Din ålder - 23 (ni anar inte vilken ålderskris jag fick när mamma var här och de frågade efter min ålder vid La Sagrada Familia, trodde ett tag att jag var 21 fortfarande).
Din skola - Livets? Eller räknas jag som utsänd från Karlskoga Folkhögskola ändå kanske?

Din ort - Bufalá, ett område i Badalona, en av Barcelonas förorter.

Ditt hus - Mi casa es tu casa, typ. Bor i ett litet rum utan dagsljusinsläpp i en kyrka. Till vardags kallar vi det "grottan", "bunkern" och "skokartongen", och alla tre är ganska passande.

Ditt rum - Är lite stökigare än det borde just nu, och inte lär det städas idag heller.

Din längd - 168, enligt passet, men har ganska dålig hållning.

Du är tjock - Kunde förut använda mindre klädstorlekar (för övrigt är det där ett påstående, inte en fråga!).

Ditt hår - Är för kort för att kunna sätta upp i hästsvans. Dagens I-landsproblem.

Din ögonfärg - "Fascinerande" enligt mannen i baren brevid. Noteras bör att han var lite rund under fötterna, så vi kan nöja oss med "blå" kort och gott.

Ditt liv - "Går upp och ner" tänkte jag skriva först, men egentligen är väl livet i sig ganska konstant tills det tar slut, medan tillvaron går upp och ner?

Dina vänner - Är jag väldigt tacksam för.
Din bakgrundsbild på mobilen - Fanns inprogramerad när jag köpte den.

Din bakgrundsbild på datorn - Fanns inprogramerad när jag köpte den. (Men hallå, hur tråkig är jag??)

Favoritfärg - Grönt är sällan fel, men gult är också fint.

Favoritfilm - Vadå, får man bara välja en? Snålt! Vi ser på film som aldrig förr här, Ellen har en massa bra med sig!

Favoritperson - Bah, som om man skulle kunna välja en här heller? Tramsigt!

Favoritplats - Jag gillar väldigt många ställen.
Favoritmat - Har en fäbless för goda mackor, men riktig mat är ju också hemskans gott.

Favoritdryck - Vatten, helt klart. Och kaffe med mjölk, en kärlek som intensifierats sen hemkomsten från Chile.

Favoritcitat - "Jag har köpt sex! ... Empanadas alltså!"
Favoritårstid - Gillar egentligen alla årstider, bara de beter sig snällt och inte bara regnar hela tiden. Men våren har ändå något särskilt. Och sommaren, med sina långa ljusa nätter!

Favoritminne - Nä, men ge er nu!

Favoritreklam på teven - Är befriad från TV här nere.

Favoritlåt - Det beror minsann på humör!

Du skulle kunna starta ett förhållande nu - Kanske, om Mr Right dök upp. Fast att han skulle behöva anpassa sig till mina livsplaner visar kankse att jag inte skulle kunna det ändå riktigt?

Du är kär - Nope, trots att det är vår och allt. Måste vara första gången!

Du har pussat någon inom en månad tillbaka - Som sagt, räknas kindpussar?

Du har kramat något inom en vecka tillbaka - Bara nån timme sedan (Ellen, som sagt...).

Din första riktiga kärlek var - Antagligen inte särskilt långvarig.

Du tycker om någon - Massor!

Du var riktigt kär - Så att jag mådde illa och var tvungen att sätta mig ner.

Du såg den du tycker om - Men jag sa ju nyss att jag inte är kär?!

En kompis du skulle kunna tänka dig att ha ett förhållande med men ändå inte - Lisa och jag skulle nog göra oss bra tillsammans. Sara från Chilekskolan också. Uppenbarligen har jag ingen manlig vän jag skulle kunna tänka mig att vara ihop med.

Du såg din första kärlek - på skolgården??

S K O L A N (om vi tänker Våga Tro nu då)

Du har bra betyg - Får inte betyg nu (tack och lov!!)

Du har fått MVG någon gång - Se ovan.

Du har fått IG någon gång - Se ovan.

Ditt favoritämne är - Spanska. Det var också slappt att ha stickning.
Du börjar klockan - Tio.

Du slutar - Luddigt. När det är slut helt enkelt (och det är inte alltid samma tid som det är sagt att det ska sluta).

Du tycker skolan är rolig - Vad svarar man här?

Ditt tråkigaste ämne - Har inga ämnen.

Din klass - Verkar vara en trevlig bunt människor som jag träffar i maj igen.

Din åsikt om lärarna på skolan - Sara, Andreas och Krister, kan det bli bättre?

Din åsikt om skolans elver - -

Skåp eller kapprum - Neither.

D I N  F A M I L J

Den du älskar mest - Mäh, alla såklart!

Den som står dig närmast - Mamma.

Den du har mest gemensamt med - Mamma
Du har en mamma - Tänk att jag har det.

Du har en pappa - Det också.
Dina syskon - Förekommer i singular, alldeles för långt borta (ok, just nu borde jag kanske inte uttala mig i fråga..)
Den som står för underhållningen - Alla älskade väl mitt fiolspel, eller? Haha!

Den du har bäst kontakt med - Mamma. Fast Bror och Pappselappsen hör också av sig ganska ofta).
Den du knappt känner - Pappas kusiner?

Den som lagar godast mat - Jag själv, helt ödmjuk. Bror är inte så pjåkig heller faktiskt.

Den du inte träffat på länge - Pappa.

Den som dog senast i din släkt - Ehm...

Din favorit rätt inom familjen - Mammas curryfisk.

Den som senaste föddes - Vänta ett tag så svarar vi "umbert" på den.
Den som föddes först av dina syskon - Brodern.

Idag firar vi en månad i Badalona! Det har vi firat genom att... inte fira alls, men vi kan ju festa till det lite här på bloggen med två inlägg på två dagar! Listor, det är bra när man inte riktigt vet vad man ska blogga om!

 

onsdagslista

 

Hur har din dag varit?

Hittills inget vidare, det ska erkännas… Tog en promenad för att vakna upp ut mitt zoombietillstånd, men det gick inget vidare. Hade morgonbön med Antonio och Carlos, och har sedan chattat en lång stund med både Krister och Aníbal medan jag störtgråtit en stund till följd av några problem som kommit upp vad beträffar vår insats här i kyrkan. Nu har jag dock lugnat ner mig lite och väntar på att Ellen ska komma hem och laga lunch åt mig (hon har erbjudit sig att laga maten idag, jag är inte riktigt så curlad som det kanske låter).

Gårdagen var alla tiders dock, då gick jag ganska rejält vilse i Barcelonas förorter och insåg att jag var betydligt längre hemifrån än jag tänkt från början. Mitt lilla äventyr resulterade i en promenix på 1 timme och 45 min och en blåsa på höger häl. Sedan åkte vi in till stan och åt lunch på Bilbao Berria som under februari ut har "antikris-dag" på onsdagar och har pinchos för 1 € stycket (nästa onsdag är således sista gången och vi har redan bestämt att vi ska dit. Det blir tredje onsdagen i rad för min del… För mycket av det goda kan vara alldeles underbart, eller hur det nu är man säger, visst?), och strosade sedan runt i de gamla kvarteren. Fint värre!

 

Vad skulle du ha hetat om du inte fått det namn du har nu?

Eftersom Mathias skulle ha hetat Christopher om han inte fått sig just Mathias tilldelat antar jag att jag hade fått dras med det om jag hade varit kille. Vad gäller tjejnamn har jag hört att pappa föreslog Ulla och Berit, men om det någonsin var aktuellt på riktigt tackar jag mamma för att ha fört honom på bättre tankar. Jag har försonats med mitt namn, även om jag hellre haft nått mer "normalt" när jag var yngre.

Vilket är ditt största beroende?

Just nu, choklad och Vänner. Jag vet inte vad det beror på, men under bara den månad vi varit här har jag hunnit utveckla ett slags Vänner-sug jag inte erfarat förut (detta är anmärkningsvärt med tanke på min umgängeskrets), och kan till och med dra Vänner-skämt.

Vad gör du när ingen annan ser?

Kissar med toadörren öppen..? Och här i Badalona lånar jag ibland Ellens och/eller Johannas sängar om jag inte riktigt orkar kravla mig upp i min egen...

 

Finns det något helt vanligt en gör som du tycker är ovanligt roligt?

Att jag inte kommer på något här, betyder det att jag är o-lättroad eller att det är min omgivning som är tråkig? ;)

 

Om du skulle bli psykiskt sjuk, vilken sorts sjukdom skulle du drabbas av?

Jag skulle nog aldrig bli psykiskt sjuk, hur det ligger till med den andra är mer osäkert… Nä, men jag blir nog dement, tycker mig ibland se tecken som tyder på att jag är på väg ditåt redan nu. Hoppas jag blir en rolig dement liten tant.

Vad beställer du på krogen?

… mat…?! Men ok, jag fattar att frågan är alkoholrelaterad. Krogen är inte mitt mest högfrekventerade tillhåll, men igår var jag ju på en restaurang (var går gränsen mellan restaurang och krog??) och då beställde jag faktiskt ett glas rött vin eftersom det var billigare än vatten.

 

Vilken är din största skräck?

Att aldrig hitta ett sammanhang där jag känner mig helt hemma, utan att fortsätta hanka runt så här i väntan på "något annat" i evigheters evighet (och här stämmer vi INTE in i ett enhälligt "amen"!!).

 

Hur gör man för att ragga på dig?

Man är kanske en lagomsnygg, osliskig spanjor som… ja… Inte vet jag. Jag blir inte raggad på så ofta att jag lyckats sammanställa vad det är jag faller för.

 

Vad har du funderat över på sistone?

Konjuktiv i underordnade satser som inleds med "si", och min tro på Jesus.

 

Vad var det konstigaste som hände i helgen?

Helgen var anmärkningsvärt o-konstig.

 

När skäms du?

När folk blir besvikna på mig.

 

Berätta om en minnesvärd bakfylla du haft?

Den mest minnesvärda bakfyllan jag haft är nog minnesvärd mest därför att det är den enda jag haft, men också för att den inte baserade sig på alkoholintag (och jag var för övrigt den enda nykteristen i sällskapet). Medan de andra sippade på den ena drinken efter den andra festade jag loss på en varm choklad med någon slags smaksättning och vispad grädde. Dagen efter vaknade jag med en huvudvärk utan dess like och var utslagen större delen av dagen. Chokladen var inte ens särskilt god, så det var så inte värt det! 

 

Vem är den mest kända människa du talat med?

Alltså, mina lärare på Birka, Jens Comén och Kjell-Erik Eriksson är ju ganska stora inom folkmusikvärlden ändå. Jag menar, Hoven Droven, kan det bli mycket större än så? Eller Jonny Soling, eller… Annars är Niklas Piensoho kanske mer känd inom min läsarkrets?

 

Vilket uttryck använder du lite för ofta?

Min vokabulär är mycket balanserad, därför använder jag inget uttryck lite för ofta. (Där fick ni er Dagens lögn presenterad, men jag kan inte komma på vilket uttryck det skulle vara. För ett tag sedan hade jag en period när jag sa "men va sköeen..?!" titt som tätt, men har slutat med det. Nu är det kanske mer "Men! Skärp dig!", främst åt elektroniska apparater som är mycket mottagliga för både mitt språk och min irritation. Jepp jeep.)

 

Har du någon gång fått en konstig komplimang som varit bra ändå?

Ja, "Knäppsvensk" (fri översättning från "sueca loca"). Sagt i all vänskaplighet (och kanske lite mer än så misstänker jag).

 

Vilket är ditt vanligaste vardagsproblem?

Att upptäcka att jag är kissnödig precis när jag gosat in mig så där perfekt i täcket (jag har loftsäng dessutom!). Eller att alla mina kläder är trasiga?

 

Vad gör du när du är ledsen?

Ältar, ältar, tar en promenad och ältar, lyssnar på musik och ältar, försöker låta bli att gråta. Gråter.

 

Om du bara fick ha på dig en sak för resten av ditt liv, vad skulle det då vara?

Pyjamas!

 

Har du någon gång slagit någon?

Jag och Mathias pucklade ju på varandra ganska rejält när vi var yngre. Mina andra bekanta har jag mest rivit eller knuffat :P

Vad ser du fram emot just nu?

Art få träffa olika Våga Tro-relaterade personer om ca 1,5 vecka, och lite senare bytet till La Cullera.

Imorse såg det kanske ut som på bilden nedan. Det gjorde det i lördags morse i alla fall när vi gav oss ut på en promenad innan frukost. Idag är jag dock alldeles för snörvlig för att varken jogga eller promenera innan morgonbönen, och eftersom vi inte har något fönster i vårt rum vet jag ingenting om rådande väderförhållanden. Igår hade vi i alla fall en underbar dag med 21°C i solen, och passade på att äta lunch på strandpromenaden med Krister och Aníbal som kom förbi. Enligt väderleksrapporten ska det bli kallare nästa vecka, så vi får väl njuta i solen bäst vi kan nu (och det gör vi!) istället, och sedan slå på gasåbäket till element igen när det behövs.

Förkylningen har förflyttat sig från halsen via näsan till högerörat. Det känns ju som att det är åt "rätt" håll i alla fall, så jag hoppas på att den trillar ut ur örat under dagen, och under tiden fortsätter jag med min mystiska spray (borde jag kanske spraya i örat istället? Den tog ju faktiskt bort halsontet i alla fall...).

 

Idag vaknade jag upp med onti halsen lagom till vår lediga dag. Det botades med kaffe, chokladpraliner och en bok i solskenet på en uteservering på strandpromenaden. 18 grader i solen, mycket trevligt, mycket trevligt. Sen köpte jag någon slags honungsspray för halsen för att ta tag i det på en gång istället för att som förra gången i Spanien dra ut på det i över tre veckor. Låt oss säga att sprayen var intressant...

 

 

Och ja, kakan på bilden är en köttkaka, köttfärsfyllning. Den var ändå snäppet bättre än köttkakan på tantgruppen igår. Tänk er mördeg, malda köttsvålar, jordnötter och socker. Synnerligen skumt!

Jepp jepp, helt klart en uthärdlig ledig dag i Badalona.

Ja, eller nåt sånt.

Här ligger jag i alla fall och grinar över min äckeluppsats som jag ogillar med en fram tills nu okänd intensitet. Eller så kanske jag grinar över att jag ligger och grinar, över att det under hösten allt som oftast blivit min metod för att ta sig an problemet, vars upphovsman oftast är jag själv, på grund av dålig planering eller bristande förståelse av instruktioner. 

Jag är så hjärtinnerligt trött på det här! Jag är trött på ständigt dåligt samvete på grund av pluggstress, jag är trött på pluggstress, jag är trött på att alltid vara på dåligt humör och otrevlig. I relation till vad jag har lyckats knöla in i hjärnan så är det verkligen inte värt det.

 

Jag är trött på november, jag är trött på denna förlamande trötthet, jag är trött på det eländiga mörkret.

 

Jag är trött på att vara trött på att vara trött.

 

... hur mycket jag pluggar, en del saker tycks jag aldrig lära mig. Som det här med nervositet till exempel.

Sist det var dags för en inlämning, den första i grammtikkursen satt jag nog i nästan en timme innan jag kom till skott och tryckte på skicka (missförstå mig rätt, jag gjorde andra saker under tiden, det var inte som att jag satt och stirrade på skärmen i närmare 60 minuter). Så länge det fanns kvar på min dator (läs: mammas), och bara där, hade jag fortfarande kontroll över det, eventuella fel gick fortfarande att åtgärdas.

Till slut gav jag mig själv en mental örfil, tog mig i kragen, fick ändan ur, eller vilket uttryck som nu bäst förklarar att jag i alla fall trotsade nervositeten och tryckte på "skicka".

Och jag lever ju fortfarande. Inte heller den här läraren visade sig vara en sån där människoätande typ som har ett särskilt tycke för elever som begår grammatiska fel. Puh!

Därför var det utan så mycket som ens en darrning på handen jag klickade på "skicka" den här gången, med flera timmar tillgodo till grammatikinlämningen.

Att det går en ilning längs med ryggraden bara jag tänker på inlämningen i Akademiskt skrivande som ska in på söndag, det är en helt annan femma.